33 DIKTER AV 4 STROFER AV STORA FÖRFATTARE - LITTERATUR - 2025

Vi lämnar dig en lista med dikter från fyra strofer av stora författare som Pablo Neruda, Mario Benedetti, Gustavo Adolfo Bécquer, Federico García Lorca, Rubén Darío, Juan Ramón Jiménez, José Martí, Lope de Vega och andra.

En dikt är en komposition som använder poesiens litterära resurser. Det kan skrivas på olika sätt, men det är i allmänhet i vers.

Detta innebär att det består av fraser eller meningar skrivna på separata rader och grupperade i avsnitt som kallas strofer. Var och en av dessa linjer rimmar vanligtvis med varandra, det vill säga ett liknande vokaljud, särskilt i det sista ordet i raderna.

Dikternas längd kan vara obegränsad och regleras inte av någon regel. Det finns enlinjiga dikter och andra som kan fylla flera sidor.

Men det kan sägas att en standardförlängning är en med fyra strofer, eftersom det är en längd som gör det möjligt att överföra idén tillräckligt för att utvecklas.

Det är vanligt att associera poesi med kärlek och romantik, men det är bra att klargöra att en dikt kan skrivas om alla ämnen. Men poesi har en egen avsikt att kommunicera en stiliserad, sublim och vacker idé.

Samtida poesi har många licenser som ibland inte tillåter att dikter passar in i en viss struktur. På detta sätt hittar vi dikter i prosa, utan rim, med asymmetriska verser eller strofer, och så vidare.

Lista över 4-strofer dikter av kända författare

Kvinnakropp

Kvinnans kropp, vita kullar, vita lår,
du ser ut som världen i din inställning till kapitulation.
Min kropp av en vild bonde undergräver dig
och får sonen att hoppa från jordens botten

Jag var precis som en tunnel. Fåglarna flydde från mig
och natten kom in i mig med sin kraftfulla invasion.
För att överleva förfalskade jag dig som ett vapen,
som en pil i min båge, som en sten i min sele.

Men hämndstiden faller, och jag älskar dig.
Hudkropp, mossa, girig och fast mjölk.
Ah bröstets glasögon! Ah ögonen på frånvaro!
Ah, skönhetsrosorna! Ah din långsamma och sorgliga röst!

Min kvinnas kropp, kommer att fortsätta i din nåd.
Min törst, min oändliga sug, min obeslutsamma väg!
Mörka kanaler där evig törst fortsätter
och trötthet fortsätter och oändlig smärta.

Författare: Pablo Neruda

Vice versa

Jag är rädd för att se dig, jag måste se dig

hoppas att se dig, besvikelse över att se dig.

Jag vill hitta dig, oroa dig för att hitta dig,

säkerhet att hitta dig, dåliga tvivel om att hitta dig.

Jag har en lust att höra dig, glädje att höra dig,

lycka till att höra dig och rädsla för att höra dig.

Jag menar kort sagt, jag är körd och strålande,

kanske mer den första än den andra och också vice versa.

Författare: Mario Benedetti

För dig att läsa med dina grå ögon

Så att du läser dem med dina gråa ögon,
så att du sjunger dem med din klara röst,
så att de fyller ditt bröst med känslor,
skrev jag min vers själv.

Så att de hittar en fristad i ditt bröst
och ger dem ungdom, liv, värme,
tre saker som jag inte kan ge dem,
skrev jag min vers.

För att få dig att njuta av min glädje,
så att du lider av min smärta,
så att du känner mitt liv i hals,
skrev jag mina verser.

För att lägga fram dina växter
mitt liv och min kärlek,
med själ, trasiga drömmar, skratt, tårar,
skrev jag min vers själv.

Från: Gustavo Adolfo Bécquer

Malagueña

Döden
kommer in och lämnar
krogen.

Svarta hästar
och olyckliga människor går
förbi
gitarrens djupa banor .

Och det finns en lukt av salt
och kvinnligt blod
i flottans tuberos
.

