33 KORTA BAROCKA DIKTER AV STORA FÖRFATTARE - LITTERATUR - 2025

De dikter barocken , konstnärliga period av 16: e och 17-talen, kännetecknas av sin excentriska, överdriven och extravagant stil, som också lyxiga, prydnadsväxter och utsmyckade. Bland de mest framstående representanterna är Luis de Góngora, Francisco de Quevedo, Sor Juana Inés de la Cruz eller Tirso de Molina.

Begreppet "barock rörelse" används ofta för att hänvisa till utarbetade poetiska stilar, särskilt gongorism, som härrör från den spanska poeten Luis de Góngoras verk, och marinismen, som härrör från den italienska poeten Giambattista Marinos verk. Det omfattar också metafysisk poesi i England och domstolens skolastiska poesi i Ryssland.

Föregångarna till denna prosastil ville överraska läsarna och få dem att beundra deras kompositioner med hjälp av retorik och dubbla betydelser, så det var ibland svårt för dem att förstå sig helt. Barock prosa är ofta amorf och full av tungt, didaktiskt stipendium.

Lista över barockdikt och deras författare

Luis de Góngora: Till en ros

Francisco de Quevedo: Definiera kärlek

Sor Juana Inés de la Cruz: Stop Shadow

Daniel Casper von Lohenstein: Song of Thetis

Jean-Baptiste Poquelin (Molière): Gallant Stays

Giambattista Marino: Schidonis hand

Torquatto Tasso: Den jag har älskat mest

Christian Hoffmann von Hofmannswaldau: Beskrivning av perfekt skönhet

John Milton: När jag tänker på hur mitt ljus tar slut

Andreas Gryphius: Tears of the Fatherland

Tirso de Molina: Triumph of Love

Ge rum, ge inträde,
att kärleken har segrat
i en dödlig kamp
där den har vunnit.

Miguel de Cervantes: Amadía de Gaula till Don Quixote de la Mancha

Du som föraktade det gråtande livet

Det hade jag varit frånvarande och föraktat över

Peña Pobres stora bank,

Från glad till nedsatt bot,

Du, som ögonen gav drinken

Av riklig sprit, men bra,

Och höjer dig silver, tenn och koppar,

Jorden gav dig mat,

Lev säker på att evigt,

Under tiden, åtminstone, det i den fjärde sfären,

Hans hästar bryter med den blonda Apollo,

Du kommer att ha en tydlig kändhet för modiga;

Ditt land kommer att vara det första i allt;

Din kloka författare till världen ensam och ensam.

Lope de Vega: At Night

Natttillverkare av charm,
gal, fantasifull, chimärisk,
du visar honom vem som erövrar hans goda i dig,
de platta bergen och det torra havet;

bostad av ihåliga hjärnor,
mekaniker, filosof, alkemist,
svår döljare, lodjur utan syn,
skrämmande av dina ego ekon;

skugga, rädsla, ondska som tillskrivs dig,
solicitous, poet, sjuk, förkylning,
händerna på de modiga och fötter på flykting.

Låt honom titta eller sova, ett halvt liv är ditt;
Om jag tittar på betalar jag dig med dagen,
och om jag sover, känner jag inte vad jag lever.

William Shakespeare: Spender of Charm

Spender av charm, varför tillbringar du
ditt arv av skönhet på dig själv?
Naturen lånar ut och ger inte bort,
och generöst ger den generösa.

Sedan, självisk skönhet, varför missbrukar du
det som du fick att ge?
Tråkig utan vinst, varför använder du
en så stor summa om du inte kan leva?

Genom att handla bara med dig så här,
besvikar du den sötaste av dig själv.
När de ringer dig att lämna, vilken balans

kan du låta det vara acceptabelt?
Din oanvända skönhet kommer att gå till graven;
använt skulle det ha varit din exekutiv.

Pedro Calderón de la Barca: Life is a dream, Day III, Scene XIX

(Sigismund)

Det är sant då: vi förtrycker
detta hårda tillstånd,
denna raseri, denna ambition,
om vi någonsin drömmer.
Och ja det kommer vi, för vi är
i en så unik värld
att levande bara drömmer;
Och erfarenheten lär mig
att mannen som lever drömmer
vad han är, tills han vaknar.

