CARLOS PELLICER CÁMARA: BIOGRAFI, STIL, VERK, FRASER - LITTERATUR - 2025

Carlos Pellicer Cámara (1897-1977) var en framstående mexikansk författare, poet, politiker och museumsdesigner. Han anses vara en av de mest originella, kreativa och djupa författarna i mitten av 1900-talet. Hans arbete inramades inom avantgardens och modernismens strömmar.

Författarens skrifter kännetecknades av användningen av ett väl utarbetat, exakt och intensivt språk. Hans texter laddades med metaforiska resurser och han orienterade dem mot naturen. Pellicer var en del av "Los Contemporáneos", en grupp ungdomar som hade ansvaret för att sprida modern litteratur i Mexiko.

Carlos Pellicer Chamber. Källa: Biogramasyvidas.com.

Carlos Pellicers arbete är brett, författaren omfattade särskilt poesi. Några av de mest kända titlarna var offrenssten, väg, Stanzas till havet, diskurs om blommor och med ord och eld. Också en framstående professor och professor.

Biografi

Födelse och familj

Carlos föddes den 16 januari 1897 i San Juan Bautista (för närvarande Villahermosa), Tabasco, han kom från en kultiverad och medelklassfamilj. Hans far var en farmaceut som hette Carlos Pellicer Marchena och hans mor var Deifilia Cámara. Hans barndom präglades av hans mors lärdomar.

Studier

Pellicer lärde sig läsa tack vare sin mors hängivenhet, det var just hon som förde honom närmare poesi. Hans grundutbildning tillbringades på Daría González-institutionen i hans hemstad. 1909 flyttade han med sin mamma till Campeche och där gick han på gymnasiet.

En tid senare gick han in i National Preparatory School och på grund av hans ungdomsledning skickade regeringen i Venustiano Carranza honom för att studera i Bogotá, Colombia. Då besökte han Venezuela och rapporterade om Juan Vicente Gómez diktatur.

Första stegen

Pellicers kritik av den venezuelanska presidenten väckte hos författaren José Vasconcelos intresset av att träffa honom. Det var så han började arbeta som sin assistent och kort efter på National Autonomous University of Mexico. Dessutom undervisade poeten spanska klasser på National Preparatory School.

Shield of the National Preparatory School, studieplats för Carlos Pellicer Cámara. Källa: UNAM, via Wikimedia Commons

1918 deltog han i skapandet av tidningen San-Ev-Ank och var en del av läskunnighetsplanen som utarbetats av Vasconcelos från ministeriet för offentlig utbildning. Tre år senare publicerade han sin första bok, Colores en el mar y otros poemas.

En tid borta från Mexiko

I mitten av 1920-talet åkte Pellicer till Paris för att studera museografi vid universitetet i Sorbonne, tack vare ett stipendium. Efter att ha tillbringat tre år i Europa återvände han till sitt land och stödde Vasconcelos kandidatur till ordförandeskapet. 1929 satte de honom i fängelse för att vara en "Vasconcelista".

Mellan undervisning och teater

Efter att ha släppts från fängelset tog Carlos tillflykt med att skriva och ekonomiskt genomgått en dålig tid. I början av trettiotalet började livet att le igen efter att ha publicerat sin bok Five Poems. Senare började han arbeta som lärare på gymnasiet nr 4.

Nyfikenhet ledde författaren till teatern. 1932 gick han med i scenen i Orientación-teatern, men hans föreställning var hemsk. Efter sin korta intryck på scenen tog han upp planer för en tropisk ode. Då kombinerade han undervisning med skrift.

Pellicer som museolog

Carlos Pellicer stod ut för sitt oklanderliga arbete som museolog, sedan hans ungdom han var lockad av historia och arkeologi. Han ansvarade länge för att rädda föremål som hade gått förlorade under koloniseringsprocessen och han ägnade sig åt att etablera museer.

Det var just denna passion som fick honom att lägga åt sidan mer än tjugo år av undervisning. I mitten av femtiotalet tillbringade han nästan två år på att organisera och designa Tabasco-museet, resultatet blev framgångsrikt. Senare hedrade de honom genom att namnge galleriet efter honom.

Sista år och död

Pellicer tillbringade de senaste åren av sitt liv med fokus på att skriva och organisera museer. Från den tiden var publikationerna: Nyheter om Nezahualcóyotl och strängar, slagverk och andetag. Den 1 september 1976 valdes han till senator på kongressen för det institutionella revolutionära partiet.

