40 LATINAMERIKANSKA BERÄTTELSER OM STORA FÖRFATTARE (KORT) - LITTERATUR - 2025

Några av de mest kända latinamerikanska berättelserna är The Feather Pillow, The Aleph, The Axolotl eller The Trace of Your Blood in the Snow. Historierna har gått i Latinamerika i generationer för att berätta sina historier och traditioner. På samma sätt fortsätter de nya latinamerikanska författarna att skriva historier med verkliga och fiktiva berättelser.

Berättelserna är noveller skapade av en eller flera författare som kan baseras på verkliga eller fiktiva händelser. Handlingen utförs av en liten grupp karaktärer och med en enkel komplott.

I den här artikeln har vi sammanställt en lista med populära berättelser anpassade från olika länder; Mexiko, Argentina, Colombia, Venezuela och Chile. Du kan också hitta en lista över historier av kända författare, till exempel Horaciio Quiroga, Jorge Luis Borges eller Julio Cortázar.

Latinamerikanska folksaga

Aporiket

Detta var en gång en mycket mäktig kung som hade tre söner. När varje son nådde vuxen ålder beslutade de att be sin far att ge dem tillräckligt med pengar för att åka till grannstäderna och leta efter deras framtida fruar och återvända om ett år. Kungen lyssnade på dem, och så var det.

Varje prins fick det bästa av kungens rikedom och blev avskedad. Ungdomarna gick olika vägar, till olika städer för att inte kämpa för kvinnor och kunna välja väl.

Alla gjorde det bra utom den yngsta av dem alla. Medan han satt på sin häst blev han förvånad och bakhåll av en bataljon av apor. De band honom och tog honom fånge till sitt rike.

När de kom till slottet var de alla apor också, soldaterna, bönderna, kungen, drottningen och prinsessan.

"Det här är tjuven som har stulit din rikedom," sade en soldat.

"Sätt honom i fängelse och avrättar honom i morgon," sade kungen.

-Men det är ett misstag! svarade den unge mannen, men ingen hörde honom. Han fördes till fängelse och där väntade hans grymma öde.

Efter några timmar närmade sig kungens dotter hennes far och bad honom skona livet för mannen, som verkade vara någon med ett bra hjärta. Kungen såg i dotterens ögon att den unge mannen gillade henne, och han accepterade.

När dagen för avrättningen kom, blev den unga mannen förvånad över att de inte dödade honom utan förde honom mat, läckra delikatesser tillsammans med ett brev.

”Jag har sett dig och jag har förälskats, det var därför jag bad om dig. Om du gifter dig med mig kommer du att bli rik och du kommer inte att sakna någonting, det bästa är att du kan vara vid liv ". Efter att ha läst och sett signaturen märkte den unge mannen att det var prinsessan. Han sa till sig själv: "Det spelar ingen roll om jag gifter sig med en apa, om jag kommer ur detta levande, kommer det att vara värt det."

Så gick den unga prinsen med att gifta sig med prinsessan och rädda sitt liv. Bröllopet var i stil, och även om prinsen gjorde det av intresse, efter att apan hade varit bra, blev han förtjust i honom.

Efter sex månader sa den unge mannen till sin söta fru:

-Älskar, jag lovade min far att återvända inom ett år med min fru, och dagen närmar sig. Kommer det att gå?

-Självklart älskling! svarade apan.

Det meddelades kungen och de lämnade, eskorterade av en kunglig bataljon och i den bästa vagnen i hela kungariket.

När de nådde vägen där bröderna hade skilt sig, fanns de andra två prinserna med sina fruar. De blev förvånade när de såg den enorma husvagnen närma sig, men ännu mer när de såg att de var apor och att den enda mannen var deras bror.

Den unga mannen introducerade sin söta hustru och brydde sig inte om att retta sina bröder, för han kände till sin nya kärlek. Därefter gick de till kungen, och var och en presenterade sin fru, men när den yngsta skulle introducera apan, bad kungen armens apor att komma ut, eftersom de inte var väl betraktade och de skrämde resten, och att apan hälsade på långt håll.

"De kan inte vara här, det här är en mänstad, men de kan vara på den närliggande kullen, för jag vill ha min son i närheten," sade kungen.

Den unga prinsen, efter att ha märkt detta, blev ledsen och lämnade vapen. Apan tittade på honom, log mot honom och uppmuntrade honom.

När han nådde kullen bad apan hennes undersåtar omedelbart att bygga ett enormt slott så att alla kunde skyddas och leva tid för sin vistelse bekvämt.

På några dagar, på grund av aporna, var palatset klart, och det var ännu bättre än prinsens far.

En vecka senare beslutade kungen att besöka sina barn, gick till de äldste husen i sitt eget rike och förberedde sig för att gå ut på kullen för att träffa de yngsta. Hans förvåning var inte normal när han uppskattade det enorma byggda palatset.

Kungen åtföljdes av sin bästa armé för att besöka sin son, han fruktade att aporna skulle hämnas för hans beteende. Behandlingen var dock underbar, de tog emot dem med delikatesser och fest.

Kungen kunde inte hitta en plats att gå ur skam, det mest beryktade hände när de bad tystnad och utrymme i mitten av palatset och prinsen gick ut med sin prinsessa för att dansa framför alla.

Just när de nådde mitten och delade en öm kyss stannade allt, den söta prinsessan förvandlades till en vacker ung människa och hela hennes armé blev också mänsklig, precis som folket i hennes rike.

Det visar sig att riket hade fallit under en förbannelse som bara kunde brytas med en osjälvisk kärlek som såg skönheten bakom uppträdanden. Efter det dömde aldrig de andra för hur de såg ut och de var glada resten av livet.

Slutet.

Den lata mannen

Detta är en berättelse om att inte tro, för motvilja, för mycket lust att göra ingenting och för mycket tur för samma varelse.

I en avskild stad som är ansluten till ett berg bodde en mycket, mycket lat man, så mycket att han sov i fem dagar efter att han föddes, och bröstmjölk gavs honom med en tesked medan han sov.

Han lärde sig knappast att klä sig på egen hand, och han ljög hela dagen. Han hade aldrig arbetat, han åt bara och kastade sig där han ville.

Hans föräldrar, redan trötta på så mycket dålig inställning och så mycket lata, bestämde sig för att hitta honom en flickvän att gifta sig med honom, för att se om det skulle få hans sjukdom att ta slut. Konstigt nog lyckades de få den unga mannen att hitta en partner, eftersom alla redan visste om hans dåliga beteende och hur allt han gjorde var att sova och sova.

Det tog inte lång tid och de gifte sig och fick ett barn. Barnets födelse gav familjen hopp om att den unge mannen skulle ändra sin inställning, men det gjorde han inte, han blev mer lat. Föräldrarna bad en vän att gå med på att bli en kompad i doven för att övertyga honom att gå på jobbet på åkrarna, och det gjorde han.

Men den unge mannen var fortfarande lat och hjälpte inte med verktyg eller arbete. Kompadern klagade bara på hans inställning.

En dag, redan trött på så mycket lat och lat, beslutade kvinnan att lämna honom hemma, överge honom och återvända till sina föräldrar.

-Du kommer snart tillbaka, jag vet det, sa nissen.

- Vilken niss? svarade kvinnan.

-Den som snart kommer att ta med mig diamanter som han lovade mig, för jag bestämde mig för att inte hugga ner trädet som min kompis bad mig klippa och som var hans hus.

-Är du galen! Vad pratar du om?

"Vi ses snart," sa doven, och de pratade tills där samma dag.

Kvinnan gick till kompadern och frågade honom om trädet var sant, och han sa ja. Efter det tänkte den unga kvinnan.

Nästa dag, på natten, såg den unga kvinnan en liten figur gå längs vägen som ledde till hennes hus. Varelsen hade en gyllene låda som gav ut en vit glöd runt kanterna. Kvinnan, nyfiken och eftertänksam, följde efter henne.

Som saker som man inte kan tro, kom varelsen in i kvinnans hus, varade några ögonblick där och lämnade sedan tomhänt.

Den unga kvinnan väntade i tio minuter och förberedde sig på att komma in i sitt hus.

