Här är en lista över de bästa fraserna från Romeo och Juliet , det viktiga 1500-talets engelska dramatiker och författare William Shakespeare. Detta stycke berättar den tragiska historien om två tonåringar från Verona som tillhör fiendefamiljer, Montagues och Capulets.
Efter att ha träffat varandra hamnar de i kärlek och gifter sig hastigt. Dessa ser deras separering överhängande på grund av olika komplikationer föredrar att begå självmord för att "följa den andra" i ett annat liv. Du kanske också är intresserad av dessa fraser från William Shakespeare eller dessa från romantiska filmer.
-Det är värdelöst att leta efter någon som inte vill hittas. -Benvolio.
- Visste jag vad kärlek är? Ögon, förneka det, för jag har hittills aldrig sett skönhet. -Romeo.
-Varför kan kärlek, ögonbindel, påtvinga sin sug och vara blind? -Romeo.
-I män finns det ingen lojalitet, trohet eller ärlighet. De är alla skadade, bedrägliga, perversa och falska. -Husmor.
"Ah, lojal apotekare, dina droger är snabba!" Med en kyss dör jag. -Romeo.
-Min enda fiende är ditt namn. Du är du, även om du är en Montague. -Juliet.
-Jung kärlek är bara i ögonen, inte i hjärtat. -Fray Lorenzo.
- Visste jag vad kärlek är? Ögon svär inte, för jag har aldrig sett en sådan skönhet. -Romeo.
-Ögonen fick se: låt dem se. Jag tänker inte flytta efter någon smak. -Mercutio.
-To snart har jag sett dig utan att känna dig och för sent har jag träffat dig. -Juliet.
-Kärleken älskar att älska när barnet springer bort från boken och, som ett barn som går i klass, går ledsen -Romeo.
-Om kärlek är blind kan den inte slå. -Mercutio.
-Det goda lilla varar. -Benvolio.
-Lär mig att glömma att tänka. -Romeo.
-Kalla mig kärlek och jag kommer att döpas igen: från idag kommer jag aldrig att bli Romeo igen. -Romeo.
-Om kärlek misshandlar dig, misshandla den själv: om den fastnar, spikar du den och du sjunker den. -Mercutio.
-Det som stjal honung från dina läppar, har ingen makt över din skönhet. -Romeo.
-Death är slutet på allt. -Husmor.
-Han skrattar av såren som inte har lidit dem. -Romeo.
-Vem är du, som du gömmer dig på natten, att du bryter in i mina tankar? -Juliet.
-Jag kan inte vara stolt över vad jag hatar, men jag är tacksam för att det gjordes av kärlek. -Juliet.
-Mänskliga själen har stora mysterier att tränga igenom och stora frågor att debattera när den är ensam. -Romeo.
-Delicate kärlek? Nej, det är tufft, det är grovt och aggressivt, det är vass som hagtorn-Romo.
-Love är ett moln som flyter stött av ett suck. -Romeo.
-Gås att gnuggar inte biter. -Romeo.
-Där ligger Juliet, och hennes skönhet förvandlar pantheon till en strålande publikskammare. -Romeo.
-Det finns ingen stenbarriär för kärlek, och eftersom kärlek alltid försöker göra vad den kan, kan din göra ingenting mot mig. -Romeo.
-För att gå upp till min säng var du vägen, men jag, jungfru, måste dö en jungfru änka. Kom då. Kom, älskarinna. Jag går till barnsäng, döden tar min oskuld. -Juliet.
-Med sommarens andetag kan denna kärleksfulla knopp ge vacker blomma när vi träffas igen. -Juliet.
-Det är nödvändigt att jag får nyheter från dig varje timme på dagen, eftersom varje timme i din frånvaro representerar mer än en dag. -Juliet.
-San Francisco hjälpa mig! Hur många gravar har jag snubblat in i kväll? -Fray Lorenzo.
"Ah, hon är min dam, hon är min kärlek!" Jag önskar att jag vet! Han rör sig på läpparna, men talar inte. Det spelar ingen roll: deras ögon talar; Jag svarar dig. -Romeo.
-Känslan, om prydnaden inte överväldigar den, är stolt över sin sanning, inte på prydnaden. -Juliet.
-Min kärlek föddes från mitt enda hat! Mycket snart har jag sett honom och senare känner jag honom. Dödlig födelse av kärlek har varit om jag måste älska den värsta fienden. -Juliet.
"Ah, Romeo, Romeo!" Varför är du Romeo? Förneka din far och avvisa ditt namn, eller annars svär din kärlek till mig och jag kommer aldrig att bli en kapulett. -Juliet.
-Svär inte. Även om du är min glädje är jag inte nöjd med vårt avtal i kväll: för plötslig, hänsynslös, plötslig, som blixt, som upphör innan jag kan säga det. -Juliet.
-Den älskade som fyller mitt bröst är den vackra kapulettens dotter. Jag har gett henne min själ, och hon till mig hennes; vi är redan förenade, utom vad som förenar ditt sakrament. -Romeo.
-Ja, leta efter sista gången! Armar, ge din sista kram! Och läppar, andedörrar, försegla med en kyss en evig uppgörelse med giriga döden! -Romeo.
"Explodera, mitt hjärta, min stackars konkurs!" Ögon, till fängelse, ser inte frihet! Vile Mud, återvänd till jorden, förgås och gå med i Romeo på hans dödsbädd! -Juliet.
