MOZARABISKA JARKOR: URSPRUNG, EGENSKAPER OCH EXEMPEL - LITTERATUR - 2025

De Mozarabes jarchas är små lyriska kompositioner skrivna av arabisk-andalusiska hebreiska poeter under muslimskt styre i Spanien. Den första dök upp efter trehundra år av ockupation, mellan 11 och 15 århundradet. Dessa korta litterära strukturer hade ansvaret för att stänga dikterna på arabiska som kallas "moaxajas".

Inställning av skälet till en moaxaja. Källa: Av okänd okänd författare (okänd okänd källa), via Wikimedia Commons

Moaxajasna är för sin del en poetisk verskomposition som är typisk för det arabiska folket. I den spanska översättningen förstås de som "halsband", så vi kan visualisera jarkorna som "charm" som hänger och pryder de poetiska halsband som är moaxajas.

Normalt skrivs jarkorna på arabiska av det vulgära, men det finns poster där utvidgningen av dessa poetiska stängningar (även känd som "utgångar") på romanska språket (Mozarabic) visas. Det exakta antalet utgångar skrivna på denna dialekt är inte känt.

Jarkorna har en helt romantisk konnotation som är kopplad till den forntida formen av den lyrik som är typisk för Hispania, julesålarna och den så kallade "Cantigas de amigo". Kort sagt: folkets poesi.

Trots det faktum att deras teman berörde aspekter som rör vanliga människor var de som skrev dem vanligtvis lärda och berömda män. Ja, den stora majoriteten av skrifterna motsvarade Ismaili och israelitiska forskare vars poetiska mönster var traditionella romanska texter.

Varje skriven jarcha var tvungen att svara på egenskaperna hos moaxaja som den var fäst vid. Med tanke på detta måste varje poet vara försiktig med att studera temat, mätare och rim för basdiktet så att jarcha eller utlopp passade perfekt.

ursprung

Efter den arabiska expansionen på den asiatiska kontinenten hundra år efter grundandet av islam genomgick den kända världen en enorm kulturell förändring.

Efter att araberna korsade en del av Röda havet, Nildeltaen och interagerade med egyptierna, Berber-stammarna och spridit den islamiska tron ​​i nästan hela Nordafrika, nådde de den europeiska kontinenten. Mer specifikt till Hispania, efter att ha korsat Gibraltarsundet på 800-talet.

Efter deras ankomst, och efter att ha kämpat med det visigotiska motståndet som romarna hade lämnat vården av landen, lyckades de segra. All dess ansamling av vetenskapliga, arkitektoniska, musikaliska, poetiska och matematiska rikedomar fortsatte att smyga in i invånarna i dagens Spanien.

De äldsta uppgifterna om burkarna i spanska länder finns på elfte århundradet, medan de senaste i början av fjortonde århundradet. De var oerhört vanliga mellan slutet av 1100-talet och början av 1100-talet. Där fick de sin största brus.

Moaxajas var en typ av versifiering som utvecklats av araberna från 400-talet. De var för det mesta, med vissa undantag, sammansatta av långa verser som var parade med varandra med enkla rim, runt samma ljudmotiv i slutet av var och en.

Sedan dess utseende fokuserade användningen på undervisning, både pedagogiskt och andragogiskt. Efter att Muhammad presenterade sig för Koranen användes dessa poetiska apparater, moaxajas och jarkor, uppenbarligen för religiösa ändamål av laglärarna.

Araberna förstod tidigt det stora värdet av dessa lyriska manifestationer, och när de nådde den iberiska halvön tvekade de inte att ta dem med sig och tillämpa dem i överföringen av sin kunskap.

egenskaper

Både moaxajasna och jarchasna, efter att de blev undvika på 400-talet e.Kr. C., tillbringade fyra hundra år på att perfektionera sig, fungerade som band mellan invånarna i de olika befolkningarna och också som en bro mellan de olika kulturerna.

Nedan presenteras en serie särligheter för jarkorna:

Jarkorna ger anledning till moaxaja

Även om deras namn betyder "stängning" eller "farväl", och de används för att stänga moaxajasna, är det nödvändigt att komma ihåg att jarkorna är de första som görs. Det vill säga: moaxaja är skriven kring poetikerna som uppförts av jarcha.

De har en variabel metrisk struktur

Den rytmiska utvecklingen av varje vers av jarcha är föremål för varje poet. Vi kan till exempel hitta i en jarka med fyra verser - de mest dominerande stroferna, förresten - en vers av fem stavelser, en annan av sju stavelser, en annan av tio och en av elva.

De är då inte lämpade för en viss mätning. Då blir de mer populära för sina versers lyriska originalitet än för deras mätare.

Låt oss komma ihåg att korrekt användning av samtalsspråk av dess kompositörer var avgörande för att kunna skapa en verklig inverkan på befolkningen och uppnå dess spridning.

För samma jarcha kan det finnas flera moaxajas

Eftersom det är den mest kända och mest utbredda delen av befolkningen, och redan tillhör populära ord och konversationer, var det normalt att olika moaxajas bestod av samma jarcha.

Detta är inte alls konstigt. Om vi ​​tar det till den aktuella nivån, låt oss föreställa oss ett populärt ordspråk från en by, är det vanligt att författare i det området, baserat på dessa aforismer, komponerar dikter om det.