-Jag sa att du skulle komma tillbaka. Titta vad älven förde mig, min gåva, bara för mig och att njuta av den med vem jag än vill - säger doven.

Allt som drömde var verkligen sant. Slöja levde ett liv med otrolig lyx med sin familj, som nu älskade honom för att han var miljonär och inte dömde honom.

Det konstiga var att när doven dog, redan gammal, förstördes alla hans ättlingar, eftersom all rikedom förknippad med älvens skatt försvann.

Mule transportörer

Det här var en gång en grupp mudrar som hade en mycket lång dag på jobbet. De var extremt trötta, men tiden för vila hade ännu inte kommit, den riktiga, och deras chef tittade på dem på långt håll, och om de inte uppfyllde schemat, ja, de fick inte betalt.

Efter några timmar till var de på gränsen för deras trötthet, de såg ett träd i fjärran, med mycket god skugga, och de beslutade att åka dit och ligga.

När de nådde äppelträdet, trädet som de hade sett, låg de ner och fötterna var överens och så sovnade de. Plötsligt, när de vaknade, kunde de se att deras fötter hade fastnat ihop, och de sammanföll alla i en massa som hade sextio tår, summan av de sex mans tårna. Det onda nådde inte så långt, männen började känna många stiftar som taggar i den enda flerfärgade foten; det var smärtsamt och besvärande.

När de kände det, började männa skrikande, desperata, för de kunde inte gå med på att resa sig och gå någonstans. Var skulle de gå med en sextiofot?

Efter ett ögonblick kände männen smällar på huvudet, tunga smällar och vaknade. När de kom till känslan insåg de att det hela hade varit en kollektiv dröm, och den som väckte dem var deras chef. Det visar sig att de alla sovnat med korsade fötter och en av mulorna låg ovanpå sina fötter, vilket också fick dem att somna.

Chefen, som inte såg dem i fältet, letade efter dem och fann dem under äppelträdet. Han såg deras lidande från att ha det sovande djuret på sig, så han fick honom att resa sig upp och sedan plockade han upp dem.

Männa var så tacksamma för sin chef att de arbetade en hel vecka gratis och somnade inte igen under deras skift.

De två kaninerna

I en öken i Mexiko, en mycket solig dag, fick de två kaniner. Den ena var vit och den andra brun, men båda av samma byggnad.

-Hi, hur mår du, kaninvän? hur du känner? sa den vita kaninen.

-Pratar du med mig? Varför kallar du mig en kanin? Jag är inte vad du säger, du har mycket fel - svarade den bruna kaninen.

Den förvånade var den vita kaninen mycket tankeväckande.

”Och vad händer med den här? Kan det vara så att solen slår honom mycket? I slutändan får du dig själv med varje galning på de dammiga vägarna, som inte vet vilken idé de kommer att komma med ”, sa den vita kaninen till sig själv.

-Vad är fel? Var du mållös, vit kanin? För att du säger ingenting? sa den bruna kaninen.

-Det är att ditt svar har lämnat mig tankeväckande. Du och jag har lurviga ben, en knubbig och sträckt kropp, långsträckta öron, en identisk nos, och det enda som skiljer oss är färgen, men du kommer och berättar för mig att du inte kallas en kanin. Vad vill du inte att jag ska tänka? - svarade den vita kaninen.

-Det är det, mitt namn är inte kanin, eller vill du att jag ska ljuga för dig?

- Vi ska se … och om ditt namn inte är kanin, vad heter du?

-Min namn är "En annan brun."

-Också?

-Som du hör, mitt namn är "En annan brun."

Den vita kaninen blev ännu mer förvånad över partnerens svar.

-Veta något? Jag ska visa dig att jag heter Another Brown och jag gör det just nu. Men först måste jag göra en insats. Om jag visar dig att mitt namn är en annan brun, kommer du att betala mig med fem vilda morötter från Juanas trädgård, norr om här, "sade den bruna kaninen.

"Okej, jag accepterar," svarade den vita kaninen.

-Oke perfekt. Då går vi. Ser du de barnen som leker bredvid kaktusarna?

-Ja, jag ser dem.

-Kör snabbt mot dem från höger och göm dig i buskarna längst ner.

Sagt och gjort sprang den vita kaninen och gömde sig bakom buskarna. När de passerade ropade barnen:

-Se, en vit kanin!

I det ögonblick som hände började den bruna kaninen springa på vänster sida om de små och nådde samma tjocklek där den vita var.

Nästan omedelbart skrek barnen:

-Se, en annan brun!

När han hörde detta räckte den bruna kaninen ut till den vita kaninen och sa:

-Har du lyssnat? Till och med barnen, utan att känna mig, sa till mig ”En annan brun”. Du är skyldig mig 5 morötter från Juanitas trädgård.

Slutet.

Katten och lodjuret

En gång mötte en katt en lodjur, hans vilda släkting från bergen och bergen, på ett berg nära sitt hus. Huskatten blev förvånad över att se den imponerande figuren med raggigt hår och skarpa klor och tänder.

”Den som var en lodjur och kunde ströva fri i bergen och äta vilda fåglar, möss, skadedjur och alla krypande djur; ha också en enorm sandlåda som öknen för att kissa och kasta var du än vill … Vem det än var, o vem det var! ", upprepade katten för sig själv.

Lynxen, mycket uppmärksam, lyssnade på honom, men sa ingenting. Han visste hur det verkliga livet var i busken, hur svårt det var att få mat och överleva motgångar. Men han såg i kattens begär möjligheten att leva bra i några dagar, äta gott och ha det bra.

Efter att katten talade sade lodjuret högt: ”Hur bra du bor i bergen, bland kaktusarna och deras törnen, med all mat du kan! Hur bra du lever! Jag behöver inte ta hand om någon, jag kan göra allt som jag vill, sova vad jag vill, gå igenom allt fritt. Ja! Jag är fri och lätt ".

Katten lyssnade på det tal som fångats in, och lodjuret, som noterade kattens inställning, närmade sig.

- Skulle du vilja leva som jag lever? frågade lodjuret katten.

-Är seriöst? Tja naturligtvis! sa katten.

-Tja, det är enkelt, låt oss ändra våra roller. Du kan vara mig i några dagar och jag kommer att vara du.

- Och hur är det möjligt?

-Enkelt, titta, vi är i samma storlek (och de var), vi har samma pälsfärg (och de hade det), bara att jag har en kort svans och jag är ojämn. Jag gör mitt hår och lägger en förlängning på min svans, så kommer du bara fläta håret.

Totalt att katten lyssnade noggrant och gjorde allt som den listiga lodjur rekommenderade. Förändringen inträffade på rekordtid.

Efter två dagar började katten se saker och ting. Nej, du ät inte när du ville, djuren var smidiga och fångades inte så. Om du tog för lång tid någonstans, kunde en coyote äta dig, så att sova hela tiden var omöjligt. För att inte tala om den hårda solen och sandstormar. Den dåliga katten hade en mycket dålig tid.

Efter en vecka beslutade katten att gå hem. Innan han kom in kammade han håret, men så fort han började gå runt i rummet fick han en stark borste.

"Din onda katt igen!" Gå ut härifrån! -såg sin ägare.

Katten, utan att förstå någonting, lämnade livrädd, och på vägen kunde han se den öppna papegojeburen, och fjädrarna på golvet, all mat utspridd överallt, och när han lämnade huset, det värsta, det krossade kycklingsko och inga kycklingar.

På avstånd, på kanten av berget, lämnade en lodjur leende och med en full mage efter att ha orsakat sin planerade katastrof.

Slutet.

Den spökade limonadförsäljningen

I Puebla, Mexiko, var två familjer nära vänner, så mycket att deras barn gick ut tillsammans för att bete varje hushålls boskap. De gjorde det varje lördag, eftersom de inte hade klasser den dagen.

De små tog vid varje tillfälle korna till olika ställen för att äta gräs. En dag bestämde de sig för att åka till en plats som byborna sa var förtrollade, men barnen trodde att det var uppfinningar.

Sanningen är att den här platsen låg på en kulle med mycket gräs, så korna hade en fantastisk tid. Medan djuren åt, roade barnen sig bland de lövträd. Det fanns många frukter där.