Kungen drömmer om att han är kung och lever
med detta bedrägeri, befaller,
ordnar och härskar;
och detta applåder, som han
lånar, skriver i vinden
och förvandlar
döden till aska (stark olycka!):
att det finns de som försöker regera och
ser att de måste vakna upp
i drömmen om döden!

Den rika mannen drömmer om sin rikedom,
att han erbjuder honom mer omsorg;
den fattiga mannen som lider av
sin elände och fattigdom drömmer ;
Den som börjar växa
drömmar drömmar, den som strävar efter och låtsas
drömmar, den som kränker och kränker drömmar,
och i världen, i slutändan,
drömmer alla vad de är,
även om ingen förstår det.

Jag drömmer om att jag är här,
dessa fängelser laddade;
och jag drömde om att jag i ett
annat smickrare tillstånd såg mig själv.
Vad är livet? En vanvidd.
Vad är livet? En illusion,
en skugga, en fiktion
och det största godet är liten;
att allt liv är en dröm
och drömmar är drömmar.

Francisco de Quevedo: TILL EN NOSE

En gång satt en man en näsa,

en gång en superlativ näsa,

en gång var det en sayón och skriva,

En gång en mycket skäggig svärdfisk.

En gång på en felaktig solur,

en gång eftertänksamt altare,

det fanns en elefant med ansiktet uppåt,

Ovidio Nasón berättades mer.

En gång på en språng av en kök,

en gång i pyramiden i Egypten,

de tolv nässtammarna var.

En gång en mycket oändlig näsa,

mycket näsa, näsa så hård,

att inför Annas var det ett brott.

Lope de Vega: Vem vet inte om kärlek

Vem vet inte om kärleksliv bland djur;

Vem har inte velat, skrämmande djur,

Eller om det är Narcissus av sig själv älskare,

Ta tillbaka i det smickrande vattnet.

Vem i blommorna i hans första ålder

Han vägrar kärlek, han är inte en man som är en diamant;

Att det inte kan vara den som är okunnig,

Han såg varken deras hån eller fruktade deras sanningar.

Åh naturliga kärlek! Hur bra och dåligt

På gott och dåligt berömmer och fördömer jag dig,

Och med liv och död samma:

Du är i ett ämne, dåligt och bra,

Eller bra för den som älskar dig som gåva,

Och dåligt för den som älskar dig för gift.

Luis de Góngora: Sång till Córdoba

Åh höga vägg, åh kronade torn

plack av ära, majestät, galantry!

Åh stor flod, stor kung av Andalusien,

av ädelsand, eftersom inte gyllene!

Å bördiga slätten, åh höjda berg,

som privilegierar himlen och förgyller dagen!

Åh alltid härligt mitt hemland,

lika mycket för fjädrar som för svärd!

Om bland dessa ruiner och rester

som berikar Genil och Darro-baden

ditt minne var inte min mat,

aldrig förtjänar mina frånvarande ögon

se din vägg, dina torn och din flod,

din slätt och sierra, åh hemland, åh blomma av Spanien!

Tirso de Molina: Inte för ingenting, kärlekspojke

Inte för ingenting, barnkärlek, de målar dig blind.

För dina effekter är förgäves blinda:

en handske som du gav till en barbarisk skurk,

och du lämnar mig bränd i eld.

Att ha ögon, vet du senare

att jag är värd ett sådant suveränt god,

låter mig kyssa den handen,

att en bonde vann, dyrt spel!

Bristen på din syn gör mig ont.

Kärlek, du är blind, ta på dig begär;

Du kommer att se mitt dåliga, mitt olyckliga klimat.

Skulle du ge mig den handsken för byte,

att bonden håller honom lite uppskattad;

Jag kommer att hålla honom i mitt ögons äpple.

Pedro Calderón de la Barca:

KUNG

Har du också så mycket baldonor

min kraft, vad går du framåt?

Så snabbt i minnet

att du var min vasal,

eländig tiggare, raderar du?

