Här är de bästa fraserna från Callejeros (CJS), ett argentinskt rockband som grundades 1995 och består av Patricio Santos Fontanet, Christián «Dios» Torrejón, Eduardo Vázquez, Elio Delgado, Maximiliano Djerfy och Juancho Carbone.
Du kanske också är intresserad av dessa fraser av rocklåtar.
-När alla sinnen bryts Med en låt, med en rock and roll. Han var den som spelade hela tiden i mitt sinne, som advokat och släppte för evigt. –Gata, Rocanroles utan destination.
-Du har alltid feber för att du inte kan se dörren, salsan för de som har lite, men dans ändå. –Gata, ljudande.
-Och hela karnevalet, skrika, han trampade på den broderliga handen, som Gud gav dig, vilken oenighet! Om till och med Gud är långt borta gråter du inuti, allt är en berättelse, allt är avskyvärt. -Gat, frisläppare.
-Blind, döv och med grått blod ber jag alltid månen att komma ut för att gå mer oskyldig. Jag ber alltid dina ögon att tala, att höra att de inte ligger och nära jorden att flyta. -Gat, törst.
-Knuten strammas dåligt och blockerar idealet. Alla drömmar flyr i ett skrik. Vilken himmel måste du titta på? Var är sanningen? När blir döden mänsklighet? -Gata, knuten.
- Allt detta är vikten, det kommer att ha min själ. När djävulen reserverar mig någonstans? Nej. Och mina problem kommer inte att vara problem längre. -Gat, allt det.
-Idag kom jag hit. För att täcka min naivitet med lite mer än salt vill jag stanna. Att röra, att gnälla, att vilja mer än ingenting annat. –Gat, annorlunda.
-Jag tar upp vad jag måste göra dag för dag, jag lägger min själ i ett hörn. Jag upptäcker att livet är något annat, utan det rymde min glädje. –Gat, dag för dag.
-Svart är mycket vitt i mitt blinda öde, jag spyr tusentals fraser och inte en låt. Jag kommer att hålla fast vid döden bara om det är den bästa passagen. –Gata, Die.
-Så det var så att trädet tränade, vi var tvungna att mörda, döda och hugga och hugga. Hans kniv hade redan tappat två nålar, men i dessa berättelser kan ingen någonsin fira. -Gatan, trädälven.
-Kan min helvete vara mycket mer trogen än din himmel? Kan ett bittert ögonblick vara en så tröst? Kan en tystnad vara mycket svårare än konkret? -Gat, det kan du.
-En sökning på himlen efter nya speglar, glas lika bräckligt som mitt öde, glas lika hårt som denna väg. Gilla den här vägen. –Gat, Cristal.
-Ut din röst kommer jag att falla, jag kan inte bli upphetsad igen för elden som förenar våra själar kommer att dö när jag slutar se. Och när en dag som elden slocknar kommer minnet att förbli i ditt bröst att känna värme. –Gata, illusion.
-Jag lyssnar på mig själv och jag fortsätter, för mycket av det som är förbjudet får mig att leva. Jag förföljer mig inte, för mycket av det som är förbjudet gör mig lycklig. Den förtryckta hindrar dig från att lämna när du är i fångenskap. -Gata, förbjuden.
-Tystnaden på landsbygden och stadens brus räcker inte för att du kan hitta allt du behöver. Det finns många gränser där ute. Och det finns andra mycket värre i djupet av din sanning. –Gata, gränser.
-Molnen är inte bomull och fördjupningarna är förbannelser. Det distraherar dig, lockar dig, tar dig och äter dig. Han skadar dig och förlåter inte och någonstans stjäl han ditt ansikte, ditt leende, ditt hopp, din tro på människor. -Gat, en ny kall natt i grannskapet.
-Kungarna och jultomten finns inte, och människor hjälper bara människor. Det är inte mer bedrägligt än bedrägeri, som fortfarande väntar på att hans hand ska styra honom. –Gat, fantasi och verklighet.
-Gatten kommer att spela milonga som förde dig hit. I tystnad kommer du att gråta, det finns ingen plats att flyr till. San Lorenzo kommer att spela och du kommer inte kunna vara, i tystnad kommer du att gråta, det finns ingen plats där du kan fly. -Gata, Boedo Street.
-Jag är så långt borta och försöker glömma. Dricker vin och röker framför havet. Det finns inget botemedel mot denna stora sjukdom. -Gat, försöker glömma.
