AMPARO DÁVILA: BIOGRAFI, STIL, VERK OCH FRASER - BIOGRAFIER - 2025

Amparo Dávila (1928) är en mexikansk författare, novellförfattare och poet vars verk har inramats i den välkända generationen av ett halvt sekel, eftersom det producerades mest på 50-talet. Hon är en av de mest erkända intellektuella inom det aztekiska territoriet.

Dávilas arbete är unikt på grund av dess fantasifulla och konstiga egenskaper. I hans skrifter är användningen av berättelser i både första och tredje person ofta. Författarens favorit teman är de som är relaterade till ensamhet, demens, galenskap och rädsla.

Amparo Dávila i en hyllning till sin figur. Bild från: http://diariote.mx

I en intervju som hon gav 2008 uttryckte författaren: "… Jag skriver, men jag skriver inte tvångsmässigt … Jag vägrar", kanske av den anledningen att hennes arbete inte är rikligt. Hans mest framträdande titlar har varit psalmer under månen, profil av ensamheter, bruten tid och förstenade träd.

Biografi

Födelse och familj

Amparo föddes den 21 februari 1928 i staden Pinos, Zacatecas i barmen av en kultiverad och traditionell familj. Även om uppgifterna om hans släktingar är knappa är det känt att hans far var förtjust i att läsa. Hon var den tredje av fyra syskon och den enda som överlevde. De andra dog som barn.

Dávila utbildning

1935 flyttade han med sin familj till San Luís Potosí, där han studerade grundskolan och gymnasiet. Författaren kompletterade sin utbildning genom att läsa de böcker som hennes far hade. Under sina yngre år demonstrerade Dávila sin talang för att skriva genom att publicera sitt första poetiska verk, som han betecknade Psalms under the Moon (1950).

Träning i Mexico City

Shield of San Luis de Potosí, plats där författaren tillbringade en del av sitt liv. Källa: Yavidaxiu, via Wikimedia Commons

Den uppstigande författaren åkte till landets huvudstad 1954 för att studera vid universitetet. Från och med 1956 och i två år arbetade han som assistent för författaren Alfonso Reyes. Denna aktivitet gav honom professionell tillväxt och 1959 kom hans verk Destroyed Time fram, en bok bestående av tolv berättelser.

Privatliv

Amparo Dávila inledde en relation med konstnären och målaren Pedro Coronel under sin vistelse i Mexico City. Paret gifte sig 1958 och deras dotter Jaina föddes samma år. Senare, 1959, födde hon sin andra dotter som hette Lorenza.

Andra aktiviteter i Dávila

1964 lades novellerna Música concreta till Amparo Dávilas publikationslista; Samma år skilde hon sig från Pedro Coronel. Två år senare fick han ett stipendium på Centro Mexicano de Escritores för att fortsätta med utvecklingen av sin litterära produktion.

1977 publicerade författaren Petrified Trees, ett verk bestående av elva berättelser. Med den boken vann Dávila Xavier Villaurrutia-priset samma dag. Ett år senare kom en gemensam utgåva av Torn Time and Concrete Music ut; publikationen innehöll alla berättelser om båda titlarna.

Senaste åren

De senaste åren av Amparo Dávilas liv har tillbringats i hennes ursprungliga Mexiko, tillsammans med hennes äldsta dotter Jaina. Hans sista poetiska verk publicerades 2011 och fyra år senare tilldelades han Fine Arts Medal.

Stil

Palace of Fine Arts, en institution som kände igen Amparo Dávila. Källa: Xavier Quetzalcoatl Contreras Castillo, via Wikimedia Commons

Amparo Dávilas litterära stil kännetecknas av användningen av tydligt och exakt språk, nästan alltid djupt och reflekterande över livets aspekter. Författaren fokuserar sitt arbete på mysterium, fantasi och det konstiga. Huvudtemat i hans skrifter var relaterat till förlust, lidande, sorg och galenskap.

I författarnas berättelser är tid en viktig faktor, särskilt inom området för personliga relationer. I hans texter känns vikten av de timmar som går förlorade i ett komplicerat kärleksförhållande och de som investeras för att hitta en partner. Det är nödvändigt att nämna att i Dávilas berättelser är kvinnors deltagande mycket märkbar.

Spelar

Poesi

"Gästen"

Det är en av de mest attraktiva och intressanta berättelserna som utvecklats av Amparo Dávila, till stor del på grund av det mysterium som han lade till det. Genom en huvudberättare berättade författaren rädslan för en familj vid makeens beslut att rymma en konstig varelse i sitt hem som skapade galenskap i miljön.

I djup och symbolisk bemärkelse var värden ett slags djur som återspeglade förstörelsen av giftermål efter makens ofta. Förvirring kommer läsaren när huvudpersonen börjar utforma en plan för att avsluta det konstiga gulögda elementet.