Döden
kommer in och går ut,
och döden går in och ut
ur tavernen.

Författare: Federico García Lorca

Farväl

Om jag dör,
lämna balkongen öppen.

Pojken äter apelsiner.
(Från min balkong ser jag det).

Mallen klipper vete.
(Från min balkong känner jag det).

Om jag dör,
lämna balkongen öppen!

Författare: Federico García Lorca

Gamla låtar

I
Vid daggartid kommer
den
vita bergskedjan och den gröna ängen upp ur dimman .
Solen i holmen ekar!
Tills de försvinner på himlen
stiger larken upp.
Vem satte fjädrar i fältet?
Vem gjorde vingar av galen jord?
I vinden över bergen har
den gyllene örnen
vidöppen vingar.
På pelaren
där floden är född,
på den turkosa sjön
och klyftorna med gröna tallar;
över tjugo byar,
över hundra vägar …
Längs vägarna,
lady örn,
vart ska du på alla flyg så tidigt på morgonen?

II
Det fanns redan en månuppgång
på den blå himlen.
Månen i espartales,
nära Alicún!
Runda på alcoren
och roterar i det grumliga vattnet
i mindreåriga Guadiana.
Mellan Úbeda och Baeza - de
två systrarnas kulle:
Baeza, fattig man och dam;
Úbeda, drottning och zigenare.
Och i holm eklund,
rund och välsignad måne,
alltid med mig vid min sida!

III
Nära Úbeda la grande,
vars kullar ingen kommer att se,
följde månen mig
över olivlunden.
En andfådd måne,
alltid med mig på samma gång.
Jag tänkte: banditer
av mitt land!, Gå
på min lätta häst.
Vissa kommer att gå med mig!
Att denna måne känner mig
och med rädsla ger mig
stoltheten över att en
gång ha varit kapten.

IV
I Sierra de Quesada
finns en gigantisk
grönaktig, svart och gyllene örn , med
dess vingar alltid öppna.
Den är gjord av sten och tröttnar inte.
Förbi Puerto Lorente,
galopperar
hästen av bergen genom molnen .
Den tröttnar aldrig: den är gjord av sten.
I ravinens djup
kan man se den fallna ryttaren och
lyfter armarna mot himlen.
Armarna är gjorda av granit.
Och där ingen reser sig,
finns det en leende jungfru
med en blå flod i armarna.
Det är jungfrun av Sierra.

Författare: Antonio Machado

Vårens syfte

Till Vargas Vila.

Jag erbjuder mig att säga hej och fira jag tvinga
din triumf, kärlek, till säsongens kyss som kommer
medan den vita svanen från den blå sjön seglar
i den magiska parken för mina vittens triumfer.

Kärlek, din gyllene segel har skördat mitt vete;
för dig smigrar det mjuka ljudet från den grekiska flöjten mig,
och för dig ger Venus påkostade hennes äpplen
mig och erbjuder mig päron av fikonhonor.

I den upprätta termen placerar jag en krona
där lila detonerar från färska rosor;
och medan vattnet sjunger under de mörka skogen,

bredvid tonåringen att jag i mysteriet kommer att börja
, omväxlande med din söta träning,
den gyllene amforaen av det gudomliga Epicurus.

Författare: Rubén Darío

Rökskugga

Skugga rök över ängen!
Och det går så fort!
Det finns ingen tid för sökningen
att behålla det förflutna!

Den fruktansvärda mytan
som drar ut mig,
är det kanske en spak för
att sjunka ner i oändligheten?

Spegel som ånger mig
medan jag ser mig själv i det,
människan börjar dö
från det ögonblick han föddes.

Själens stråle
röker dig från röken när den går in i skuggan,
med sin hemlighet förvånar den dig
och med sin förvåning överväldigar den dig.

Författare: Miguel de Unamuno

Rim 1

Varför de liljor som isen dödar?
Varför de rosorna när solen går ner?
Varför de små fåglar som utan flyg
dör in?

Varför slöser himlen så många liv
som inte har andra nya länkar?
Varför var
ditt fattiga hjärta en dam av ditt rena blod ?

