FERNÁN CABALLERO: BIOGRAFI OCH VERK - LITTERATUR - 2025

Fernán Caballero (1796-1877) var den pseudonym som användes i livet av den spanska författaren Cecilia Francisca Josefina Böhl de Faber y Ruiz de Larrea, vars arbete var bron till återuppkomsten av den spanska romanen på 1800-talet.

Hennes uppväxt var avgörande i hennes yrke som författare med tanke på hennes förälders djupa kulturella miljö. Äktenskapen han hade (särskilt det andra) var också av stor betydelse, eftersom de visade sig vara den direkta källan för utarbetandet av bakgrunden till hans romaner.

Cecilia Francisca Josefina Böhl de Faber och Ruiz de Larrea, bättre känd som Fernán Caballero. Källa: Den ursprungliga uppladdaren var Phrood på tyska Wikipedia. , via Wikimedia Commons

Vid en tidpunkt då det blev mycket rynkat för en kvinna att ägna sig åt litteraturen, slutade Cecilia att bli författare och främjade sätt, och försvarade traditionella dygder, moral och katolsk religiöshet.

Dessutom var han gift flera gånger i sitt liv, vilket också rynkade i pannan. Men det hindrade henne inte från att vara författaren som än en gång höjde Spaniens namn högt.

Biografi

Födelse och familj

Cecilia Francisca Josefina Böhl de Faber y Ruiz de Larrea föddes i Morges, Schweiz, 25 december 1796.

Hans föräldrar var Juan Nicolás Böhl de Faber, konsul och affärsman av tyskt ursprung och baserat i Spanien. Hans mor var Francisca Javiera de Larrea Aherán Moloney (Doña Frasquita), av spansk och irländsk härkomst och uppvuxen i Frankrike och England; en kvinna med en stor kultur.

Påverkan från deras föräldrar

Faktum är att hennes förälders positionering och kultur påverkade Cecilia i hög grad. Hans far var den som introducerade den tyska romantiska tanken till Spanien, liksom att vara en passionerad läsare av den spanska guldåldern och försvarare för de kastiljanska balladerna.

För sina skrifter gick hans far in i Royal Spanish Academy 1820 som korrespondent. Juan Nicolás Böhl hade också ett viktigt affärshus i Cádiz och var en erkänd medlem av hamburgaristokratin.

Hans mor var för sin del en kvinna med utmärkt utbildning i religiösa seder. Han organiserade viktiga läsekretsar och litterära sammankomster med städerna.

Barndom

En god del av hennes barndom tillbringades av Cecilia i Hamburg, Tyskland, där hon fick en fransk barnbarn - som lärde sig språket, bland annat - och en strikt och föredömlig katolsk utbildning. Som 17-åring återvände den unga Cecilia till Spanien, till Cádiz, för att återförenas med sin familj 1813.

Första äktenskap och änka

1816, vid 20 års ålder, gifte hon sig med infanterikaptenen Antonio Planells y Bardají. De flyttade båda till Puerto Rico, eftersom Antonio skickades för att ta en position där.

Emellertid var vistelsen där kortvarig på grund av hans död. Så Cecilia återvände till Europa, till Tyskland, där hon bodde i några år med sin fadder.

Andra äktenskap

Några år senare återvände han till Spanien, till Puerto de Santa María, där han träffade Francisco de Paula Ruiz del Arco, en hög tjänsteman hos de spanska vakterna och Marquis av Arco Hermoso, släkt med många medlemmar av den andalusiska adeln. 1822, vid 26 års ålder, gifte hon sig med honom för andra gången i Sevilla.

Efter äktenskapet flyttade de till hamnen igen, speciellt till Dos Hermanas, på grund av invasionen av de hundra tusen sonarna i San Luis och på grund av Franciscos liberala lutningar. Äktenskapet varade i 13 år. Som 39 år änkades Cecilia igen.

Mognad som författare

Under denna tid, enligt forskare, nådde Cecilia mognad som författare, även utan att ha publicerat sitt arbete. Vid den tiden träffade han den amerikanska författaren Washington Irving, med vilken han slöt en vänskap (antagligen 1829, när författaren besökte Spanien), vilket resulterade i ett ömsesidigt inflytande på varandras arbete.

Faderns andra änka och död

1835 dog hennes andra man och året efter reste Cecilia med sin syster genom Tyskland och England. Under denna period dog hans far, som var hans viktigaste mentor och rådgivare på en personlig och litterär nivå. Författaren kunde inte säga adjö till honom för resan.

Tredje äktenskap

Året efter återvände författaren till Sevilla, Spanien. Hans förhållande till sin mor var outhärdlig. Strax efter att ha varit där, träffade han Antonio Arrom de Ayala, som var en målare och även Spaniens konsul i Australien.