-Men idag är jag densamma. Detsamma, som jag gjorde igår, med att vara en mindre del. Av detta allt som inte stänger mig, och som låser mig dåligt. –Gat, mindre del.
- Det var där jag verifierade att det alltid kan vara något bättre. Det var sålunda som jag upptäckte att ångest var kusin till ödeläggelse. -Gat, något värre, något bättre.
-Med kall, men omfamnad, rostfri bön, men utan skolan och utan tänder lämnade de dem idag. Slåss utan genvägar mot de osynliga, skaka oemotståndliga rockare. - Callejeros, The Invisibles.
-Kristallerna och dolkarna är tecken, de är vägar som kan behöva passeras. När allt kraschar, när livet är tyst och döden spelar förklädnadsspel. -Väg skyltar.
-Resan, det första steget, destinationen. Gå upp, gå ner eller reagera: leta efter utgångar. Att kunna låsa upp friheten och få lite sanningen ur den. Och stjäla viss sanning från honom. -Gat, tre.
-I dag fyller jag bara rader, idag ber lyckan inte om förlåtelse. Idag är stegen enorma, idag är låtarna i ett hörn. I dag är allt i tvivel, och döden hälsar dig, och minnet ser inte på dig och är glömt. -Gat, idag.
-För att dina drömmar som vinden kommer tillbaka från din stad för att ge det jag känner någonstans i din evighet. Stjärnorna gick ut i söder, du gick upp och bara ditt ljus lyser. -Gata, vänd mot floden.
-Arbete kommer att vara en avgrund, om du spelar någons spel, någon idiots spel. Vem har inte varit ett enkelt mål för att vara oskyldig och tro på människor? Förtvivlan, hopplöshet, ingenting når dig längre, och dessutom fick de dig att falla för sina trick. –Gata, tryck.
-Slutligen kommer regeringen att ägas av en kvinna. Och det kommer ingen rättegång för att röka utan att knulla. Och det kommer inte att finnas några domare som följer lagen. -Gat, omöjligt.
-Jag vill inte ha något mer bedrag, jag vill inte skada längre. Jag vill resa och leta efter lite kärlek. Jag vill veta om jag har något värde. –Gata, Skada,
-Jag är ond, en spelare och en kvinna, jag är värre än det värsta och jag förnekar det inte. Jag är ond, en spelare och en kvinna, mitt enda problem är mitt jobb som inte lämnar mig i fred. –Gat, spelar
-Vad att säga abort låter lagligt och att det inte är en dödlig synd, att mitt folk inte somnar, att de inte längre lurar mig eller leker med mig. -Gat, omöjligt.
-Inte en miljon turer ger dig den smärta du har kvar för att du inte kan agera. Jag vet att du en dag kommer att vara den som säger stopp till att börja med. -Gat, tid att vara.
-Om du har samvete, förmedlar medvetslöshet, misslyckades din skyddsjävel. Fortsätt spela promenader, med tjära från någon gränd, titta noga på golvet för att rädda dig själv vid tillfället. -Gat, berusad pinne.
- Och i mitten kan jag inte hitta dig, jag sjunker in i staden. För 9 juli går jag med rädsla för att aldrig se dig igen. –Gatan 9 juli.
-Det finns ingen tid eller rum, det finns ingen värld, ingen tro, ingen tro, för det som börjar slutar i slutet. Denna reses rikedom är förändringen till denna verklighet, för om jag dör är det att kämpa och inte titta. -Gata, knuten.
-Och jag går en promenad, jag flyger i min förvirring, jag gillar som en galning i min teater av missnöje. Det är därför jag ljuger, det är därför jag lider. –Gata, teater.
-Vem kan vägra att förlora, om jag tappar med dina ben idag, flyter min vers i en låt som inte längre är skriven för oss båda. –Gata, brytande speglar.
-Din kropp är det perfekta stället för mig att veta vad jag vill göra. Som magikvällar, som saltnätter. Sanningar är lika verkliga som verkligheten. Den skatten med ägaren idag är min ångring. -Gat, ett perfekt ställe.
-Jag närmade mig förlåtelse och gick ut mot min egen röst. Att följa spåren efter en bättre gud. Att resa, utan tid till djupaste sömn. Från världen till fantasin vänder världen, och i en dröm står tid och förnuft stilla. –Gat, dröm.