I Latinamerika vore det vanligt att tiondelar görs kring dessa, och om jarkorna är åtta stavelser som är stavbara, vilket inte är så konstigt, eftersom de skulle tjäna som en "fot" för erfarna decimister.

Att tala om "fot" betyder att varje vers av jarcha representerar den sista versen av fyra tiondelar sammansatta runt den. Därför skulle jarkan vara det poetiska hjärtat av de fyra tiondelarna som skulle dyka upp senare.

Dess strofiska former är mycket olika

Låt oss komma ihåg att dessa "poetillas", som utvecklats av olika kulturer som skapade liv i Hispania, tog på sig konnotationerna i varje sektor. Så araberna hade ett sätt att göra dem, liksom judarna, Hispano-araberna och Hispano-hebreerna.

Samma etniska varians tilldelade mycket rika egenskaper till varje ny jarka som gjordes, de som kom närmast folket var de mest utbredda.

Baserat på ovanstående var det helt normalt att hitta två-radiga jarkor och åtta-radiga jarkor. Men när jarkan överskred fyra vers, var poeterna tvungna att använda rim för att uppnå det välbehövliga lärandet hos vanliga människor.

Om den poetiska kompositionen var mycket omfattande och en meter med bra rytm och fängslande rymme inte hänvisades till, skulle det vara mycket svårt för människor att memorera och upprepa kompositionerna, och oåterkalleligen återlämna dem till glömska.

Inom halvön är det en av de första

Även om de har utvecklats sedan fjärde århundradet av araberna, är den äldsta jarkan på den iberiska halvöns jord från ungefär 1050. Med allt detta och trots dess ankomst verkar det mycket sent och skrivet på Mozarabic, representerar en av de yngsta populära poetiska formerna i Hispania.

Dessa "stängande strofer", som de också kallas, kom från arabernas hand till spanska länder för att beteckna ett attraktivt sätt att sprida kärleken till poesi bland nybyggarna, förutom att uppmuntra lära sig att läsa och skriva. .

De hjälpte till att konsolidera det spanska språket

Den utbredda användningen av jarkor sedan 1100-talet genom hela den iberiska halvön, konsoliderade det spanska språket som en logisk kommunikationsenhet. Naturligtvis inträffade detta när de första jarkorna formellt skrivna på det spanska språket började dyka upp, med dialektens grammatiska struktur.

Hur kan detta vara möjligt? Efter utarbetandet av Mozarabic de första åren började jarkorna skrivas på den spanska dialekten, som då, och som Emilianenses Glosses visar, tog form.

Eftersom allt som sjungas, har rytm och rim, är lättare att lära sig och spridas via mun till mun, tjänade jarkorna som medlar i förstärkning och fixering av olika språkliga och grammatiska strukturer i den framväxande latinamerikanska dialekten.

Från de populära gräsrötterna till monarkiets övre echelons, penetrerade dessa poetiska former djupt, vilket gav enorma idiomatiska fördelar.

exempel

Från kompendiet av befintliga jarkor kommer de populäraste bland befolkningen att visas, de som har störst närvaro i de olika läroböcker och manualer som är förberedda för sin studie och förståelse (versionerna på deras originalspråk och översättningen på spanska kommer att presenteras):

Exempel 1

(Jarcha of Yosef al-Kātib)

- Översättning:

”Från så mycket kärleksfull, från så mycket kärleksfull,
vän, från så mycket kärleksfull!
De gjorde ögon
som var friska tidigare och nu skadade de mycket ”.

Exempel 2

(Jarcha of Yehuda Halevi)

- Översättning

”Mitt hjärta går ut av mig.
Åh herre, jag vet inte om jag kommer tillbaka!
Det gör så mycket för kompisen!
Han är sjuk, när kommer han att läka? "

Exempel 3

(Jarcha of Yehuda Halevi)

- Översättning

”Du säger, oh lilla systrar,
hur ska jag stoppa min sjukdom?
Utan min vän kan jag inte bo:
var ska jag gå för att hitta honom? "

Jarkorna, dialektbevis av spanska

Förutom de ovannämnda egenskaperna som avslöjar särdragen i dessa poetiska former, är det nödvändigt att förbättra denna kvalitet.

Var och en av jarkorna representerar i sig ett otvetydigt urval av de olika mozarabiska, arabiska, hebreiska, Hispano-hebreiska, Hispano-arabiska dialektvarianterna och andra språkliga manifestationer som finns i Hispania mellan 1100- och 1500-talet.

Detta blir ett av de mest betydelsefulla bidragen från dessa "poetillas". De är bokstavligen det mest pålitliga idiomatiska märket för varje befolkning som passerade genom Hispania vid den tiden. Denna särdrag ger filologer många möjligheter att stärka de formella studierna av nuvarande spanska.

referenser

1. Cerezo Moya, D. (2015). Om jarkorna, glosorna och andra missbruk. Spanien: Cervantes Virtual. Återställd från: cvc.cervantes.es.
2. De mozarabiska jarkorna. (S. f.). (N / a): Illusionism. Återställd från: ilusionismosocial.org
3. García Gómez, E. (S. f.). Kort historia om jarkorna. (N / a): Jarchas.net. Återställd från: jarchas.net.
4. García Gomez, Emilio. (2016). Kort historia om jarkorna. Belgien: Jarchas.net. Återställd från: jarchas.net.
5. Jarcha. (S. f.). (N / a): Wikipedia. Återställd från: es.wikipedia.org.