Mannen var 18 år yngre än henne och han var också en patrullmannen. De gifte sig strax efter, 1837. De reste båda till Manila och Australien.

Fernán Caballero Street. Källa: Emilio J. Rodríguez Posada

Tack vare den tredje unionen fick Cecilia lära känna den enorma världen för tryckning och publicering, eftersom hennes man hade kontakter i det mediet. Detta tillsammans med det faktum att Antonio reste ofta och lämnade Cecilia ensam och i något stram ekonomiskt skick, fick henne att besluta att publicera materialet som hon hade skrivit fram till dess.

Födelse av hans pseudonym och första publikationer

Det var då han bestämde sig för att göra en pseudonym, eftersom kvinnor hade många begränsningar vid den tiden. Dessutom var det redan slående att hon var gift för tredje gången och med en man nästan 20 år yngre än henne. I själva verket kritiserade en stor del av det Sevillianska högsamhället samt Arco Hermoso denna union.

Så här valde Fernán Caballero att kallas på grund av det gamla, mystiska och ridderliga namnet. Även om det också beror på att hon träffade en kommun i Spanien med det namnet och där ett brott av passion inträffade som alltid fascinerade henne.

I slutet av allt måste hon vänja sig med namnet och anta beteendet för att kunna komma in i en värld som är förbjuden för kvinnor.

Familjens ekonomiska kris

Senare gick äktenskapet in i en period av anmärkningsvärda ekonomiska svårigheter. Sådan var situationen att även publiceringen av vad som var författarens bästa verk (La gaviota, Clemencia, La familia de Alvareda) alls inte hjälpte till att lösa denna finansiella kris.

Clemencias publicering hade dock en dålig mottagning. Det var ett misslyckande. Denna händelse fick författaren att tvivla, som ifrågasatte om hon skulle fortsätta att publicera sina böcker och generera en stark osäkerhet i sig själv.

Upptäckten av kvinnan bakom pseudonymen

1852 upptäcktes hans pseudonym. Som ett resultat, och den moralistiska och radikalt illiberala tonen i hennes arbete, sågs hon som en aktivist och pressades att bilda ett extremt politiskt parti. Han var inte bra på det företaget heller.

Tredje änka

11 år senare blev hennes man sjuk av konsumtion och den ekonomiska krisen förvärrades ännu mer, till den grad att mannen samma år (1863) slutade att begå självmord. Cecilia var återigen änka och i nästan absolut fattigdom.

Drottning Elizabeth II och hertigarna i Montpensier var de som erbjöd honom skydd och ett hus att bo i, i Alcázar i Sevilla. Men 5 år senare, 1868, var han tvungen att flytta igen eftersom, på grund av revolutionen 1868, dessa fastigheter läggs ut för försäljning.

Död

Det finns inte mycket information om de senaste åren av Cecilias liv. Det är bara känt att han fortsatte att bo i Sevilla och att den 7 april 1877, 81 år gammal, dog Cecilia, "Fernán Caballero", av dysenteri klockan 10 på morgonen.

Författarens aspekter

Fernán Caballero lutade sig alltid mot det praktiska. Nyttan i konst bör vara över skönheten: en roman bör vara användbar, mer än trevlig. Således bör det moraliserande innehållet vara grundläggande i hans arbete.

Det hände också med landskapet i bakgrunden och med scenerna där deras tomter utvecklades. De var av en karaktärs karaktär, full av en viss "målning", ord, berättelser och skämt.

De två systrarna, källan till hans inspiration

Från sin vistelse på Dos Hermanas tog han många av de element som han fångade i sitt arbete. Detaljer om vardagen och sedvänjorna sticker ut i hans manuskript, men kopplade till hans egna ideal och reflektioner om moral, politik och religion. Trots att hon var apolitisk i praktiken, tog hon tydliga antiliberal positioner i sitt arbete (Clemencia).

Livet på Dos Hermanas var en direkt källa till de typiska orden, vardagliga konversationer, dialoger och fraser som dök upp i hans romaner. Detta tillsammans med det faktum att hon var en kvinna som reste och träffade olika delar av världen var nyckeln.

Ave María-torget, för att hedra Fernán Caballero. Källa: Ingen maskinläsbar författare tillhandahålls. Faelomx antog (baserat på upphovsrättsanspråk). , via Wikimedia Commons

För Fernán Caballero innebar att öva författande att hålla sig tro mot tron ​​på hans land och den utbildning han fick som barn.

Ekolog och feminist

I sitt arbete försvarade hon miljövänlighet och feminism. Tanken på att kvinnor har kunnat delta i aktiviteter tills dess bara tillåts för män, var en av hennes flaggor, något som hon själv praktiserade med sitt skrivprofession.