-Nyckeln till ett annat paradis försvann. Förnuftens fångar kunde fly. Änglarna som ingen ville blev demoner. Kyssar som ingen sålde gavs bort. -Gat, jag vet att jag inte vet.
- Utan att inse det, denna galenskap omfamnar mig redan. Den som får mig att se allt annorlunda, den som får mig att hitta vägarna. -Gat, nyckeln.
-Det är så perfekt att det skrämmer, för lycka är aldrig rättvis. Att veta hur man väljer vad som kostar mer. Nej, inte bara något tillägg utan att subtrahera. -Gat, så perfekt att det skrämmer.
-För länge har jag hört röster och inte ett ord, och mina misshandlade ögon vänder sig till intet. Och de tröttnar på att se många ansikten och inte en enda blick, en ny kall natt i grannskapet. Callejeros, En ny kall natt i grannskapet.
-Du är den som rymmer från lejonens käkar, den som får dig att gå tillbaka tittad badad i svett. Du letar efter magi och du kör redan mot klockan, sjöjungfruar jagar dig, odjuret är svårare än dig. –Gata, Milonga del Rocanroll.
-Jag tror på livet, på natten, i din själ, och jag tror inte på allt annat. Jag tror på din stjärna, på den jag söker, i min bästa dröm att kunna slåss. -Gat, tror jag.
-Och där sjönk de hela harpunen med harsel. Bitter oenighet, för du ser att det är tvärtom. Du trodde på ärlighet och moral, hur dumt! -Gat, frisläppare.
-Om jag tröttnade på att vänta, berodde det på att tiden inte läkt ett sår. Om jag tröttnade på att glömma, var det för att glömma är självmordspiller. Om jag tröttnade på att förlåta berodde det på att när det gör ont är det aldrig, aldrig, aldrig glömt. -Gat, om jag blev trött.
-Det skulle vara synd om du en dag lämnade mig för död och frös dina vener och lämnade mig ett snitt i ansiktet och en resa till övertygelsens smärta. -Gat, det skulle vara synd.
-För att spela i glömska har jag inga uppfinningar kvar, jag vet att det kommer att ta mig lång tid men jag vill gå tillbaka för resten. Om ett grymt öde inte lämnar mer, avgår jag inte mig själv för att dö samma sak. Om jag tror att allt kan förändras, hur kan jag inte vänta på dig? –Gat, spelar.
-Det är mycket härlighet, hur mycket triumf av impostorer, i våra ansikte hur dumt, i deras nederlag spionering, genom den avant-garde kikhålet. –Gata, ljudande.
-Ett annat stort tvivel är naken på natten, vilket finner mig i slutet. Återigen utan fred och i mitten kan jag inte hitta dig, jag sjunker in i staden. –Gatan 9 juli.
-Så mycket hyena skrattar högt och förankrar vår stora lycka. Så mycket fusk, så mycket dåligt träff. Så många rädsla, inte en chans. -Gat, tid att vara.
-De anklagar mig för att vara en rebell, agitator och revolutionär, för att jag inte tänker samma sak och säger det som de som dagligen missbrukar mitt folk. Vatten faller från himlen, bara ett hav av sorg. Denna tystnad full av verklig öde blir evig. -Gat, rebell, agitator och revolutionär.
-Har att fortsätta, måste mata, utan att springa till chetearla. De fortsätter att gå runt och sätta på sig, och de tar aldrig en ring, kall, men kramade. Rostfri bön, men utan skolan och utan tänder lämnade de dem idag. -Gat, jag hoppas att han tar dem.
-Det finns ormar som läker, det finns fraser som dödar dig, och det finns webben med vad som var kvar. Men högst upp på det högsta trädet kommer vi att bygga bon och leta efter en bättre vind. En som ger oss tillbaka vår röst. Och det kommer att finnas stjärnor som fotavtryck av ödet. -Gat, ännu en bättre vind.
- Rastlösheten hos de som lider av en vulkan som håller på att explodera. Terrorism för den som hänger den som inte ger mer är skrämmande. Hällfulla nätter skriker nedan, en sjuk imp blir bara mer sjuk. -Gat, inget tålamod.
-Om allt växer, kommer gott och dåligt att växa hand i hand, och i detta bål av sånger och själar kommer vi att bränna. Det är att de människor som skapar drömmar för oss inte kommer att tro på vad jag gör, eftersom denna dröm är anledningen till mitt liv att fortsätta drömma. –Gata, sånger och själar.