Efter några timmar såg José, den yngsta, en limonadförsäljning bland tjocka buskar. Juan, den äldsta, såg ingenting.

-Hej Juan, jag kommer, jag går på en saft! -Jose sa.

-Vad säger du? Var? Juan svarade utan att ta bort ögonen från nötkreaturen, eftersom ett djur kan gå vilse.

När han vände sig om kunde Juan bara se en kross, men han kunde inte hitta José. I det ögonblicket gick djuren galna och en stampede började. Juan sprang för att lugna och beställde dem och lämnade José bakom sig. Anlände till stan gav pojken djuren till varje familj.

José: s föräldrar frågade om sin son, men Juan berättade för dem att han inte visste vad som hade hänt med honom, att han bara sa "Jag går på en limonad", och han försvann och omedelbart gick djuren galna.

"Allt var väldigt snabbt, jag förstår verkligen inte vad som hände," svarade den stackars Juan, väldigt rädd.

Som ett resultat blev José familjemedlemmar mycket arga och sökte efter honom. Efter att inte ha fått barnet slutade vänskapen mellan båda familjerna, och Juan föräldrar, som trodde på sin son, beslutade att flytta för att undvika en tragedi.

Sanningen var att Juan ett år efter att han flyttade till nästa stad tog Juan med djuren för att bete området där José förlorade sig. Den här gången var det en söndag. Underligt, medan djuren ätade, såg Juan en konstig limonadstativ bland några buskar, och där satt José, som om ingenting hade hänt.

Juan kunde inte tro det han såg. Upphetsad sprang han och grep sin vän i armen.

"Låt oss gå hem, José!" Din familj väntar på dig! Juan skrek upphetsat.

-Vad menar du, Juan? Jag bad just damen om min saft, ”svarade José.

- Vilken dam? Det finns ingen där!

José vände sig till posten, och det fanns verkligen ingen. Plötsligt försvann den konstiga träkonstruktionen och korna blev galen, som för ett år sedan.

Båda pojkarna sprang ut och lugnade djuren och åkte till staden där José familj bodde. Föräldrarna såg sin son friska brast i tårar och bad Juan och hans familj om förlåtelse. Den senare återvände till byn och återupptog relationerna med sina tidigare vänner.

Fram till idag vet José inte vad som hände det konstiga liv som förlorades, och han har alltid en sug efter limonaden som de aldrig gav honom.

Slutet.

Den unga mannen och de tre flickvännerna

I en stad vid Mexikos kuster bodde en ung man som förlorade sina föräldrar i en tidig ålder. Efter att hans nära och kära död, ärvde pojken familjeföretaget, en viktig fiskeflotta.

Under åren blev den unga mannen väldigt beredd i alla områden med anknytning till fiske, från att fixa näten till förbereda fisken efter fångsten. Han visste hur man gör allt på ett perfekt och ordnat sätt.

Ungefär den tiden träffade pojken tre systrar, alla väldigt vackra, och började i hemlighet woo var och en separat. Det som började som ett spel, slutade på något mycket allvarligt, eftersom hans hjärta blev kär i de tre unga kvinnorna på samma gång.

Flickorna var döttrar till ägaren till den viktigaste fiskbutiken i stan, huvudköparen av fångsten från den unga mans fiskeflotta. Det här var en väldigt stor fluke.

Efter två år av flirta och galanteri beslutade den unge mannen att närma sig ägaren till fiskbutiken och be om sin äldre syster. Därmed sa affärsmannen honom:

-Okej, du har tillåtelse att gifta sig med henne, men jag måste höra vad hon tycker om det.

När han slutade prata presenterade den äldre systeren sig själv och bakom henne dök de andra två flickorna upp. Den unga mannen hade mycket smärta, eftersom han visste att han hade förälskat sig i de tre samtidigt och att föreslå äktenskap till bara ett var ett hån.

"Ursäkta, sir, jag hade fel, jag vill inte gifta mig med den äldsta, jag vill gifta mig med de tre kvinnorna," sa den unge mannen.

-Det du frågar efter är mycket mer komplicerat, vilken garanti för mig att du kommer att kunna hålla dem vid tre? Vad mer … håller de med?

Flickorna nickade av spänning och utan att säga ord.

Fadern såg dötternas inställning och sa:

-Okej, tydligen håller de med. Men jag behöver att du ska visa mig att du fullständigt hanterar konsten att fiska, det är viktigt att veta att mina döttrar inte kommer att behöva - sa affärsmannen.

Det räckte med att säga det och den unge mannen bjöd in far till sina flickvänner att se honom arbeta på en normal dag i fiskeflottan. Den mannens ansträngningar var otroliga, hans färdigheter visade att han perfekt behärskade varje uppgift. I slutet av dagen efter att ha gått igenom varje jobb var flickorna väldigt upphetsade och fadern sa till den unge mannen:

-Han har visat mig att han är en kapabel pojke, men han har ännu inte visat mig att han kommer att värdera vart och ett av mina barn lika. Jag behöver att du fångar 300 ostron just nu.

Den unge mannen nickade och kastade sig i havet. Klockan var 19:00 Han gick in och ut ur havet ungefär tio gånger, varje gång tog han cirka trettio ostron och staplade dem i en hög på stranden.

Klockan tio på natten var de 300 ostron där, precis som affärsmannen begärde.

"Där är de, herr," sa den unge mannen.

"Du gjorde det bra, hoppa nu ovanpå dem om du vill gifta sig med mina döttrar," sa mannen. De unga kvinnorna var förskräckta över att höra det.

Pojken, utan att tänka, började hoppa på de skarpa ostron. Efter en minut var hans fötter hårt klippta och blödde.

"Nog," sa mannen till den unge mannen. Vem av er vill gifta sig med den här mannen? frågade hon sina döttrar, men de tystnade av rädsla.

Den unge mannen förstod ingenting.

-Du förtjänar inte att gifta mig med mina döttrar, du har inte kärlek till dig själv, du skadar dig själv för att få vad du vill och det visar liten respekt för dig. Om du inte respekterar dig själv, respekterar du inte mina döttrar. Gå nu, jag vill inte ha dig här, "sa mannen.

Den unge mannen sänkte huvudet och vänster. Samtidigt började kvinnorna klaga, men fadern tystade honom genom att säga: ”Jag frågade dem om de fortfarande ville gifta sig med honom och ingen av dem sa något, klag inte nu. Gå hem. "

Slutet.

Pedro "El noble" Martínez, den med det sorgliga fåret

I en av krigstiderna som Mexiko genomgick bodde Pedro "El noble" Martínez med sin gamla mor. Sådan var konflikten som det fanns, att hemma var det inget kvar att äta eller sälja, det enda de hade var ett får som hette Sad, för sedan hans mor dog, gav han det till honom gråtande och melankoliskt.

En dag sa Pedro till sin mor:

-Gammal dam, det finns ingen mat eller något annat att sälja, vi har bara Sad, och jag tror att det är dags att byta ut det för lite pengar, om inte, vi svälter.

-Tja, mijo, om du tror det, gå till stan och sälj det.

Mannen tvekade inte ett ögonblick och sökte efter att sälja sina får. Han band henne och sträng och tog bort henne.

När kriget rasade fanns det grupper av beväpnade män överallt, och Pedro var otur nog att stöta på en av dessa grupper. Dessa män utnyttjade det faktum att Peter var ensam och slog honom och tog sina får från honom, medan de gjorde narr av honom.

I smärta flydde Pedro. På vägen tänkte han på hur han kunde återfå sin sorgliga älskarinna när han stötte på en klädstreck där det fanns en kvinnoklänning och en hatt. Ser det, kom en idé upp. Han förklädde sig som en gammal kvinna och anlände till herrarnas läger.

Precis när jag gick förbi planerade gerillorna redan hur de skulle laga fåren, bara de behövde en kvinna för att hjälpa dem. När de såg Pedro kallade de honom.

- Hej, kvinna! Kom och laga mat för oss! sa männen.

-Jag kan inte, jag ska laga mat för min familj! sa Pedro och talade som en kvinna.

-Jo det kan du! -sade en av dem som pekade på ett gevär.

Pedro talade med dem utan att tveka. På lägret berättade han för dem att han behövde alla de bästa örter och kryddor för att göra en bra gryta. Så han övertygade dem alla att åka till avlägsna platser för att leta efter smaksättningen.