Fragment

Betongmusik

I den andra berättelsen fokuserade den mexikanska författaren på de kvinnliga karaktärernas handlingar. Det huvudtema han utvecklade var galenskap som en synonym för brist på kontroll, oförmåga och irrationalitet. Av de åtta berättelserna som gjorde det var de mest framstående följande:

- "Tina Reyes".

- "Bakom porten".

- "Frukost".

- "Betongmusik".

" Frukosten"

Det var en berättelse om brott, mardröm och galenskap där huvudpersonen var en ung kvinna vid namn Carmen som ledde ett normalt liv. Men allt förändrades när han hade en fruktansvärd dröm där hjärtat till hans älskade Luciano låg i hans händer.

Nerves tog tag i flickan, så hennes föräldrar försökte hjälpa henne med några mediciner för att lugna henne. Slutet kom oväntat när polisen letade efter Carmen för ett brott som hände. Galenskapen blandades med det verkliga utan att klargöra vad som egentligen hände.

Fragment

"Betongmusik"

Huvudpersonen i denna berättelse hette Marcela och hon var offer för sin mans otrohet. Mitt i besvikelse och förtvivlan övertygade kvinnan sin vän Sergio att varje mans älskare varje natt skulle förvandlas till en groda och gå in i hans rum för att störa hans sömn och få honom att förlora sin förnuft.

Med tanke på det deprimerande tillståndet hon var i, blev Marcelas goda vän besatt av grodkvinnans närvaro. Historien hade en dramatisk förändring när Sergio beslutade att avsluta existensen av den person som plågade sin vän, allt efter att ha blivit smittad av den konstiga galenskapen.

Fragment

Fragment av några dikter

"Flöjterna stönar"

"Flöjterna stönar

i händerna på luften

och förgäves vindarna

kristallerna piska.

Stenens hjärta är så hård!

Öde lera,

stjärnorna

lacerera din ömtåliga överhuden

och krossar, aska och snurrar

ljusets ros.

Jag vill tänka, tro

och ändå …

de saknas ömhet

kvällsögon

och gråta ensam

vilda djur i bergen … ”.

"Rostat bröd"

”Låt oss komma ihåg igår och dricka för vad det var;

så det är inte längre.

Lyft upp glaset och toast vad som var livet

och det var döden;

så en dag var närvarande och nu är det förbi …

Jag har bara flamfärgat vin;

deras kärleks eld

var kvar i det förflutna.

Fyll koppen och drick;

låt oss dricka från det förflutna

att jag inte kan glömma ”.

"Tidens polykrom"

"Vit tid

tom utan dig

med dig i minnet

minne som uppfinner dig

och återskapar dig.

Blå tid

drömmen som jag drömmer om dig

den tydliga säkerheten

att hitta i dig

det förlovade landet.

Grön tid

bortom hopp

jag väntar

din kropps säkerhet.

Röd tid

Jag känner din kropp

och det spill

en lavaflod

mellan skuggan.

Grå tid

nostalgi för din röst

och ditt utseende

frånvarande från din varelse

kvällen faller … ”.

fraser

- "Det räcker inte att veta att kärlek finns, du måste känna den i ditt hjärta och i alla celler."

- "Vi är två grytor som ligger på samma strand, i så mycket bråttom eller ingen som den som vet att han har evighet att titta på sig själv."

- ”Jag tror inte på litteratur baserad på ren intelligens eller fantasi ensam. Jag tror på erfarenhetslitteratur, eftersom detta, erfarenheten, är det som förmedlar verket den tydliga känslan av det kända … vad som gör att verket håller i minne och känsla. ”

- ”Som författare är jag ganska anarkisk. Jag lyssnar inte på regler eller någonting.

- ”Ord, slutligen, som något som berörs och känns, ord som oundvikliga ämnen. Och allt åtföljt av mörk och klibbig musik ”.

- "… Det är inte tystnad från gåtfulla varelser, utan av dem som inte har något att säga."

- "Det oändliga ögonblicket var öde, utan åskådare att applådera, utan att skrika."

- "Det finns ingen möjlig flykt när vi flyr från oss själva."

- ”Jag talar för er för allt detta och mycket mer; för dig som öppnade stängda fönster och hjälpte mig i handen att resa genom den mest bittera och smärtsamma säsongen.

- "… denna duk representerar kaos, total förvirring, det formlösa, det otänkbara … men det skulle utan tvekan vara en vacker kostym."

referenser

1. Espinosa, R. (2005). Amparo Dávila: en lärare till historien. Mexiko: La Jornada Semanal. Återställd från: día.com.mx.
2. Amparo Dávila. (2019). Spanien: Wikipedia. Återställd från: es.wikipedia.org.
3. Ancira, L. (2013). Samlade berättelser. Amparo Dávila. (N / a): Of Letters and Meows. Återställd från: letrasymaullidos.blogspot.com.
4. Amparo Dávila. (2019). Mexiko: Encyclopedia of Literature in Mexico. Återställd från: elem.mx.
5. Davila, Amparo. (S. f.). (N / a): Writers Org. Återställd från: skriuwers.org.