FATTIG

Redan slutfört ditt papper,

i omklädningsrummet nu

från graven är vi lika,

vad du var spelar ingen roll.

RIK

Hur glömmer du det för mig

bad du om almisser igår?

FATTIG

Hur glömmer du att du

gav du det inte till mig?

SKÖNHET

Ignorerar du redan

den uppskattning du är skyldig mig

för rikare och vackrare?

DISKRETION

I omklädningsrummet redan

vi är alla lika,

det i ett dåligt hölje

det finns ingen skillnad mellan personer.

RIK

Går du framför mig

skurk?

LABRADOR

Lämna det galna

ambitioner, redan döda,

av solen som du var du är skugga.

RIK

Jag vet inte vad som kor mig

träffa författaren nu.

FATTIG

Författare av himmel och jord,

och hela ditt företag,

vad gjorde av mänskligt liv

den korta komedi,

till den stora middagen, att du

du erbjöd, det kommer; springa

gardinerna på din solio

de uppriktiga bladen.

Giambattista Marino: För att vara med dig

Jag är förlorad, damen, bland folket

utan dig, utan mig, utan att vara, utan Gud, utan liv:

utan dig för att du inte betjänas av mig,

utan mig för att jag inte är närvarande med dig;

utan att vara på grund av att vara frånvarande

det finns inget som inte säger adjö av att vara;

utan Gud för att min själ glömmer Gud

för att kontinuerligt tänka på dig;

livlös för frånvarande från hans själ

ingen lever, och om jag inte längre är avliden

Det är i tro att vänta på din ankomst.

Åh vackra ögon, dyrbart ljus och själ,

titta på mig igen, så får du mig tillbaka till punkten

till dig, till mig, till min varelse, min gud, mitt liv!

Vicente Espinel: Octaves

Nya effekter av konstigt mirakel

de är födda av ditt mod och skönhet,

lite uppmärksam på min allvarliga skada,

andra till ett kort bra som inte håller länge:

Besvikelse är resultatet av ditt mod,

att hans ångrar honom slumpmässigt,

men ansiktet begåvat och ömt

lovar ära mitt i helvetet.

Den skönheten som jag älskar, och för vilken jag lever

Söt dam! i mig är det tur,

att det mest fruktansvärda onda, hårda, svårfångade

till en enorm härlighet det förvandlar det.

Men allvarligheten hos det hovmodiga ansiktet,

och den strängen är lika med döden

med bara tanken och minnet

lovar helvetet mitt i denna härlighet.

Och denna rädsla som är född så feg

av ditt mod och min misstro

elden fryser, när den brinner mest i mig,

och vingarna får hopp:

Men din skönhet kommer att visa upp,

förvisa rädsla, sätta förtroende,

gladdens själen och med evig glädje

lovar ära mitt i helvetet.

Tja, min galande Nymf,

tappa din allvar på din rättighet,

och den eviga strängen som växer i dig

lämna det vita bröstet ett tag:

att även om det har din storlek och galantryck

världen full av ära och nöjd,

den hårda och beryktade allvar,

lovar helvetet mitt i denna härlighet.

Jag vänder ögonen för att fundera och ser

den hårda noggrannhet som du behandlar mig,

av rädsla jag skakar, och av smärta suckar jag

se det orimliga som du dödar mig med:

Ibland bränner jag, ibland drar jag mig tillbaka

men alla mina försök avspeglas,

den enda jag inte vet vad med det inre bröstet

lovar ära mitt i helvetet.

Förneka att herrens utseende

bröstet, som alltid visar sig till min fördel,

det lyfter mig inte till mer än jag är värd,

och tanken tränar ny härlighet,

Jag kommer aldrig att kunna, om jag av skäl inte går ut;

mer är min så olyckliga förmögenhet,

som perverserar slutet av denna seger

lovar helvetet mitt i denna härlighet.