Carlos Pellicer Cámara grav. Källa: Thelmadatter, via Wikimedia Commons

Författaren dog den 16 februari 1977 i Mexico City, han var åttio år gammal. Han begravdes i Rotunda of Illustrious Persons i den mexikanska huvudstaden. Han har hedrats vid flera tillfällen. Museer, skolor, bibliotek, gator och vägar bär hans namn.

Stil

Carlos Pellicers litterära verk utvecklades inom modernismens och avantgarde. Det kännetecknades av användning av ett strukturerat, exakt och uttrycksfullt språk, dess huvudsakliga litterära resurs var metafor. Han var en poet som skrev till naturen och världen.

Spelar

- Färger i havet och andra dikter (1921).

- Offrenssten (1924).

- Sex, sju dikter (1924).

- Juni Ode (1924).

- Hour and 20 (1927).

- Camino (1929).

- Fem dikter (1931).

- Planer för en tropisk ode (1933).

- Stanzas al mar marino (1934).

- Juni tid (1937).

- Ara virginum (1940).

- Kapsling och andra bilder (1941).

- Exagons (1941).

- Tal för blommorna (1946).

- Underordningar (1949).

- Sonnets (1950).

- Flygövning (1956).

- Affären med författare (1961).

- Poetiskt material 1918-1961 (1962).

- Två dikter (1962).

- Med ord och eld (1962).

- Teotihuacán och 13 augusti: ruin av Tenochitlán (1965).

- Bolívar, populärt biografiuppsats (1966).

- Nyheter om Nezahualcóyotl och vissa känslor (1972).

- Strängar, slagverk och vind (1976).

- Postma upplagor

- Återfall

Färger i havet och andra dikter

Det var den första diktsaken av denna författare, vars verser ursprungligen publicerades i vissa tryckta medier. Verket inspirerades av naturen hos hans ursprungliga Tabasco och Campeche. Genom ett känsligt och uttrycksfullt språk gjorde han en intensiv beskrivning av havet.

Fragment

”Han lanserade havet vid gryningens stora skrik

och det demonterades detsamma som ett fartyg.

Jag utvidgade min ande, jag blev grön och i allt

stranden förtrollades av skum och sprit.

Nya dekorationer såg världen. Morgonen

gav mig tillbaka mina söta äpplen. I blomman

I gryningen sprider jag vindens ros:

Till norr, till söder, till öst och till väst kärlek.

… Jag planterade ditt minnes noble palm grove på stranden;

Jag upprättade dig obelisken av min vita lojalitet.

Under handflatorna och framför öknen

Jag helgade mig till gryningen av din odödlighet.

Offersten

Det var Pellicers andra publikation och inramades inom en innovativ litteratur. Spelet handlade om den naturliga världen, men den här gången handlade det om en pilots uppfattning av Amerika. Författaren inspirerades av resorna han gjorde till Venezuela och Colombia under sina yngre år.

Fragment

"Mitt Amerika,

Jag rör dig på lättnadskartan

som ligger på mitt favoritbord.

Vilka saker skulle jag säga till dig

om jag var din profet!

Kläm med hela min hand

din harmoniska geografi.

Mina fingrar smeka dina Anderna

med en barnslig avgudadyrkan.

Jag känner er alla:

mitt hjärta har varit som en spargris

där jag har kastat dina städer

som valuta för varje dag.

… Du är skatten

att en stor själ återstod för min glädje.

Så mycket som jag älskar dig vet de bara

de stigande nätter som jag har fyllt med dig.

Jag lever min ungdom i utålmodig uppfattning

som den goda bonden som väntar på sitt vete … ”.

Timme och 20

Detta arbete av Carlos Pellicer utformades under hans vistelse i Europa. Dikterna var resultatet av observationer som han gjorde både av naturen och av museer i Grekland, Mellanöstern och Italien. Det var en underhållande bok, full av uttrycksfullhet och litterär modernism.

Fragment

"Grupper av duvor,

anteckningar, clefs, vilar, förändringar,

de ändrar rytmen på kullen.

Den som är känd lakmus förfina

hans lysande hjul

med att se tillbaka på sin granne.

Ger solen utseendet

och dränerar i ett enda slag

flygplan till bondmoln.

Den grå är en ung utlänning

vars resekläder

de ger landskapet en luft av överraskningar.

Det finns en nästan svart

som dricker splinters med vatten på en sten.