Varför blandades inte våra blod
av kärlek i helig nattvardsgång?
Varför gav du och jag, min
själes Teresa, inte granazón?

Varför, Teresa, och vad föddes vi för?
Varför och för vad gick vi båda?
Varför och för vad är allt ingenting?
Varför skapade Gud oss?

Författare: Miguel de Unamuno

Brunett och smidig tjej

Mörk och smidig tjej, solen som gör frukter,
den som kramar vete, den som vrider algerna,
gjorde din kropp lycklig, dina lysande ögon
och din mun som har ett leende av vatten.

En ivrig svart sol lindar sig runt trådarna
i ditt svarta hår när du sträcker ut dina armar.
Du leker med solen som med en mynning
och den lämnar två mörka pooler i ögonen.

Mörk och smidig tjej, ingenting tar mig närmare dig.
Allt om dig tar mig bort, som middag.
Du är biens ödliga ungdom,
vågens berusning, spikens styrka.

Mitt dystra hjärta söker dig dock,
och jag älskar din glada kropp, din lösa och tunna röst.
Söt och definitiv brun fjäril,
som vetefältet och solen, vallmo och vattnet.

Författare: Pablo Neruda

En ros och milton

Från generationerna av rosor
som har gått förlorade i tidens djup,
vill jag att en ska räddas från glömska,
en utan märke eller tecken bland saker

att de var. Ödet ger mig
denna gåva att namnge för första gången
den tystblomman, den sista
rosen som Milton tog med sig i ansiktet,

utan att se henne. Åh du vermilion eller gul
eller vit ros från en blotting trädgård,
magiskt lämna ditt förflutna

urminnesdag och i denna vers lyser,
guld, blod eller elfenben eller mörk
som i hans händer, osynlig ros.

Författare: Jorge Luis Borges

Vad i ljudvers och söt rim

De av er som i sonorös vers och söt rim
gör en konsert för att lyssna på en
versifierande poet i form av en kurir,
som skriver ut ett nummer till varje adress,

Hör om ett kaos råvaran
inte odlar som receptfigurer,
att
jag i rent, enkelt, rent och tydligt språk uppfinner, skriver Love, kalkstiden.

Dessa slutligen reliker från den
söta lågan som brände mig, om
de inte var till salu eller för att berömma,

Måste min lycka vara sådan att de
som förrätta mig , trots honom, tar med mig in kartongen
att hans vackra bröst är tillräckligt för lagrar.

Författare: Lope de Vega

Regnet

Plötsligt har eftermiddagen försvunnit
Eftersom det noggranna regnet redan faller.
Faller eller föll. Regn är en sak
som säkert händer tidigare.

Vem som hör hennes fall har återhämtat sig
Den tid då lycka till
avslöjade honom en blomma som heter ros
Och den nyfikna färgen på rött.

Detta regn som förblindar kristallerna
kommer att glädjas i förlorade förorter.
De svarta druvorna av en vinstock i visshet

Uteplats som inte längre finns. Den våta
eftermiddagen ger mig rösten, den önskade rösten,
från min far som återvänder och inte har dött.

Författare: Jorge Luis Borges

Till blommorna

Dessa var pomp och glädje som
vaknade upp till morgonens gryning,
på eftermiddagen kommer de att vara förgäves synda
i armarna på den kalla natten.

Denna nyans som trotsar himlen,
randig iris av guld, snö och skarlakansrör,
kommer att vara en lektion för mänskligt liv:
så mycket sker på en dag!

De steg tidigt för att blomstra,
och för att bli gamla blommade de:
vagga och grav i en knapp de hittade.

Sådana män såg sina förmögenheter:
på en dag föddes de och andades ut;
att efter århundraden var timmar.

Författare: Calderón de la Barca

Sov lätt

Du sa ordet som blir kär i
mina öron. Du har redan glömt. Okej.
Sov lugnt Ditt ansikte måste vara lugnt
OCH vackert hela tiden.