-Kom, mild natt, öm och dyster natt, ge mig min Romeo och, när jag dör, skär honom i tusen små stjärnor. -Juliet.
"Hur söta älskares röster låter på natten, som mjuk musik i örat!" -Romeo.
-Jag är inte en pilot, men även om du var långt borta på den avlägsna stranden av de mest avlägsna hav, skulle jag segla efter en skatt som du. -Romeo.
-Om fisken lever i havet finns det också högsta kvalitet i allt vackert som innehåller skönhet: det finns böcker med härlighet, eftersom deras vackra bakgrund är väl stängd med en blomstra. -Mrs Capulet.
"Romeo, Romeo, Mercutio är död!" Hans våldsamma själ som föraktade jorden, som var så ung, har stigit upp till himlen. -Benvolio.
-Ah, vem var handens hand för att röra vid hans kind! -Romeo.
-Mina öron har knappt sugit hundra ord från din mun och jag känner redan dig med din röst. Är du inte Romeo och även Montague? -Juliet.
-What en ormsjela i hennes blommiga ansikte! När behöll en drake en så vacker grotta? Vacker tyrann, ängelsk demon! Korpen med duvfjädrar, varglamm! -Juliet.
-Vad djävulen ska du plåga mig? Det är tortyr värda helvetet. Har Romeo dödats? -Juliet.
-Han heter Romeo och han är en Montague: din stora fiendes enda son. -Husmor.
-Låt sova i dina ögon, lugn i ditt sinne! Vem var sömn och fred, för en sådan vila! -Romeo.
"Lycklig dolk, jag täcker dig." Rost i mig och låt mig dö. -Juliet.
"Tänk om jag, när jag är i pantheon, vaknar innan Romeo kommer för att rädda mig?" Jag skakar av att tänka på det. -Juliet.
-Om jag med min ovärdig hand har avskaffat din heliga utmaning, jag syndar bara i det: min mun, skäms pilgrim, kommer att mjuka upp kontakten med ett kyss. -Romeo.
-Nattens kappa döljer mig för dem, så länge du vill att jag ska hittas här. Det är bättre för mitt liv att sluta på grund av ditt hat än att förlänga döden utan att ha din kärlek. -Juliet.
"Ah, god natt!" Att lämna är så söt synd att jag kommer att säga god natt fram till gryningen. -Juliet.
-Här, här stannar jag hos maskarna, dina tjänare. Ah, här kommer jag att överlämna mig till evigheten och skaka bort ocket av negativa stjärnor från detta trötta kött. -Romeo.
-Vad är detta? En flaska i min älskares hand? Giftet har varit dess för tidiga slut. Ah, självisk! Dricker du allt utan att lämna mig en droppe för att hjälpa mig följa dig? -Juliet.
-Vad ljus lyser det fönstret? Det är öster och Juliet, solen. Kom ut, vacker sol och döda den avundsjuk månen, som är sjuk och blek av sorg eftersom du, som tjänar henne, är vackrare. -Romeo.
-Ah, leta efter honom! Ge denna ring till min ägare och berätta för honom att jag vill ha hans sista farväl. -Juliet.
- Att vara så försiktig med den skönheten förtjänar inte himlen, för det gör mig desperat. Han har svurit att inte älska, och hans ed till den som säger dig får honom att leva död. -Romeo.
-Hur går jag vidare om min kärlek är här? Kom tillbaka, ledsen lera, och leta efter ditt centrum-Romo.
-Säker och långsam. Vem springer, snubblar. -Fray Lorenzo.
-Oh min! Vems blod är det som fläckar stenarna vid ingången till graven? Vad gör dessa blodiga och ägarlösa vapen bredvid denna fredsplats? Romeo! Så blek! -Juliet.
-Kom här, älskarinna. Vem är den herren? Fråga vem det är. Om han redan har en hustru, skulle graven vara min bröllopssäng. -Juliet.
-Den våldsamma glädjen har ett våldsamt slut och dör i sin extas som eld och krutt, som, när de är förenade, exploderar. De sötaste honungskor med ren glädje och, när de smakas, dödar aptiten. -Fray Lorenzo.
-Min make är på jorden; min ed, i himlen. Hur kan den återvända till jorden om min man inte lämnar jorden från himlen när han lämnar jorden? -Juliet.
-Ah! Det finns mer fara i dina ögon än i tjugo svärd av hans. Titta sött på mig och jag är säker från din fientlighet. -Romeo.
-Svär inte vid månen, den känsliga som förändras varje månad i sin sfär, så att din kärlek inte kan vara så varierande. -Juliet.
-Min generositet är enorm som havet, min kärlek, så djup; ju mer jag ger dig, desto mer har jag eftersom de båda är oändliga. -Juliet.
-Det är plåga och inte nåd. Himlen är där Juliet är, och katten, hunden, musen och det mest eländiga djuret här är på himlen och kan se henne. Romeo, nej. -Romeo.
-Älskare kan gå utan att falla genom spindeltrådarna som flyter i sommarens stygga luft; det är så mild illusionen är. -Fray Lorenzo.
-Om du älskar mig, berätta för mig i god tro. Eller, om du tror att jag är så lätt, blir jag grov och konstig och säger "nej" så länge du får mig att bli kär och inte mer än dig. -Juliet.
-Han döljer nattens kappa från mig och om du inte älskar mig, låt dem hitta mig: bättre att mitt liv slutar på grund av hans hat än att se hur han kryper utan din kärlek. -Romeo.