Mannen som är förklädd som en kvinna lämnades ensam med generalen ansvarig, och när militärmannen var slarvig, slog Pedro honom med en pinne och lämnade honom liggande på golvet.

-Vad gör du med mig, gamla kvinna! ropade generalen.

-Jag är inte en gammal kvinna! Jag är Pedro "den ädla" Martinez, den med det sorgliga fåret! Pedro svarade och lämnade mannen liggande.

Senare tog Pedro allt guld och smycken och gick till sin mors hus.

-Son, du lyckades sälja Triste till ett bra pris!

-Ja, mamma, men jag ska ha mer i morgon.

Nästa dag återvände Pedro till lägret, men denna gång förklädd som en läkare.

Generalens män, när de såg tillståndet där deras chef var, beslutade att gå till en läkare och de såg Pedro i förklädnad. Historien upprepade sig, och de tvingade mannen att ta hand om den illa sårade mannen.

Som hänt tidigare, övertygade Pedro soldaterna att de skulle åka till andra städer för medicin om de ville bota generalen. De föll i fällan och lämnade och lämnade bara sin ledare hos den antagna läkaren.

-Hur ser du mig, läkare? sade generalen.

-Jag är ingen läkare! Jag är Pedro "den ädla" Martinez, den med det sorgliga fåret! Pedro svarade och gav generalen en annan slå.

Efter det tog Pedro resten av sina värdesaker och återvände hem.

-Mijo, mer pengar för Sad? - sa den gamla mamman när hon såg Pedro anlända med förmögenheten.

-Ja, kvinna, och jag tror att i morgon tar jag Sad efter att ha gjort ett annat företag.

Nästa dag anlände generalens män och fann honom väldigt illa sårad, så att de beslutade att kalla en präst för att avskjuta honom från världen.

I närheten låg en präst som skulle till en massa.

"Senor präst, ursäkta mig, kan du komma och välsigna vår general innan han dör?" sa en av soldaterna.

- Naturligtvis, mej, var är det? sade prästen.

-Där, på den ranch.

-Okej, men för att tjäna dig ordentligt måste jag att du går till tre kyrkor i närliggande städer för mina saker. Dom kan?

-Det var mer att gå, låt oss gå!

Och så blev prästen ensam kvar med generalen. Men istället för att välsigna honom, tog den förmodade troens man de sorgliga fåren och det lilla guld som var kvar och kvar.

Ja, det var Pedro "El noble" Martínez, den med det sorgliga fåret, och han avslutade inte efterbehandlingen av generalen av respekt för hans förklädnad.

Slutet.

Piken och odjuret

En gång i tiden fanns det en köpman som hade 3 vackra döttrar. Han bodde ständigt på resa för att göra sina affärer, och han brukade alltid föra sina döttrar en annorlunda present till var och en.

Hans äldsta dotter, den vackraste, bara en timme innan köpmannen åkte till sin nya resa, sa:

-Snart, snälla, den här gången vill jag bara att du tar med mig lite sand från det ställe som du anser vara det vackraste av alla de du ser på din väg.

-Bara det? sa faren.

-Ja.

-Kupong.

Mannen gick ut med sin häst och sina varor på ryggen och turnerade flera kungarike, det ena vackrare än det andra. När han trodde att han hade hittat en tillräckligt vacker sandhög, på ett annat ställe såg han en mer slående, och så vidare, gjorde han sig aldrig upp.

Efter en månads resa befann sig mannen för första gången i sitt liv förlorad. Efter att ha korsat en skog med vita träd kände han inte igen var han var. Längst ner i landskapet kunde han se ett slott, så han närmade sig byggnaden för att se om han kunde hitta någon som kunde hjälpa honom.

Vid ankomst var platsen helt öde, men förhållandena i utrymmena var perfekta. Mannen lämnade sin häst på bete utanför och gick till huvudentrén. När han var på väg att knacka öppnade dörrarna av sig själv. Detta lämnade köpmannen andfådd, som gick förbi, eftersom hungern var stor.

I mitten av rummet hittade han ett bord med läckerheter, alla varma, och en stol ordnade för honom. Utan att tänka satt mannen ner och njöt av högtiden.

Sedan tittade han upp och en gyllene dörr i ryggen öppnades, han kunde se inuti en varm och snygg säng och ett badkar med kallt vatten. Mannen gick i slutet av sin måltid och tog av sig kläderna, badade och låg.

Nästa morgon hittades han med kläderna på, men som om de var nya. Han såg också en varm, färsk frukost på bordet, så han gick för att äta. När han var klar räckte han upp ögonen och såg hur en silverdörr öppnades för honom, och han kunde se vackra träd i obekanta färger. Han avslutade sin måltid och närmade sig den platsen. Det var en uteplats.

Han var förvånad över allt, men han kunde se i mitten ett berg med en vacker bärnstensfärg, det var sand! Mjuk och vacker sand! Omedelbart minns han sin dotters begäran, och han tog en burk från ryggsäcken och hällde lite inuti.

Omedelbart blev hela den glänsande herrgården mörk och slagen, som om den hade glömts i tid. Mannen var rädd. Plötsligt slog en enorm figur, som en halv varulv, på honom, kastade honom till marken, fångade honom med dess klor och stirrade in i ögonen.

-Jag äter dig för att du rör vid min sand … Du hade allt och du rörde min sand … -såg den skrämmande figuren …

"Det är för min dotter, jag lovade det," svarade mannen.

"Ta henne med dig om tre dagar, eller så ska jag hämta hela familjen och äta dem alla."

Mannen stängde ögonen och skakade, och när han öppnade dem befann han sig i sitt rum, i sitt hus. Han lutade sig ut genom fönstret och där fanns hans pålitliga häst. Det var en dröm, sa han till sig själv.

Han lade handen i fickan och blev blek … när han tog ut den fann han flaskan med den vackra bärnstenssanden. Hans äldsta dotter lutade sig ut genom dörren och skrek:

-Däremot kom du utan varning! Välkommen! Och du tog med mig det jag bad om! Vilken vacker sand!

Mannen tog inte andan när hans dotter kramade honom. Genom att han kunde se i spegeln i sitt rum bilden av det avskyvärda djuret som sa med sina läppar: "Jag väntar på dig om tre dagar, eller så kommer jag att äta dem alla."

Skräcken, fadern berättade för sin dotter allt, och hon gick med på att gå och se vad som hände. När man når herrgården upprepades allt: middag, rum, badrum, frukost, dörrarna öppnade, men det fanns ingen.

Köpmannen, när han såg att det inte fanns något problem, lämnade sin äldsta dotter och gick för sina andra döttrar.

Rätt genom dörren stängdes allt och kvinnan var inlåst, men allt förblev vackert. Djuret dök upp och samtalade med henne på ett konstigt språk, men ett som kunde förstås med hjärtat.

Av en konstig anledning fanns emellertid en omedelbar kärlek, men med bara sju dagar som passerade det enorma djurets figur.

"Din önskan dödar mig," sade djuret till kvinnan.

-Vad menar du? hon svarade.

-Begäran du gjorde till din far … om du inte återlämnar min på en vecka kommer jag att dö.

Omedelbart kom kvinnan ihåg injektionsflaskan och att den hade lämnats kvar i hennes rum.

-Men det är i mitt hus! Och på vägen är det redan en vecka! -Hon sa.

"Se mig i ögat," sade odjuret. Hon gick med, värme kom in i kroppen och hon försvann på golvet.

När hon vaknade var flickan i sitt rum, hemma. Hon var rivande och letade efter flaskan och pratade med sin far om vad som hade hänt. Handlaren, som just hade kommit till sitt hus, förhindrade honom från att lämna, för till sist var de säkra och alla tillsammans. Men kvinnan, knappast alla sov, undkom.

Efter att ha korsat den vita skogen och nått herrgården (som var totalt ruiner), gick han genast till gården och hittade djurets kropp där. Han var blek och ledsen och låg på marken bredvid den gula sandhögen.