När den förtrollar den förföriska munnen
Den måste vara fräsch, dess ordstäv behaglig;
För ditt älskares kontor är den brinnande
ansiktet för den som gråter mycket inte bra .

Mer härliga öden kräver dig
än att bära bland de svarta brunnarna i
de mörka cirklarna blicken i duell.

Omslag till vackra offer golvet!
Mer skada på världen gjorde det otydliga svärdet
av någon barbarisk kung och har en staty

Författare: Alfonsino Storni

Sonnet 1

När jag stannar för att fundera över mitt tillstånd
och se stegen där det har förat mig,
upptäcker jag, enligt var jag var förlorad,
att ett större ont kunde ha kommit;

men när jag glömts bort från vägen,
vet jag inte varför jag har kommit till en så dålig sak:
Jag vet att jag är klar och mer har jag känt att
min omsorg slutar med mig.

Jag kommer att avsluta, att jag gav mig själv utan konst
till vem som kommer att veta hur jag tappar mig och slutar mig,
om han vill och även vet hur jag ska klaga

att min vilja kan döda mig,
din, som inte är så mycket från min sida,
att kunna, vad ska jag göra men göra det?

Författare: Garcilaso de Vega

Beröringsglädje

Jag lever och spelar.

Jag spelar, jag spelar, jag spelar.

Och nej, jag är inte galen.

Man, röra, röra

vad som orsakar dig:

barm, fjäder, sten,

ja imorgon är sant

att du redan är död,

stel, svullen, styv.

Touch touch touch,

Vilken galna glädje!

Rör. Rör. Rör

Författare: Damaso Alonso

Till en näsa

En gång en man med en limmad näsa, en gång
en superlativ näsa, en gång
på en sayón och skriva, en gång
på en mycket skäggig svärdfisk.

Det var en felaktig ansikte solur, en gång
i en tankeväckande altare, en gång
på en ansikte upp elefant, det
var Ovidio Nasón med en mera näsan.

En gång på en spår av en kök,
på en Egypts pyramid, var
de tolv nästammarna.

Det fanns en gång en mycket oändlig
näsa , mycket näsa, en näsa så hård
att på Annas ansikte var det ett brott.

Författare: Francisco de Quevedo

Möte

Jag stötte på dig på våren,
en solig eftermiddag, tunn och fin,
och du var på min ranka rygg
och på mitt midja, båge och slang.

Du gav mig mjukheten i ditt vax,
och jag gav dig saltet av min saltlösning.
Och vi seglar tillsammans, utan en flagga,
genom ros- och törsjön.

Och senare, för att dö, att vara två floder
utan oleanders, mörka och tomma,
för folkets klumpiga mun …

Och bakom, två månar, två svärd,
två midjor, två sammankopplade munnar
och två kärleksbågar av samma bro.

Författare: Rafel de León

Efter midnatt

När midnatt gick
och flickan brast i tårar,
vaknade de hundra djuren
och ladan blev levande.

Och de kom närmare
och sträckte sig ut mot barnet
som en skakad skog.

En oxe sänkte andan i ansiktet
och andade ut den utan buller,
och hans ögon var mjuka,
som om de var fulla av dagg …

Ett får gnuggade det
mot hennes väldigt mjuka fleece,
och händerna slickade henne och
kretsade två barn …

Författare: Gabriela Mistral

Jag är en ärlig man

Jag är en ärlig man

Från var handflatan växer,

Och innan jag dör vill jag ha det

Kasta mina verser från själen.

Jag kommer överallt

Och överallt jag går:

Jag är konst bland konsterna,

På berget är jag berg.

Jag känner de konstiga namnen

Av örter och blommor,

Och av dödliga bedrägerier,

Och av sublima smärta.

Jag har sett den mörka natten

Regn på mitt huvud

Strålarna av ren eld

Av gudomlig skönhet.

