- Enastående dikter från litterär kreasionism
- Vattenspegeln
- Någon skulle födas
- Emigrant
- Källa
- Inuti
- referenser
De dikter av litterära kreationism djärvt ställs mot varandra bilder och metaforer. De använder också ofta ett originalt ordförråd som kombinerar ord individuellt eller irrationellt.
Denna experimentella litterära rörelse grundades omkring 1916 i Paris av den chilenska poeten Vicente Huidobro.
För hans följare var poetens roll att skapa en imaginär och mycket personlig värld snarare än att beskriva naturens värld.
Enastående dikter från litterär kreasionism
Detta urval av dikter från litterär kreasionism innehåller 5 dikter av dess största representanter: Vattenspegeln och någon skulle födas av Vicente Huidobro, Emigrante y Fuente av Gerardo Diego Cendoya och Interior av Juan Larrea.
På detta sätt kan de huvudsakliga kännetecknen för dikterna om litterär kreasionism observeras: vers som präglas av språklig experimentalism, avslag på efterliknande av verkligheten och tron på konstens autonomi.
Vattenspegeln
Min spegel, nuvarande på natten,
blir en ström och flyttar bort från mitt rum.
Min spegel, djupare än kulan
där alla svanarna drunknade.
Det är ett grönt damm i väggen
Och i mitten sover din förankrade nakenhet.
På sina vågor, under sovvandringshem,
driver mina drömmar bort som fartyg.
Stående i aktern kommer du alltid se mig sjunga.
En hemlig ros sväller på mitt bröst
Och en berusad nattergal fladdrar på fingret.
Någon skulle födas
Något berör väggarna …
En själ vill födas.
Fortfarande blind.
Någon som letar efter en dörr,
imorgon kommer deras ögon att se ut.
Ett brus drunknas i vävväven.
Kan du fortfarande inte hitta?
Nåväl, gå, kom
inte.
I livet är det
bara ibland lite solsken.
Men hon kommer,
någon väntar på henne
Emigrant
Vinden återgår alltid
trots att varje gång den ger en annan färg
Och de lokala barnen
dansar runt de nya drakarna
Sjung drake sjunger
med öppna vingar
och lanserar dig själv för att flyga
men glöm aldrig dina flätor
Drakarna har gått
men deras skuggor hänger från Grindar
och spåret som de lämnade
befruktar fruktträdgårdarna
Genom havets
fåror slutar inte en enda frö groddar
krossas av vindarna och de fartyg som
skummorna åter blomstrar varje år
Men jag älskar snarare
bergen som leder på deras smidiga ländar
stjärnorna Harem
Sea Shepherd
Att utan tyglar eller tyg
leder vågorna till sin destination
Låt mig inte sitta på vägen.
Vinden återvänder alltid
drakarna för
droppar blod från deras flätor regnar
Och jag åker tåget
Källa
Mekanism av kärlek
Min kran verifierar bättre än nattergalen.
Och det var du och din klänning
som jag har druckit varje dag
på väg till natten
bredvid kungaträdet
medan vinden väntar på
tiden för att öppna sjukhuset
Men dina ögon flyger inte längre
eller fåglarna de bo i de döda fönstren
Vattnet på balkongen
som en glömd hund
Mitt hjärta och badrummet är tomma
Du kan sova lugnt
Det finns ingen vård
Inuti
Ditt hår är utanför dig själv som lider men förlåtande
tack vare sjön som smälter i cirklar
runt den drunknade vars droppande av döda steg
fördjupar i ditt hjärta tomheten som ingenting kommer att fylla
även om du känner behov av att darnera
även om din nacke är vik de minsta nyckorna i vinden så
att du utforskar din inställning och kör bort fönstret där i sömn
och öppna dina ögonlock och dina armar och ta
om du behöver sneda
allt ditt lövverk mot dina extremiteter
referenser
- Creationism. (1998, 20 juli). Encyclopædia Britannica. Hämtad 20 oktober 2017 från britannica.com.
- Ihrie, M och Oropesa, SA (redaktörer) (2011). Världslitteratur på spanska, En encyklopedi. Kalifornien: ABC-CLIO.
- Bernal Salgado, JL (2007). Skummanual: Gerardo Diego, den kreasionistiska överensstämmelsen. Valencia: Redaktionella förtexter.
- Huidobro, V. (1992). Poetisk antologi. Santiago de Chile: Redaktionär universitaria.
- Larrea, J. (1989). Celestial version. Madrid: Ordförande.