Hon var en kvinna, när det gäller sina sedvaner, något pittoreska. Hon var också en älskare av cigarrer och godis, försvarare av goda seder. Hon älskade att leva omgiven av katter och blommor.

Återfödelsen av spansk litteratur tack vare Fernán

Tack vare hans arbete återvände spansk litteratur till den internationella arenan. Dessutom var det hjärnan för spansk realism att dyka upp, några år senare. På ett sätt, hade det inte varit för henne, skulle de realistiska författarna Benito Pérez Galdós och Leopoldo Alas ”Clarín” inte ha varit fullt möjliga.

Ja, realismen uttalades optimalt i Fernán Caballeros arbete genom att i hans texter ta hand om tullens närvaro och det spanska folks dagliga samtal typiskt för hans tid.

Tullförsvarare

Författarens egen stil kan också förstås som en politisk ståndpunkt. Detta är tydligt i hans skötsel och försvar av hans och sedvänjor i Andalusiens tid.

Det fanns också en ståndpunkt mot invasionen av modernistisk progressivism som följde med stadens kosmopolitiska utveckling. Därför finns det också djupt illiberala fördomar i hans arbete.

Författare med en enkel penna, dock djup

Hans manuskript, mycket lättlästa, byggdes av enkla dialoger och outvecklade karaktärer. Det som verkligen var viktigt för henne var bakgrunden, det traditionella landskapet.

Huvudplottet var ramverket (av en moraliserande och konservativ ton) där något större exponerades: folklore och det enkla livet i landsbygden i Spanien, särskilt Andalusien och Sevilla.

Således kan det totala av hans arbete ses som en fältstudie som försöker återhämta och skydda tullar som ska släckas, på grund av hotet om vad vi kan kalla ideologier om framsteg eller innovation som kom till Spanien utanför. Allt detta inramat i en viss romantisk idealism där verkligheten modifierades och moraliserades för njutning.

Fernán Caballero, ett spanskt litterärt landmärke

Författaren publicerade sina romaner vid en tidpunkt då litteratur skriven av kvinnor började växa i Europa. Detta var ett tydligt tecken på en förändring som skedde i samhället då.

I konsten i allmänhet hände det. Faktum är att författare som Emily Dickinson i USA, George Sand (Baroness Dudevant) i Frankrike, Fanny Mendelssohn (pianist och kompositör) i Tyskland och senare Teresa Carreño (pianist och kompositör) i Venezuela, är ett tydligt exempel på detta. förändring som då brygger i kultur.

Arbete

Fernán Caballeros verk, delvis skrivet på franska och delvis på spanska, består av berättelser och romaner och till och med dikter. Bland de viktigaste är:

- Familjen Alvareda (1849, skriven på tyska)

- Måsen (1849, skriven på franska)

- Solens dotter (1851)

- Bilder av Andalusiens populära seder (1852)

- Clemence (1852)

- Lucas García (1852)

- Elia (1852)

- Du gillar grapefrukt (1853)

- Tårar (1853)

- The Star of Vandalia (1855)

- Min farfar Theodore och papegojan (1857)

- En servilón och en liberalito, eller två gudar själar (1857)

- Relationer (1857)

- Andalusiska folksaga och poesi (1859)

- Betalade skulder (1860)

- En i en annan. Med dåligt eller bra. Jag har din (1861)

- Vulgarity och adel: tabell över populära seder (1861)

- Det är fullbordat … bara i efterlivet (1861)

- Fariséen (1863)

- Långt ifrån South River (1863)

- Väl anpassat äktenskap, fruen med sin man (1863)

- Löfte om en soldat till Virgen del Carmen (1863)

- Välbjudandet (1863)

- Alcazar i Sevilla (1863)

- En sommar i Bornos (1864)

- The Corruptor (1868)

- Berättelser, böner, gåtor och populära ordstäv (1877)

- Vandalias stjärna. Starka Dolores! (1880, postum)

- Dålig och rik (1890, postum)

- Barns berättelser om förtrollning (1911, postum)

- Refanero del campo och populär poesi (1914, postum)

- Berättelser, gåtor och populära ord, sammanställning (1921, postum)

referenser

1. Fernán Caballero. (S. f.). Spanien: Wikipedia. Återställd från: es.wikipedia.org.
2. Fernán Caballero. (S. f.). Spanien: Miguel de Cervantes Virtual Library. Återställd från: cervantesvirtual.com.
3. Fernán Caballero. (S. f.). (N / a). Biografier och liv. Återställd från: biografiasyvidas.
4. Fernán Caballero. (S. f.). El Diario.Es. Återställd från: eldiario.es.
5. Fernán Caballero. (S. f.). Spanien: Spanien är kultur. Återställd från: xn--espaaescultura-tnb.es.