Författare: José Martí

Konstant kärlek bortom döden

Mina ögon kommer att stänga den sista
skuggan som den vita dagen kommer att ta mig,
och denna själ av min
Hora kommer att kunna släppa loss denna ivriga lust att smigra;

Men inte från den andra sidan på stranden. Det
kommer att lämna minnet, där det brände:
Simning känner mitt låga kallt vatten,
och förlorar respekt för svår lag.

Själ, till vilken en gud har varit ett fängelse,
Venas, vilken humor de har gett så mycket eld,
Medulas, som härligt har bränt,

Din kropp kommer att lämna, inte din vård;
De kommer att vara aska, men det kommer att vara meningsfullt;
De kommer att vara damm, mer älskar damm.

Författare: Francisco de Quevedo

oktober

Jag låg på marken, inför
det oändliga landskapet i Kastilien,
som hösten lindade sig i den gula
sötheten i sin klara solnedgång.

Långsamt
öppnade plogen, parallellt den mörka brådan, och den enkla
öppna handen lämnade fröet
i hans tarms delat ärligt

Jag tänkte på att riva ut mitt hjärta och kasta det,
fullt av dess höga och djupa känsla,
den breda furen på den ömma terroiren, för
att se om jag bryter den och sådde den,

våren visade världen
det rena trädet av evig kärlek.

Författare: Juan Ramón Jiménez

Svart sten på en vit sten

Jag kommer att dö i Paris i en regn,
en dag som jag redan har minnet.
Jag kommer att dö i Paris - och jag springer inte -
kanske på en torsdag, som det är idag, på hösten.

Torsdagen kommer att vara, för idag, torsdag, att jag proserar
dessa verser, har humbersna tagit
på det dåliga, och aldrig som i dag har jag återvänt
med hela vägen för att se mig själv ensam.

César Vallejo har dött,
alla slog honom utan att han gjorde något åt ​​dem;
de slog honom hårt med en pinne och hårt

också med ett rep; är vittnen på torsdagar och humerusben,
ensamhet, regn, vägar …

Författare: César Vallejo

Vad har jag att min vänskap söker

Vad har jag som min vänskap söker?
Vilket intresse följer du, min Jesus,
att du till min dörr täckt av dagg
tillbringar de mörka vinternätter?

Åh, hur svårt var mitt insida,
för jag öppnade inte dig! Vilken underlig bedrägeri,
om den kalla isen
torkade ur mina tacksamhet såren på dina rena växter!

Hur många gånger sa ängeln till mig:
«Alma, titta ut genom fönstret nu,
du kommer att se med hur mycket kärlek att kalla uthållighet»!

Och hur många, suveräna skönhet,
"I morgon öppnar vi den," svarade han,
för samma svar imorgon!

Författare: Lope de Vega

Rim LII

Jättevågor som du bryter brusande
på de övergivna och avlägsna stränderna,
lindade i skumskivan,
ta mig med dig!

Orkans vindar som rycker
de vissna löv från högskogen,
svepte bort i den blinda virvelvinden,
ta mig med dig!

Stormmoln som bryter blixtnedslaget
och i eld pryder du de blodiga gränserna,
fångas upp i den mörka dimman,
ta mig med dig!

Ta mig, med synd, till där svindel
med anledning väcker mitt minne.
För nåd! Jag är rädd för att bli kvar
med ens smärta!

Författare: Lope de Vega

För dina händer har jag kommit

Slutligen har jag kommit till dina händer, jag
vet att jag måste dö så hårt
att till och med att lindra min vård med klagomål
som ett botemedel redan försvaras för mig;

Jag vet inte vad mitt liv har hållit
om det inte är i att ha hållits
så att bara i mig skulle det bevisas
hur mycket ett svärd skär i en överlämnande.

Mina tårar har tömts
där torrhet och grovhet
gav dålig fruktdeltas, och min tur:

De jag har grät för dig räcker;
inte hämnas mer på mig med min svaghet;
Det hämnar dig, dam, med min död!

Författare: Garcilaso de Vega

Vad jag lämnade åt dig

Jag lämnade åt dig mina skogar, min förlorade
lund, mina sömnlösa hundar,
mina kapitalår exilerade
till nästan livets vinter.