Flickan började gråta oklanderligt, tills en röst inuti henne sa: "Sätt tillbaka sanden … återför mitt blod till dess torrent" …

Den unga kvinnan kom ihåg burken i fickan, tog den och hällde sanden på berget. Omedelbart blev allt färgglatt igen, och odjuret som låg på golvet förvandlades till en modig prins. Resten är redan en del av en vacker historia.

Slutet.

Flickan på berget

Ett bondpar bodde med mycket få resurser vid foten av ett berg. De hade allt där, men bara tillräckligt, de var inte miljonärer, men de var glada. Mannen var hängiven till jakt, fiske, insamling och plantering. I själva verket, där, bredvid sin lilla ranch, hade de ett fält som gav dem föräldrar och majs.

En dag gick bonden för att leta efter trä i bergen på fredag, som han alltid gjorde. Han sjöng sina favoritlåtar medan han observerade landskapets majestät. Innan han nådde platsen där gott trä var rikligt, var han alltid tvungen att korsa en flod.

Bonden korsade den, som han vanligtvis gjorde, och kom till den plats där en stor torr stock väntar på honom. Han drog fram sin yxa och började hugga det döda trädet i små bitar.

När han samlade vad han behövde satte han sig för att åka hem för att bygga eld och laga sin mat. När vi kom till floden hände något konstigt, det var en liten flicka där.

-Hi, om du tar mig från andra sidan floden, behöver du aldrig mer i ditt liv. Jag får inte bli våt, så du ska placera mig på dina axlar. Naturligtvis måste du vara tålamod och modig. När du tar mig med dig kommer du att känna att konstiga saker tar dig vid fötterna, de kan orsaka smärta, men det kommer inte att vara så länge. Senare kommer jag att bli tyngre, eftersom jag kommer att ta en monsterform, men det kommer bara att testa din mod. Om du kan klara dessa tester, när du når andra sidan av floden, kommer du att ha en stor skatt med dig.

Allt det som flickan sa utan att ens presentera sig själv. Mannen tänkte i fem minuter, lade stockarna åt sidan och sa:

-Okej, jag accepterar det.

Bonden tog flickan på axlarna och började korsa floden. Efter att ha tagit några steg kände han att tentaklar grep hans fötter och pressade på dem. Det var ont i honom, men han kom ihåg vad flickan hade sagt till honom, tänkte på rikedom och fortsatte.

En stund senare kände han en enorm vikt på axlarna. Flickan som för två meter sedan vägde bara 30 kilo kändes nu som 100 kilo. Bonden kunde inte låta bli nyfiken och vände sig för att se. När han gjorde det, märkte han att det som tidigare var en tjej, nu var ett hårigt svart monster, med en enorm mun full av trasiga tänder som såg ut som om den skulle äta den.

Mannen tvekade inte att kasta den monstrositeten i vattnet och springa till stranden. Han gjorde det så snabbt att han på några sekunder var på andra sidan.

När vi nådde stranden hade vi flickan.

-Jag sa till dig att det var snabbt och att ingenting skulle hända, utom en skräck. Om du hade avslutat dina läxor, skulle du nu vara miljonär, men det gjorde du inte. Nu är det din tur att leda ett liv av elände, sade flickan och sedan försvann hon.

Mannen kom till sin lilla ranch och kvinnan frågade honom om skogen, sedan berättade hon allt.

"Du borde ha bärt det till slutet, nu kommer det att vara dåligt för oss livet", sa hans fru.

Mannen kunde inte hantera det och sa till sin fru att de skulle lämna. Och så gjorde de det.

På vägen stötte de på en gammal man, besvimt, lutad mot ett träd. Bonden närmade sig honom, gav honom mat och vatten och tog väl hand om honom utan att han frågade.

-Du har gjort mig bra utan att veta vem jag är, även om alla som gick förbi lämnade mig, glömda. Jag är ägare till den herrgården du ser på kullen. Här är detta nyckeln, jag vet att jag kommer att dö här, men jag har ingen familj och jag vill att en ädla man som du ska behålla min rikedom.

Så fort mannen slutade prata gick han bort. Bonden och hans fru tog kroppen och bar den till herrgården. Faktum är att nycklarna var platsen.

Den gamle mannen begravdes med heder av dem och de saknade aldrig någonting, för inuti fanns det guld och juveler. Bonden kunde dock aldrig släppa sin ånger att han inte hade tagit flickan till andra sidan floden.

Slutet.

Achagua grundande myt

För länge sedan, bland de första byarna i Achagua, flyttade en enorm och glupsk orm som åtnjöt att äta invånarna i Orinoquía när som helst.

Djuret var så stort att det kunde äta en hel population i en bit. Invånarna i Orinoquía fruktade honom mycket, eftersom det inte fanns något mänskligt eller djurligt sätt att möta det, han var som en gud av kött och blod som kunde äta vad han ville.

En dag träffades de överlevande männen och bestämde sig för att be himlen, den mäktiga adelsguden Purú, att hjälpa honom med den enorma fienden som var ormen.

Strax efter hörde Gud Purú dem från himlen och sa till hans dotter, den stora himmelskrigaren Nulú, att komma ner och slåss mot djuret.

En ljuspil från Nulu räckte precis i den enorma ormens panna så att den föll död på marken.

Efter fallet började ormen släppa en konstig svart eld och sönderdelas, och konstiga gyllene maskar grodde ut ur kroppen. Dessa, när de rörde marken, blev starka och ädla krigare som svor att försvara män från alla ormliknande hot fram till dagens slut.

Och så har det varit, och det är därför som män och kvinnor i Orinoquía fortfarande finns.

Slutet.

U'wa grundande myt

Historien om U'wa berättar att universum som vi känner till först bestod av endast två sfärer, varav en var rent ljus, mycket varmt och saknade vatten, medan den andra var full av mörker, ett djupt tomrum, och i det fanns tjocka vatten.

Precis när det kända universum bestämde sig för att röra sig, samlades sfärerna, ljuset och dess värme med mörkret och dess fukt. Under föreningen började blixtar och blixtar och jordelementet började ta form, bland skakningar, ljus, rök och mörker.

Allt var starkt inblandat, och från det kosmiska kaoset som hände, växte planeten som vi känner till, dess vatten, dess luft, dess slätter och berg och sina moln. Där steg växterna och djuren upp och människan uppstod.

Denna värld som uppstod kallades "Mellanställe", "Människans plats", och i motsats till de sfärer som bildade den var denna plats ömtålig och instabil. I sig själv kunde mellanvärlden inte försörja sig, därför är de baser som tillåter människors land att befinna sig i det som inte kan ses.

Nu, i denna mellanvärld där de primära sfärerna smälts upp, uppstod lera, från föreningen mellan det torra och det fuktiga och från leran blomstrade livet, så att varje varelse som andas har vatten och jord i sig själv. , sönderdelas till dess olika grundelement.

Det var då tack vare gudarna som förenade ljuset och mörkernas sfär som den kända jorden dök upp och efter den liv och döden, som vi uppfattar dem.

Slutet.

Manens son är den bästa (Manuel Iseas. Argentina,

På ett högt berg låg en stor svart häst, en enorm tjur och en hård tiger. Samtidigt hade alla hört talas om människans son.

"Så människosonen är modig, eller hur?" Som styr varje djur och sätter allt under himlen vid hans fötter, eller hur? Vem skulle ha honom framför sig för att piska honom och lära honom en lektion för att vara braggart och författad - sa hästen.

-Ja, de säger det, häst. De säger också att han är väldigt intelligent och att ingen motstår honom, var han än tar en fälla och dominerar någon. Men han känner mig inte, och om jag närmar mig honom med mina skarpa horn, förstör jag honom, ”sa tjuren.

-Det är att den här sonen inte känner till mina klor, om du lätt dödar honom, vad kan jag inte göra med mina tänder och mina klor? Jag har det lätt med honom, och om jag närmar mig honom, framifrån eller bakifrån, kommer jag att avsluta honom bara för att han inte kan göra något mot mig.

Därför skrattade var och en av djuren, det ena efter det andra, sätter mannen som en trodde att han på några sekunder kunde vara på marken.

"Jag går först ned och lär honom en lektion," sade hästen och sprang nerför berget.