Vicente Espinel: I april i mina blommiga år

I april av mina blommiga år,

när anbudshopparna gav

av frukten, som repeterades i mitt bröst,

att sjunga mina varor och mina skador,

Jag är en mänsklig art och förklädda dukar

Jag erbjöds en idé som flyger

med min önskan samma, desto mer jag gick,

att jag visste min bedrägeri på avstånd:

För även om de i början var desamma

min penna, och det är värt att konkurrera

Ta varandra på hög flygning

På en liten stund såg mina sinnen,

att till dess eld inte göra motstånd

min fjäder, den brann och föll till marken.

Francois Malherbe: Till Du Terrier, herre från Aix-En-Provence, om hans dotter död

Din smärta, Du Terrier, kommer den att vara evig,

och de sorgliga idéerna

som dikterar till ditt sinne affären av en far

kommer aldrig att sluta?

Ruinen av din dotter, som har gått ner till graven

för vanlig död,

Kommer det att bli en dum att din förlorade anledning

av din fot dras inte tillbaka?

Jag känner till charmen som illustrerade hans barndom;

tror inte att jag låtsas,

beryktade Du Terrier, mildra din hjärtskada

sänker dess ljusstyrka.

Mer var av denna värld än den sällsynta skönheten

tilldelar inte vänlighet;

och, rose, hon har levt vad rosor lever,

tiden för en gryning.

Och till och med ta för givet, enligt dina böner,

vad skulle jag ha uppnått

med silver hår avslutar sin karriär,

Skulle något ha förändrats?

Till och med som en gammal kvinna som går in i himmelsgården,

Var det utrymme för förbättringar?

Skulle jag inte ha lidit begravningsdammet

och ser mig från graven?

Baltasar Gracián: Tråkigt att inte ha en vän

Ledsen sak är att inte ha vänner

men det måste vara sorgligare att inte ha några fiender,

för den som inte har några fiender, ett tecken på det

Han har varken: varken talang som överskuggar eller mod som de fruktar,

inte heller hedra att de knurrar till honom eller varor som de begär honom,

inte heller bra saker som de avundas för honom.

Baltasar Gracián: Hjälten (fragment)

Nåväl, utbildad man, låtsas för heroism! Observera den viktigaste skönheten, märk den mest ständiga skickligheten.

Storhet kan inte grundas på synd, som inte är något, utan på Gud, som är allt.

Om dödlig excellens är girighet är evigt ambition.

Att vara världens hjälte är lite eller ingenting; att vara från himlen är mycket. Till vars stora monark vara beröm, vara ära, vara ära.

Miguel de Cervantes: TILL ROSET

Den du valde i trädgården

jasminen var inte diskret,

som inte har en perfekt lukt

om jasmin visnar.

Men rosen till dess slut

för till och med hans död är berömd,

det har en sötare och mildare lukt,

mer doft doft:

då är rosen bättre

och jasmin mindre süave.

Du, vilken ros och jasmin du ser,

du väljer den korta pompan

av jasmin, doftande snö,

att en andetag till zephyr är;

mer veta senare

det hovmodiga vackra smickret

av rosen, försiktig

du kommer att lägga det framför din kärlek;

som är den lilla blommasasminen,

mycket doft ros.

Torquato Tasso: Jämför hans älskade med gryningen

När gryningen kommer ut och hennes ansikte ser ut

i spegeln på vågorna; jag känner

de gröna bladen viskar i vinden;

som i mitt bröst suckar hjärtat.

Jag letar också efter min gryning; och om det vänder mig

söta blick, jag dör av tillfredsställelse;

Jag ser knutarna att när jag flyr är jag långsam

och det gör att guld inte längre beundras.

Men till den nya solen på den lugna himlen

smälter inte ner så varmt

Titons vackra svartsjuk vän.

Som glittrande gyllene hår

att ornament och krönar den snöiga pannan

från vilken hennes vila stal från mitt bröst.

Gregório de Matos Guerra: Vaskarna

Jag är den som under de senaste åren

Jag sjöng med min förbannande lyr

Brasiliansk klumpighet, laster och bedrägerier.

Och väl att jag vilade dig så länge,

Jag sjunger igen med samma lyr,

samma fråga på en annan plectrum.

Och jag känner att det blåsar in mig och inspirerar mig

Talía, som är min skyddsängel

sedan han skickade Phoebus för att hjälpa mig.

