VAD ÄR DET FÖRFLUTNA OCH DET FÖRFLUTNA? (MED EXEMPEL) - LITTERATUR - 2025

Tiden förflutna och tidigare är vanliga verbtider på romanska språk, som främst används för att uttrycka tidigare handlingar under vissa förhållanden.

Det förflutna är också känt som det enkla förflutna perfekt eller helt enkelt förflutet enkelt; kopreteriten är formellt känd som det förflutna ofullkomliga.

Dessa verbstider har sitt ursprung från latin och finns närvarande under olika namn men liknande användningar på romanska språk som franska, italienska, portugisiska och naturligtvis spanska.

Det förflutna och det tidigare tiderna brukar motsättas när det gäller deras användning, eftersom en betecknar en absolut karaktär vid en given tidpunkt, och i den andra är den tidsmässiga avgränsningen av uttalandet inte så viktig.

Från båda verbstiderna föds andra kompositioner, för spanska, som gör det möjligt att konstruera en större handlingsspecificitet och tid i meningarna.

På det spanska språket finns det formella särdrag när det gäller användningen av förflutna och samförflutna beroende på regionen, eftersom den språkliga utvecklingen i Amerika har skapat sina egna grammatiska situationer eller konstruktioner som skiljer sig från de formella postulaten som implementerades av Royal Spanish Academy.

Användningar, egenskaper och exempel på förfluten tid

Royal Spanish Academy definierar det förflutna, grammatiskt, som uttalandet av en handling som ligger vid en tidpunkt före det ögonblick då den uttrycks.

Kort sagt är det uttalandet av en handling som inträffade i det obestämda förflutna. Det huvudsakliga attributet för det förflutna enkla är att markera slutförandet av åtgärden inom den angivna tiden.

Romance-språkens förflutna tid tillåter större variation och konjugationens rikedom inför olika sammanhang när man sätter samman en mening.

Det står i kontrast till de germanska språken, som bara har en tidigare form som inte varierar i sig själv, men baserat på det sammanhang som tillhandahålls av resten av meningen.

exempel

Eftersom det är en av de mest använda verbtiderna, tillåter det de tre typerna av konjugationer (-ar, -er, -ir). Exempel:

• Jag talade (talar); Jag åt (ät); Jag kom ut (kom ut)
• Du tog (ta); du förstod (förstår); du bodde (bor)
• Han / hon rostade (rostat bröd); Han / hon hade (att ha); Han / hon gick (avgick)
• Vi sjunger (sjunger); Vi är rädda (rädsla); Vi sa (säga)
• Du fiskade (fiskade); Du läser (läste); Du skrattade (skrattade)
• De jagade (jagade; De flyttade (flyttade); De frågade (frågade)).

Spridbarhet av språk har tillåtit undantag under åren på romantiska språk.

Konstruktionen av uttryck som startar från motsatta postulater har blivit vanligt. Vissa användningar av det förflutna kan övervägas i dessa fall: dess användning för att dra slutsatser om framtida åtgärder. Exempel:

• Ring inte klockan 5 för då hade jag redan lämnat.

I detta fall hänvisar uttalandet till en åtgärd som ännu inte har ägt rum, men som är immun mot någon typ av modifiering eller yttre inflytande före och efter uttryck.

Det är en vanlig manifestation av vardagliga och informella uttryck, särskilt att hänvisa till situationer som inträffar samtidigt som uttalandet.

Det kan dras slutsatsen att användningen av det förflutna enkelt bidrar till att presentera stängda eller avslutade händelser och handlingar i ett temporärt sammanhang.

Även om dess allmänna och formella användning placerar det i det förflutna, kan dess tillämpning övervägas för nuvarande och framtida tider.

Användningar, egenskaper och exempel på kopreteriten

RAE definierar copreteriten under det formella namnet på det ofullkomliga förflutet, vilket manifesterar en handling i det förflutna vars temporära gränser inte är av stor betydelse och varken bestäms fullbordandet eller kulminationen av handlingen.

Det förflutna, samförflutna och sammansatta förflutna är de viktigaste verbformerna på romanska språk för att hänvisa till en åtgärd som huvudsakligen genomförts tidigare. Kopreteriten tillåter större oklarhet eller kontinuitet för den angivna handlingen beroende på de andra elementen i en mening.

Som nämnts med förfluten tid, i germanska språk är förfluten tid närvarande, men inte genom den specifika konjugationen av verbet, utan snarare villkorad av meningen i meningen.

På spanska har copretérito en ganska bred användning, som också har normaliserats i vardagens tal som ett generaliserat sätt att hänvisa till det förflutna. Liksom det förflutna enkelt gör detta verbspänning det möjligt att konjugeras med de tre verbformerna.

Exempel på användning av kopreterit

• Jag älskade (kärlek); Jag förde (ta med); Jag körde (körde)
• Du handlade (agera); Du sätter (sätter); Du valde (välj)
• Han / hon spelade (spela); Han / hon ville (att vilja); Han / hon sov (sov)
• Vi tigger (tigger); Vi visste (vet); Vi förhindrade (förhindrade)
• Du tvingar (tvingar); Du var värd (att vara värd); Du kämpade (kämpade)
• De förändrades (förändra); De tackade (tack); De sprang bort (springer bort)

På spanska kan copretérito användas i speciella situationer som inte specifikt representerar uttalandet av en tidigare handling. Ett exempel på detta är uttrycket för två samtidiga åtgärder:

• Jag såg folk gå förbi när de försökte studera

För vardagliga fall är användning av kopreterit ganska vanligt när man använder beskrivningar:

• Han var en lång och tunn man. Hans hår var ganska långt.
• Det används också i fraser som uttrycker artighet:
• Ville du ha något?

Trots att det var ett av de mest använda verbstänningarna på romanspråken, inklusive spanska, har regionalismer påverkat lite i termer av dess användning i vissa situationer, vilket ger förflutna en samtal och informalitet som har gjort det möjligt att använda det i förflutna sammanhang som "generaliserat" verb spänd.

I vissa fall, och som det förflutna, kan det förflutna användas för att dra slutsatser om framtida åtgärder. Även om dessa tillämpningar är informella till sin natur bör deras massiva användning i de dagliga uttalandena av spanska-amerikanska samhällen inte uteslutas. Exempel:

• Vad var mötet imorgon?

I detta fall indikeras en framtida händelse, känd för båda deltagarna, som kan vara föremål för externa modifierare. Ett annat exempel:

• Tåget lämnade klockan 16:00.

Beroende på sammanhanget kan det ange en åtgärd som inträffat tidigare (vars slutförande är okänd) eller en slutsats för framtiden.

referenser

1. Araus, ML (2014). Grundläggande problem med spanskens grammatik. Madrid: Arch.
2. Bermúdez, F. (2005). Verbtider som bevismärken. Fallet med förflutna perfekt sammansättning. Filologiska studier, 165-188.
3. Negroni, MM (1999). Skillnaden enkel förbi perfekt / sammansatt förflutna perfekt. En diskursiv inställning. Ibero-American Journal of Discourse and Society, 45-60.
4. Royal Spanish Academy. (2005). Pan-Hispanic Dictionary of Doubts. Erhölls från rae.es/recursos/diction/dpd
5. Royal Spanish Academy. (2008). Ny grammatik i det spanska språket.
6. Royal Spanish Academy. (Sf). Spansk ordbok . Erhållen från dle.rae.es.