När han anlände till mans ranch, drog djuret dörrarna med starka sparkar. Det var tidigt, och människosonen stod upp vid ljudet, han kunde se den svarta hästen och tog ett rep och kastade det runt halsen. I några ögonblick tamades hästen av människosonen.

Två månader gick och det tjocka svarta djuret flydde och återvände till berget. Vid ankomsten klipptes hans hår, liksom håret på svansen, och han hade hästsko på benen.

-Vad har de gjort med dig, häst? Den mannen kommer att betala mig! Du kommer se! sade tjuren och kom rasande ner på berget.

Tigern tittade på allt uppmärksamt och skrattade.

När han nådde ranch var tjuren med styrkor mot en vägg och förstörde den. Det var tidigt, och mannen sov, så bruset slog honom ur sängen; han kunde se djuret gå mot honom, så han tog sitt rep och sprang ut ur huset för att bättre möta det.

Det var en svår kamp för mannen, men efter att ha undvikit flera attacker från tjuren hamnade han med att tämja honom och låsa honom i koralen.

Två månader gick, och odjuret lyckades fly och klättra upp på berget. När han kom med de andra hade han inte längre horn, ingen svans, han var mager och de hade lagt hästsko på hans ben.

-Hur de sätter dig, tjur! Men jag kommer att hämna dem båda! Du kommer se! sa tigern.

"De kommer att få dig att steka en tiger, för att bli författad, den mänskliga sonen är en listig varelse, kommer du att se," sade tjuren och hästen nickade.

Vid alla dessa skrattade tigern och sprang snabbt nerför berget. När han kom till manens hus var det första han gjorde att gå in i koralen och äta en ko. Det var tidigt, och mannen till mannen kunde höra koens bråning, så han stod upp, tog sin gevär och såg ut i koralen.

Det var tigern som förtärde ko. Djuret såg mannen och sa:

-Hur välsmakande din ko, men nu går jag för dig och dig …

Tigern slutade inte tala när ett exakt skott hördes som slog ner honom. Den dagen åt han rostbiff och tiger. Tjuren och hästen kom ner från berget och såg avlägset tigerns hud sträckte sig ut och förstod att människosonen verkligen var den bästa.

Slutet.

Uncle Cat, Uncle Mouse and the whale

Det har gått lång tid sedan farbror Mus senast flydde från farbror Cat's kopplingar. Nackkatten har kunnat uppfylla drömmen om att äta den fattiga musen, och att den för att uppnå den har jagat den genom himmel och jord, gång på gång genom hela Venezuelas förlängning.

Tío Ratón, redan trött på att Tío Gato hittade honom, bestämde sig för att flytta till ön Margarita, och där inrättade han en runchería för att tjäna liv i fisket. För att inte förlora vanan förberedde musen ett fält bredvid sitt hus där han sådde potatis, sallad, tomater och där han också band en mjölkko som tillät honom att göra sin ädla ost.

Farbror Mus bodde väldigt lycklig vid stranden av Karibiska havet. På morgnarna gick han tidigt för att fiska fram till middagstid och på eftermiddagen ägnade han sig åt att arbeta sin trädgård. På natten skulle han ta sin berättelse och underhålla sig med berättelserna och deras karaktärer, och när han blev mycket inspirerad, skulle han också skriva.

En av de vackra dagarna där ostälskaren hade det så bra att han inte kom ihåg sin ärkefiendes förföljelser, hände det oväntade. Tío Ratón var i sitt båtfiske, det var lite långt från kusten och han hade en mycket bra fångst av snappers och corocoros, infödda fiskar i området.

Plötsligt, vid horisonten, kunde musen se ett annat ensamt fartyg långsamt närma sig. Ingen var på däck. Slutligen närmade sig fartyget gnagarens båt tills den rörde den. Den nyfikna ostätaren såg ut för att se vad som var inuti, och farbror Gato hoppade ut och rusade honom.

"Jag hittade dig äntligen! Nu ska jag äta dig, din svåra mus!" sa farbror Cat.

-Hur hittade du mig? Jag svor att du inte skulle hitta mig här! Farbror Mus svarade.

-Min önskan att äta dig är många, jag kunde hitta dig var som helst! sa farbror Cat och sedan stötte han på gnagaren för att försöka äta den.

Musen, utan att tänka, hoppade i havet. Två år hade gått sedan farbror Mus hade varit på ön, så simning var lätt för honom. Farbror Cat var inte långt efter och lungade efter ostälskaren för att äta honom.

"Låt oss förhandla, farbror katt! Ät inte mig!" sa musen.

-Jag är trött på dina fällor, mus! Idag äter jag dig bara för! svarade katten.

"Tja, jag varnade dig!" sa musen och började simma med större kraft.

Konstigt nog gnagade gnagaren inte till stranden utan flyttade bort, och bakom honom var katten med stor kraft.

Plötsligt, ingenstans, kom en enorm mun ut ur havet och svalde katten. Det var en val.

-Få mig härifrån! -Katten hördes säga från valens mage.

"Hej, farbror mus, jag såg dig i fara och jag kom för att uppfylla mitt löfte att ta hand om dig," sade valen till gnagaren. När han talade kunde katten ses i hans enorma mun.

-Tack, María Ballena. Vänligen lämna honom på den ensamma ön framför, så att han kan lämna mig i fred, "sa farbror Mus.

Och det var så María Ballena lämnade Tío Gato på Cubagua Island och hindrade honom från att äta gnagaren.

Det visar sig att Tío Ratón för en tid sedan hade hittat María Ballena fångad i några nät vid kusten. Han släppte henne, och hon återvände till havet och lovade att när tillfället skulle komma, skulle hon hjälpa honom.

Slutet.

De tre liljorna

Detta var en gång en mycket gammal och mycket mäktig kung som bodde i ett enormt rike och hade tre söner. Den äldsta hette Josué, den mellersta kallades Ibrahim och den sista kallades Emilio.

En dag blev kungen allvarligt sjuk i ögonen, och han var mycket ledsen över det. En morgon gick han upp i förtvivlan och började säga: "Hitta en lilja, en vit lilja, det är det bot jag behöver!"

Det visar sig att kungen drömde om att om en vit lilja passerade ögonen, skulle han åter få syn. Det enda problemet är att blomman inte växte i hela hans rike och i angränsande kungarike.

Josué, hans äldsta son, sa till sin far: "Jag kommer att gå till slutet av världen för att leta efter din prästfader, bara ge mig och garantera att när du kommer tillbaka med din präst så kommer du att ärva riket."

Kungen tyckte att hans sons förslag var bra, så han bad att de skulle ge honom tillräckligt med guld för resan, bästa häst och förnödenheter.

"Jag sätter bara ett villkor på dig, son," sade kungen.

-Vad blir det, far? Josué svarade.

-Kom tillbaka på exakt ett år, annars håller jag inte mitt ord.

-Så vara det.

Josué gick långt borta och kom till en lite fattig stad, men med mycket vackra kvinnor. Tre av dem som var systrar, och efter att ha sett honom komma, gick de med på att linda honom med sina charm och de lyckades. På mindre än en månad hade mannen glömt att leta efter liljan, han spenderade alla pengar och lämnades konkurs på den gamla och avskilda platsen.

Han hade inget annat val än att arbeta som servitör i en bar för att försörja sig själv, för han kunde inte återvända så här.

Efter året sa Ibrahim till sin far:

-Före, Josué kommer inte tillbaka. Jag ska gå och uppfylla det han sa, bara ge mig samma sak som honom.

De två nådde en överenskommelse och historien upprepade sig. Så mycket att Ibrahim anlände till samma stad där Josué lurades av samma kvinnor och hamnade fattig och arbetade på samma plats som sin bror.

Efter ett år talade Emilio med sin far.

-Kära kung, det är uppenbart att mina bröder inte kommer tillbaka. Jag går för liljan, jag ber bara om att min trogna kedja Julio ska följa med mig, och att du ger mig tillräckligt för att stödja mig själv. Från tronen, oroa dig inte, jag vill inte ha en annan kung mer än dig.

Kungen hörde honom och grät och gav honom dubbelt så mycket som hans andra två söner och skickade dem bort.

Emilio gick samma väg och anlände till samma stad, men skillnaden var att när kvinnorna närmade sig honom för att förföra honom, sa han till dem att komma undan, att han hade sökt ett botemedel till sin far.