En sonett säger mig att göra Violante

En sonett säger mig att göra Violante,
som jag i mitt liv har sett mig själv i så mycket besvär;
fjorton verser säger att det är en sonnett,
håna, håna, de tre går vidare.
Jag trodde att jag inte skulle hitta en konsonant
och jag är mitt i en annan kvartett,
men om jag ser mig själv i den första tripletten,
finns det ingenting i kvartetten som skrämmer mig.
för den första tripletten jag går in,
och det verkar som om jag gick in med höger fot
för jag slutar med denna vers jag ger den.
Jag är redan inne i den andra och jag misstänker fortfarande
att de tretton verserna tar slut:
räkna om det finns fjorton och det är gjort.

Författare : Lope de Vega.

De berättar om en klok man som en dag: ett fragment av

De berättar om en klok man att han en dag var
så fattig och eländig
att han bara stödde sig själv
på några örter som han valde.
Finns det en annan, sade han sig,
fattigare och sorgligare än mig?
och när ansiktet återkom
fann han svaret, då han såg
att en annan visare fångade
de örter som han kastade.

Klagade över min förmögenhet
bodde jag i den här världen,
och när jag sa till mig själv:
Finns det en annan person
med mer imponerande lycka?
Ursäkta att du har svarat mig.
Tja, när jag kommer tillbaka till mina sinnen,
upptäcker jag att min sorg, för
att göra dem glädje,
skulle du ha samlat.

Författare : Pedro Calderón de la Barca.

Jag såg min sena hustru ansikte. Sonnet XXIII

Jag såg min sena hustrus ansikte,
återvände, som Alceste, från döden,
med vilken Hercules ökade min tur,
livlig och räddade från graven.

Min, oskadad, ren, strålande,
ren och räddad av lagen så stark,
och jag överväger hennes vackra inerta kropp
som den i himlen där hon vilar.

I vitt kom hon till mig alla klädd,
täckte ansiktet och lyckades visa mig
att hon var strålande i kärlek och godhet.

Hur mycket glans, reflektion av hans liv!
Men ändå! som lutade sig för att krama mig
och jag vaknade och såg dagen komma tillbaka på natten.

Författare : John Milton.

Barock poesi och dess egenskaper

Barock poesi kännetecknas av:

• Användning av komplexa metaforer baserade på begreppet eller uppfinningsprincipen, vilket kräver oväntade kombinationer av idéer, bilder och avlägsna representationer. Metaforen som används av barockens poeter ignorerar de uppenbara likheterna.
• Intresset för religiösa och mystiska teman, försöker hitta en andlig betydelse för den vardagliga och fysiska världen. De barocka poeterna från 1600-talet såg deras verk som en slags meditation, som förde tankar och känsla i sina verser. Vissa jobb var mörkare och betraktade världen som en plats för lidande och utforska andlig plåga.
• Användningen av satire för att kritisera politiker och aristokratin. Barock prosa utmanar konventionella ideologier och utsätter samhällets förändrade natur och dess värderingar.
• Det djärva språket. Han är inte rädd för språkexperiment. Barock poesi är känd för sin flamboyans och dramatiska intensitet. Det har en tendens till mörker och fragmentering.

Andra intressanta dikter

Romers dikt.

Avantgarde-dikter.

Renässans dikter.

Dikt av futurism.

Dikt från klassisismen.

Dikt av neoklassicism.

Barockens dikter.

Dikt av modernismen.

Dadaismens dikter.

Kubistiska dikter.

referenser

1. A Poet's Glossary: ​​Baroque and the Plain Style av Edward Hirsch. Återställd från: blog.bestamericanpoetry.com.
2. Återställs från: encyclopedia2.thefreediction.com.
3. Bloom, H. (2005). Diktare och dikter. Baltimore, Chelsea House Publisher.
4. Gillespie, G. (1971). Tysk barock poesi. New York, Twayne Publishers Inc.
5. Hirsch, E. (2017). Den väsentliga dikterens ordlista. New York, Houghton Mifflin Harcourt Publishing Company.
6. Rivers, E. (1996). Renässans och barock poesi i Spanien. Illinois, Waveland Press Inc.