Jag lämnade en skakning, jag lämnade en skakning,
en glöd av osläckta bränder,
jag lämnade min skugga i de desperata
blödande ögonen från avsked.

Jag lämnade sorgliga duvor bredvid en flod,
hästar på sandssolen,
jag slutade att lukta havet, jag slutade se dig.

Jag lämnade åt dig allt som var mitt. Ge mig dig, Rom, i utbyte mot mina smärta,
så mycket som jag lämnade för att få dig.

Vindarnas döttrar

De har kommit.
De invaderar blodet.
De luktar av fjädrar,
av brist,
av tårar.
Men du matar rädsla
och ensamhet
som två små djur
förlorade i öknen.

De har kommit för
att slå eld på sömnåldern.
En adjö är ditt liv.
Men du kramar dig själv
som den galen ormen av rörelse
som bara befinner sig
eftersom det inte finns någon.

Du gråter under ditt gråt,
du öppnar dina önskningar
och du är rikare än natten.

Men det är så ensamt
att ord begår självmord.

Författare: Alejandra Pizarnik

Vers

Du gräver i versen,
sjunker din penna i den
tills de första bloddropparna
rinner ner på sidan.

Men versen går inte.
Den stannar där, stående.
Ingen läser eller vet det.

Du hör den tryckande vägen
som multiplicerar versen
med tusen eller fem tusen.

När det har skrivits ut är
hånet roligare:
tusentals gånger kommer det inte att läsas.

Författare: Eduardo Lizalde

Täck mig, kärlek, min munhimmel

Täck mig, kärlek, min munhimmel
med det skrämmande skumet,
som är jasmin som känner och bränner,
grodd från stenkoraller.

Alóquemelo, kärlek, dess salt, galen
Din lancinerande skarpa högsta blomma,
vika sin raseri i diademet
för den bitande nejlikan som släpper loss den.

Åh tätt flöde, kärlek, åh vacker
gurgling härdad med snö
genom en sådan smal grotta rå,

för att se hur din fina hals
glider dig, kärlek, och det regnar dig
med jasmin- och salivstjärnor!

Författare: Rafael Alberti

Stark kvinna

Jag minns ditt ansikte som var fast i mina dagar, en
kvinna med en blå kjol och en solbränd panna,
att jag i min barndom och på mitt land av ambrosia
såg den svarta furen öppna i en eldig april.

Den orena koppen
som en son fäst vid liljans bröst lyfte i krogen, djupt, den orena koppen ,
och under det minnet, som var en brännskada för dig,
föll fröet från din hand, lugn.

Segar jag såg din sons vete i januari,
och utan förståelse hade jag fasta ögon på dig,
förstorad på samma gång, med förundran och tårar.

Och dina
födernas lera kommer fortfarande att kyssa, för bland hundratals vardagar har jag inte hittat ditt ansikte
och jag följer fortfarande dig i furerna i skuggan med min låt!

Författare: Gabriela Mistral

Andra intressanta dikter

Dikt från fem strofer.

Dikt av sex strofer.

Romers dikt.

Avantgarde-dikter.

Renässans dikter.

Dikt av futurism.

Dikt från klassisismen.

Dikt av neoklassicism.

Barockens dikter.

Dikt av modernismen.

Dadaismens dikter.

Kubistiska dikter.

referenser

1. Dikt och dess inslag: strofe, vers, rim. Återställs från portaleducativo.net
2. Dikt. Återställs från es.wikipedia.org
3. Tjugo kärleksdikt och en desperat låt. Återställs från albalearning.com
4. Kärleksdikt av Mario Benedetti. Återställs från norfipc.com
5. Rim XCIII: För dig att läsa med dina gråa ögon. Återställdes från ciudadseva.com
6. "Farväl" och "Malagueña". Återställdes från poesi.as
7. Gamla låtar. Återställs från Buscapoemas.net
8. Dikt av Rubén Darío. Återställdes från los-poetas.com.