En tid senare fick han reda på vad som hade gjorts med sina bröder, fick kvinnorna att bekänna och återlämna pengarna och återlämna dem till sina egna.

Därefter lämnade de tre bröderna och squiren staden på jakt efter den dyrbara liljan. Efter ett tag kom de till en väg uppdelad i tre och separerade. Emilio och hans kedja för en, och de andra två bröderna för resten.

Det varade inte länge när Joshua och Ibrahim gick tillbaka till början, de var svaga män att fortsätta. Emellertid var Emilio konstant.

Mannen och hans egare kom till ett stort berg där det fanns en våldsam drake som sände stön. Riddarna gömde sig bakom en sten, men Emilio kunde se att djuret hade en insats i benet, så han gick mycket långsamt och tog bort det.

Draken, ur ingenstans, förändrade stönen till en djup röst.

-Vem var det? -såg det enorma djuret.

"Det var jag, Emilio, son till kung Faust, härskare över de gula länderna i norr," svarade den unge mannen.

-Tack, jag heter Absalom, och jag kommer att belöna dig för din gest och mod. Jag ser i dina ögon att du letar efter något, vad är det?

-En vit lilja för att läka min far.

-Du ber om en inte så lätt sak, men jag har det enda exemplet, och snälla, jag kommer att ge det till dig. Men snälla, ta tre, varför du kommer att få reda på det senare, jag ber dig bara en sak: lita inte på lata.

"Det kommer det, Absalom.

Därefter flydde draken och gick till ett moln, och när den kom ner hade den i sin högra klo den vita liljan, och i vänster ett guld och ett silver.

-Du vet vilken som är verklig och vad du bör göra.

Emilio gick kvar med de tre liljorna och hans squire, båda mycket glada. När han kom till platsen där vägen delades träffade han sina bröder.

-Har du botemedel? frågade de båda skadligt.

"Naturligtvis, här är de, i slutet var det en silver och en guld," sa Emilio och tog dem till fickorna.

Samma natt läger de under stjärnorna, och medan Emilio sov, gick hans bröder genom hans fickor och tog ut de två liljorna, guldet och silveret, och innan de gick, kastade de honom från en sten. Kvarnen vaknade inte men på morgonen, och när han såg ingen, inte ens sin herre, blev han oroad.

När han lutade sig ur berget kunde han se Emilio, död och alla misshandlad. Han klättrade ner och drog den vita liljan ur fickan. När han passerade den utan att vilja ha Emilios kropp, återupplivades den här och hans sår läktes.

Samtidigt, i slottet, gav brottslingarna i Ibrahim och Josué kungen de två stulna liljorna att passera genom hans ögon. Resultatet var det värsta de kunde föreställa sig, kungen botade inte bara hans syn, utan han tappade den helt och dessutom föll en fruktansvärd pest på honom.

-Hur gjorde de det här mot mig! Till fängelse! sade kungen, och männen fängslades omedelbart.

En kort tid senare anlände Emilio med sin trogna kedja Julio, de berättade för kungen allt och förde liljan över hans ögon och kropp. Omedelbart återhämtade suveränen sin syn, hälsa och styrka.

Emilio, efter beställning av sin far, krönades till kung, hans fyrkängde lämnades som kommanderande och hans bröder lämnade aldrig som förrädare för kungariket.

Slutet.

Enastående berättelser av latinamerikanska författare

Fjäderdynan - Horacio Quiroga

Horacio Quiroga var en uruguayansk novellförfattare från slutet av 1800-talet. Hans berättelser handlar om naturen men lägger till skrämmande drag, kända som Edgar Allan Poe i Argentina.

I berättelsen The Feather Pillow berättar Quiroga en historia om nygifta kvinnor där kvinnan blir sjuk, men ingen föreställer sig varför orsaken till hennes sjukdom är.

The Aleph - Jorge Luis Borges

En annan av de mest kända författarna från slutet av nittonhundratalet i Argentina är Jorge Luis Borges. Han är också känd för att vara en av 1900-talets största författare.

Aleph har blivit ett kultverk för många läsare, där Borges höjer människans oförmåga att möta evigheten. Det är en bok som tar hänsyn till olika tolkningar och belyser författarens ironi

Axolotl - Julio Cortázar

Julio Cortázar har varit en annan av de stora författarna av argentinsk litteratur. Han har betraktats som en av de mest innovativa författarna i sin generation.

I Axolotl berättar han historien om en man som ser Axolotls i akvariet varje dag, eftersom han tror att han kan förstå vad de tänker bara genom att titta in i deras ögon, så han tror att han också kan vara en av de.

Spåret av ditt blod i snön - Gabriel García Márquez

Gabriel García Márquez är en colombiansk författare, vinnare av Nobelpriset för litteratur.

I hans sammanställning av 12 pilgrimshistorier kan vi hitta historien om spåret av ditt blod i snön som berättar historien om ett ungt gifta par och tragedin som inträffade på deras smekmånad.

Omställaren - Juan José Arreola

Juan José Arreola var en mexikansk författare i början av 1900-talet. Han anses vara en av de viktigaste författarna till den moderna fantasyran i Mexiko.

Tolkningarna av denna bok är flera och det är mycket svårt att skilja vad som är dess huvudtema. Men alla litteraturvetare är överens om att det är en kritik av industrisamhällen och deras regeringar.

Insignierna - Julio Ramón Ribeyro

Julio Ramón Ribeyro är en stor peruansk författare som ingår i Generation of 50. Han är en av de bästa berättarna i Latinamerikansk litteratur.

I berättelsen om The Badge berättar han äventyren till en man som finner ett märke i papperskorgen och de saker som händer med honom efter att ha hittat det.

Lonely Hearts - Rubem Fonseca

Rubem Fonseca är en brasiliansk författare och manusförfattare. Han är inte en välkänd författare i Spanien trots sin höga kvalitet på sina verk.

I berättelsen om Lonely Hearts berättar han hur en nedslagen kroniker får ett jobb i en kärlekskonsult, där han leder vår reporter att skriva publikationer under en kvinnlig pseudonym.

Be dem att inte döda mig! - Juan Rulfo

Juan Rulfo, en annan stor författare till den mexikanska generationen av 50-talet, avslöjar i denna berättelse klassens ojämlikhet.

Denna berättelse samlas i kompendiet med noveller från El llano en llamas, som först publicerades 1953.

Det är en historia som kräver att tänka eftersom den avslöjar hur långt människan kan hämnas, när han är övertygad om att hämnd är den enda lösningen.

Krokodilen - Felisberto Hernández

Det är det mest kända verket av den uruguayanska författaren Felisberto Hernández. Krokodilen berättar om nomadlivet för en konsertpianospelare som reser världen över.

Han ägnar sig åt att gråta för att få vad han vill, därför kallas han krokodilen eftersom hans tårar är falska.

The Backback - Roberto Arlt

Den här historien som ingår i den första publikationen av Roberto Artl, en argentinsk författare, handlar om ondskapens problem och bristen på kommunikation i bekännelse.

Den relaterar till de problem som uppstår i det borgerliga samhället och de marginaliserade som uppstår på grund av problemet med industrialiseringen. Genom denna berättelse försöker han hitta en väg ut för samhällets utdrivna.

Köttet - Virgilio Piñera

Denna kubanska författare från 1900-talet berättar för oss den skrämmande historien om paradoxen att äta är att dö.

Karaktärerna äter själva delar av kroppen, vilket hindrar dem från att upprätthålla sociala relationer.

Genom historien bildas surrealistiska bilder som pekar på en kannibalistisk tillfredsställelse av ens egen kropp.

Till minne av Paulina - Adolfo Bioy Casares

Denna argentinska författare, vinnare av flera priser, berättar i sin historia historien om Don Adolfo, när han inser att han är kär i Paulina.

Men Paulina kommer att bli förälskad i en annan och Don Adolfo kommer att resa runt i världen för att glömma sin älskade. Problemet var när han återvände från sin resa och upptäckte den bittera sanningen om vad som hade hänt.