Efter att näbben är polerad,

titta på hennes naglar, se de andra,

öppna en vinge och stäng den, hoppa

och står under rosorna … ”.

Med ord och eld

I detta poetiska verk hedrade författaren minnet och gärningarna av den inhemska karaktären Cuauhtémoc. Verserna är laddade med erkännande, känslor och heroism. Pellicer bekräftade med sin dikt sin passion för den mexikanska kulturens historia och bevarande.

Fragment av

"Jag har ungdomen, livet

livets odödliga.

Samla, min vän, din guldkopp

till min silverkopp. Vinn och skratta

ungdom! Skruva upp tonerna

till den söta lyrens sötma.

Poesin!

Det är allt i Einsteins händer.

Men jag kan fortfarande be Hail Mary

liggande på min mors bröst.

Jag kan fortfarande ha kul med katten och musiken.

Du kan tillbringa eftermiddagen.

… fartyget har kolliderat med månen.

Vårt bagage tändes plötsligt.

Vi talade alla i vers

och vi hänvisade till de mest dolda fakta.

Men månen gick ner

trots våra romantiska ansträngningar. "

Fragment av

"Jag har tillbringat mitt liv med ögonen

i händerna och talet i smak

färg och volym och vas

av alla trädgårdar i buntar.

Med vilken smidighet jag stal bultar!

Han visste inte språket.

och efter geografisk sökning

Jag blåmärkte det blå från de höga röda.

… Utan min skugga motsvarar min kropp

är att tystnaden hände mellan ljud

och han har vetat hur och var ”.

Fragment av "Nocturno a mi madre"

"För ett tag sedan,

min mor och jag slutade be.

Jag gick in i mitt sovrum och öppnade fönstret.

Natten rörde sig djupt full av ensamhet.

Himlen faller på den mörka trädgården

och vinden söker bland träden

den dolda mörkretsstjärnan.

Natten luktar som öppna fönster

och allt nära mig vill prata.

Jag har aldrig varit närmare mig själv än ikväll:

mina frånvaroöar har tagit mig ur djupet

från havet.

… Min mamma heter Deifilia,

vilket betyder Guds dotter blomma av all sanning.

Jag tänker på henne med så kraft

att jag känner av blodets våg i mitt blod

och i hans ögon dess ljusstyrka.

Min mamma är glad och älskar landsbygden och

regn,

och stadens komplicerade ordning.

Han har vitt hår, och nåd med vilken

promenad

Han säger om sin hälsa och sin smidighet … ”.

fraser

- "Diktet är den största passionerade förklaringen som en man kan göra för en hjälte: den mest överlämnade beundran mitt i en sorg som skulle ha velat vara stor."

- "Själva saker hanterar sin egen retorik och deras vältalighet är deras inneboende arv."

- Inget gör oss så mycket som att hitta en blomma begravd på sidorna i en bok. Läsning är tyst; och i våra ögon fuktar sorgens kärlek blomman av en gammal ömhet.

- ”Utan den nuvarande frånvaron av en näsduk går dagarna i fattiga klippor. Min villighet att vara har ingen gräns ".

- "Jag läste dikter och du var så nära min röst att poesi var vår enhet och vers var bara fjärrpulseringen av köttet."

- ”Du är mer mina ögon eftersom du ser vad jag i mina ögon bär från ditt liv. Och så går jag blind på mig själv upplyst av mina ögon som brinner av er eld.

- "I mina ögon lyser din närvaro nakenhet."

- "Jag vet inte hur jag ska gå utom mot dig, längs den smala vägen att titta på dig."

- "Jag känner knappt dig och jag säger redan till mig själv: Kommer du aldrig att veta att din person upphöjer allt som är i mig av blod och eld?"

- "Låt den dörren stängas som inte låter mig vara ensam med dina kyssar."

referenser

1. Carlos Pellicer Chamber. (2019). Spanien: Wikipedia. Återställd från: es.wikipedia.org.
2. Carlos Pellicer. (2018). Mexiko: Encyclopedia of Literature in Mexico. Återställd från: elem.mx.
3. Tamaro, E. (2019). Carlos Pellicer. (N / a): Biografier och liv. Återställd från: biografiasyvidas.com.
4. Carlos Pellicer. (S. f.). Kuba: Ecu Red. Återställs från: ecured.cu.
5. Carlos Pellicer Chamber. (S. f.). (N / a): Isliada. Återställd från: isliada.org.