När en person är självständig att fatta beslut som endast berör honom, det vill säga att han inte underkastar sitt beslut till kriterierna för en annan person, sägs det att den personen är oberoende och autonom.
Att utvidga detta till att omfatta länder, när ett land fattar sina beslut i vissa frågor utan att samråda med andra länder, sägs det att det är en fri och suverän nation eller att det försöker bevara sin suveränitet. Faktum är att suveränitet är en grundläggande rättighet för varje stat i det internationella samfundet.
Vad innebär denna suveränitet från en nation?
Det finns tillfällen då en person, oavsett hur oberoende och självständig, i vissa fall måste lämna några av sina beslut till andra människors kriterier.
Enligt din institution kan regelverket till exempel behöva tillåtelse från utbildningsmyndigheterna att bära en viss dräkt i lokalerna.
Samma sak händer med nationer, enligt internationell rätt, i vissa fall måste de lämna vissa beslut till bestämmelserna i fördrag och avtal, särskilt om dessa kan påverka deras befolkning eller andra länder.
Detta är särskilt tillämpligt när det gäller mänskliga rättigheter och länder som Mexiko, med konstitutioner som säkerställer respekt för internationella fördrag och konventioner.
I artikel 1 i den politiska konstitutionen sägs bland annat att "Normerna relaterade till mänskliga rättigheter ska tolkas i enlighet med denna konstitution och med internationella fördrag."
Detta är emellertid när det gäller internationella krav beträffande mänskliga rättigheter, för när det gäller andra frågor är det mexikanska folket självständigt att fatta beslut.
Detta baseras på det faktum att ”Nationell suveränitet bor väsentligen och ursprungligen i folket. All offentlig makt härstammar från folket och inrättas till deras fördel ”(artikel 39).
En sådan bestämmelse ger den mexikanska staten möjlighet att svara på alla internationella krav som kräver suveränitet, eftersom de skulle bevara det mexikanska folks suveränitet enligt artikel 41, vilket tydligt säger att "folket utövar sin suveränitet genom unionens makter."
Detta bekräftar statens suveränitet som den oförstörbara, exklusiva och högsta lagliga rätten att utöva makten inom dess maktområde, med förståelse för att detta område är det nationella territoriet och dess maritima plattform.
Hur annars bevarar länder sin suveränitet?
Det finns andra sätt för ett land att bevara sin suveränitet, till exempel med skydd av gränser och försvar av havsområden, samt skydd av resurser som finns i det nationella territoriet, som anges i artikel 27 i författningen:
I detta avseende skulle Mexiko kunna utnyttja en sådan mekanism för att bevara suveräniteten genom att påkalla en sådan suverän rätt och överväga alla åtgärder som görs av ett annat land som är skadligt för nationella intressen.
Ett sådant svar uppfattas inom ramen för internationell rätt som legitimt försvar och ingår i artikel 51 i FN: s stadga där det sägs: "Ingen bestämmelse i denna stadga ska försämra den inneboende rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar."
Även om denna bestämmelse i allmänhet utövas i händelse av en väpnad attack och kräver att kraven på omedelbarhet, nödvändighet och proportionalitet uppfylls, finns det också internationella organ (till exempel Haag Tribunal).
En nation kan vända sig till dem när den känner sig hotad av handlingar från andra nationer, och i alla fall kan den vidta ömsesidiga åtgärder mot internationella krav som försöker skada dess suveränitet.