Telefonsamtal - Roberto Bolaño

Roberto Bolaño är en chilensk författare som tillhör den infrarealistiska rörelsen. I denna kärlekshistoria avslutar älskarna sin relation genom ett telefonsamtal, och när år senare möts de igen, är de annorlunda och kan inte rikta om kärlekens låga, och en tragisk händelse inträffar.

Better Than Burning - Clarice Lispector

En av de få erkända latinamerikanska författarna från 1900-talet berättar historien om Clara, en tjej som bestämmer sig för att bli en nunna på grund av press från sin familj. I klostret är hans liv tortyr och han beslutar att överge det

Punk Girl - Rodolfo Fogwill

Denna argentinska saga har blivit en kultberättelse, som berättar historien om en argentinsk resenär och en punkflicka i London. Stycket erbjuder en underhållande bild av deras kärleksaffär.

Den yngre bror - Mario Vargas Llosa

Denna historia av den peruanska Vargas Llosa motsvarar berättelsen "Los Jefes", men sedan 1980 publicerades denna berättelse tillsammans med hans korta roman, "Los Cachorros".

Berättelsen berättar om orättvisan som begåtts av bröderna Juan och David, som beslutar att genomföra en familjräkning mot en indian, som hans syster Leonor anklagar för att ha upprört henne.

I verkligheten gjorde Leonor bara den berättelsen för att bli av med omsorgen för indianerna.

Handen - Guillermo Blanco

Berättelsen La Mano av chilenska Guillermo Blanco är berättelsen om Manungo, en alkoholist som söker sitt nöje genom missbruk och rädsla som han genererar i sin fru. Det är ett bevis på människans förtvivlan.

Manungo kommer att försöka radera spåren av vad han har gjort, men ett varumärke följer honom till slutet. Denna berättelse kännetecknas av dess råhet och machismo.

Paco Yunque som Cesar Vallejo

Det är en emblematisk peruansk berättelse, som är allmänt läst i alla skolor, även om den inte bara är skriven för barn.

Det är realistiskt och har stort socialt värde, den fördömer de omänskliga överträdelserna mot barnet Paco Yunque. Vi kan säga att det är en historia om social uppsägning.

Paco Yunque symboliserar den fattiga sociala klassen medan Humberto Grieve förkroppsligar den övre sociala klassen.

Författaren gör en berättelse där han visar överdrivet missbruk av Humberto Grieve mot Paco Yunque och de orättvisor som inträffade i skolan de går på.

Två pesos vatten - Juan Bosch

Denna berättelse är ett av de kortare verken av den Dominikanska författaren Juan Bosch.

Han berättar om missnöjet med att invånarna i Paso Hondo-folket bodde inför den fruktansvärda torka de lidit.

Alla var pessimistiska utom gamla Remigia, som alltid förblev optimistiska och hoppfulla att regnen skulle komma om hon gav pengar för att tända ljus för själarna.

Det lär sig som lärande att vad vi vill kan få oss oväntade konsekvenser.

En present till Julia - Francisco Massiani

En gåva till Julia är en berättelse av den venezuelanska författaren, populärt känd som Pancho Massiani. Det är en del av boken "Nattens första blad" som publicerades 1970.

Den berättar om osäkerheten som visas i Juan, huvudpersonen. Han möter svårigheten att välja en mycket speciell födelsedagspresent till Julia, hans drömflicka, med vilken han är kär.

Juan är en obeslutsam och osäker ung man. Efter att ha funderat på olika alternativ på grund av sin erfarenhet och få ekonomiska resurser, bestämmer han sig för att ge honom en kyckling, men till slut spelar tvivel och rädsla ett trick för honom.

Hunch - Mario Benedetti

Det är en novell av den uruguayanska Mario Benedetti. I Benedetti beskriver han den sociala och familjära moralen i det uruguayanska samhället och i detta fall de ojämna förhållandena som finns mellan sociala klasser.

Huvudpersonen, Celia Ramos, guidas av hennes kramar för att uppnå sina mål. Genom att få ett jobb hemma hos en förmögen familj lider hon av diskriminering som förhindrar henne från att ha relationer med familjens son, Tito, eftersom han kommer från en högre social klass än hennes.

För att uppnå sina mål och tack vare sina kramar eller kramar sparar han bevis, foton och brev som äventyrar några familjemedlemmar.

Augusti eftermiddag - José Emilio Pacheco

Det är den andra berättelsen i boken The Beginning of Pleasure and Other Stories av den mexikanska författaren José Emilio Pacheco.

Tarde de Agosto är en novell där huvudpersonen slutar vara ett barn och blir något annat tack vare en upplevelse som markerar och förvandlar honom.

Det inträffar när den här pojken tvingas följa med sin kusin Julia och hennes pojkvän Pedro på en promenad runt i staden.

Även om han visste att hans kärlek till Julia inte kunde vara, eftersom de var kusiner och var sex år från varandra, kände han ett enormt behov av att älska henne och bli älskad.

Genom en enkel scen beskriver berättelsen hur pojken, generad av sin kusins ​​pojkvän, gråtande och besviken över sig själv, ger upp för att vara oskyldig.

Allt slutar tack vare en enkel men avgörande upplevelse, där alla är separerade, och att barnet överger sitt gamla liv och sin barndom.

Glaset mjölk - Manuel Rojas

Glaset mjölk från argentinska Manuel Rojas berättar historien om en ung sjöman som vandrar i en hamn där han övergavs när han upptäcktes inne i ett fartyg.

Blyg och stumlös, han får ett jobb med paket. Emellertid var hans hunger så stor att han inte kunde vänta på betalning, och att känna till riskerna med att äta utan att betala, går han till ett mejeri för att äta något och ber om ett glas mjölk med avsikt att inte betala det.

Berättelsen beskriver inte bara känslor av förtvivlan, ångest och den unga äventyrarens fattigdom, utan också atmosfären av allmän elände som upplevs, eftersom det liksom honom är många som tigger i staden.

I denna miljö verkar välgörenhetspersoner som villiga att hjälpa huvudpersonen att övervinna hans hunger.

Låt som undervisning aldrig ge upp.

Återkomsten - Emilio Díaz Valcárcel

Emilio Díaz Valcárcel är en av de nuvarande referenterna från Puerto Rica litteratur.

Denna berättelse är en del av boken El asedio som publicerades 1958, värd att utmärkelsen från Institute of Puerto Rican Literature.

Han beskriver det trauma som soldater lidit efter att ha genomgått Korea-kriget, en upplevelse som han själv levde och som markerade hans arbete.

Han berättar om återkomsten av en militär man som klädd i sin uniform går för att besöka hans drömkvinna som han hade en affär innan han gick i krig.

Nu kände han omöjligt att bli älskad på grund av de märken som lämnades av krigsåren.

Díaz Valcárcel är utmärkt på att djuva i sin karaktärs psykologi.

Hämnd - Manuel Mejía Vallejo

I novellen La Venganza behandlar den colombianska Manuel Mejía Vallejo det sociala problemet med övergivande av föräldrar och hanterar det som en ond cirkel av skada och hämnd, där förlåtelse verkar för sent.

Fadern, en tupp, överger sin mamma och lovar att återvända och lämnar en tupp som säkerhet. Fadern kommer aldrig tillbaka och mamman dör hoppfull.

Sonen, förvandlad till en gallero, gör sökandet efter sin far med hämndens anda. Men när han hittar honom, händer något som leder honom bara att besegra honom i en cockfight.

referenser

1. GUGELBERGER, Georg; KEARNEY, Michael. Röster för de röstlösa: vittnesmålslitteratur i Latinamerika. Latin American Perspectives, 1991, vol. 18, nr 3, sid. 3-14.
2. POLAR, Antonio Cornejo. Om latinamerikansk litteratur och kritik. Ed. Från fakulteten för humaniora och utbildning, Central University of Venezuela, 1982.
3. FRANCO, Jean. Den litterära stadens nedgång och fall: Latinamerikansk litteratur under det kalla kriget. Redaktionell debatt, 2003.
4. PIZARRO, Ana. Mot en historia av latinamerikansk litteratur. Colegio de México, Center for Linguistic and Literary Studies, 1987.
5. RINCÓN, Carlos. Den nuvarande förändringen i begreppet litteratur: och andra studier av latinamerikansk teori och kritik. Colombianska kulturinstitutet 1978.