GATOR I KOLONISTÄDER OCH DERAS LEGENDER (MEXICO) - HISTORIA - 2025

Namnen på gatorna i kolonistäderna och deras legender tillåter dig att utforska lite om några karaktärer i tiden och deras berättelser. Du kan också göra en tillnärmning av vad som var idiosynkrasin under kolonitiden. I många av dessa berättelser är verkliga och fiktiva händelser blandade.

I denna mening kan man säga att temat för dessa legender faller inom genren av historisk legend. Detta kan definieras som en berättelse som tar inspiration från en verklig händelse, även om fiktionens gräns kan bli suddig.

Mexico City-katedralen

Detta händer eftersom varje berättare bidrar med ett fiktivt element när tiden går. Speciellt när det gäller Mexico City formade religiösa behov denna stad under kolonin. Ett av sätten som missionärerna fann för att behålla freden med tanke på mångfalden av kulturer var genom berättelser.

Vissa var sanna, andra hade en kristen underton. Med tiden blev de alla legend.

Legenderna om Mexico Citys gator

I Mexiko lockar namnen på många gator och deras legender uppmärksamhet från lokalbefolkningen och främlingar. Nedan visas fem av dem.

La Joya Street

Namnen på många gator i kolonistäder talar om berättelser om avund och hämnd, vilket är fallet med La Joya Street. Denna berättelse om rika människor hade en tragisk avslutning.

De säger att hustrun till Don Alonso Fernández de Bobadilla var känd för sin rikedom och skönhet. Don Alonso var en rik spansk köpman, mycket formell och av få ord.

Hans fru var utmärkt, vilket ofta kände hennes rikedom och social överlägsenhet. Han älskade henne och uppfyllde även hennes minst nyanser. De tycktes vara ett lyckligt par.

I början av 1625 informerade en anonym anteckning honom om hans hustrus otrohet med advokaten Don José Raúl de Lara. Sedan fylldes han av avundsjuka och tvivel och ville döda henne, men bestämde sig för att säkerställa först.

Han berättade för sin hustru att han skulle vara upptagen tills mycket sent. På natten tog han upp ett kvarter från sitt hus. När ingen närmade sig bestämde han sig för att återvända hem, men såg sin fru Isabel öppna fönstret när advokaten närmade sig.

Ögonblick senare kom Lara in i huset. Don Alonso förvånade dem när Don José Raúl placerade ett smaragdarmband på sin hustrus handled. Han kunde inte innehålla sin raseri och dödade dem båda med en dolk. Nästa dag hittade de juvelen i hallen i Don Alonsos hus, spikad med dolk.

Don Juan Manuel Street

Kampen mellan gott och ont är också återkommande i namnen på gatorna i mexikanska kolonistäder. Detta kan ses i följande berättelse:

Under sjuttonhundratalet anlände Juan Manuel Solórzano, en rik köpman, till Mexiko åtföljd av Viceroy Rodrigo Pacheco.

Historien berättar att Don Juan Manuel var säker på sin hustrus otrohet. Sedan mellan 1635 och 1640 gjorde han en pakt med djävulen själv för att avslöja förrädarens identitet. Han sa till honom att sticka den som passerade sin väg klockan 23.

Således lydde Don Manuel, men den onda nöjde sig inte med en död. Från den dagen, varje natt klockan elva, frågade Don Manuel: "Vet du vad klockan är?"

När förbipasserande rapporterade tiden, drog han sin dolk och sa: "Välsignad är du som vet den tid du ska dö," medan han sjönk sitt vapen.

Clerigo's Bridge Street

I följande berättelse är det religiösa temat också närvarande. Legenden säger att präst Juan de Nava 1649 bodde i detta område. Detta var ansvarig för hans brorsdotter, Margarita Jáureguiya.

Den unga kvinnan blev kär i Duarte de Zarraza, som hon träffade på en dans. Duarte var faktiskt biskopen i Yucatán och provisorisk viceroy i Nya Spanien. Prästen upptäckte att riddaren hade övergett två fruar och deras barn. Dessutom var Duarte kärleksaffär med mer än tio kvinnor samtidigt.

Då förbjöd prästen dem att se varandra; emellertid planerade den unge mannen att fly med Margarita till Puebla. En natt argumenterade de två och Duarte slutade mörda farbror. Sedan kastade han kroppen i träsket och flydde till Veracruz.

Efter ett år kom han tillbaka för att återuppta deras relation. Det var natt och han försökte korsa bron. Nästa morgon fann förbipasserande hans kropp bredvid en gammal, lera täckt kassock. Hans ansikte hade ett uttryck för skräck.

Det förlorade barns gata

Under viceregaltiden anlitades en skulptör vid namn Enrique de Verona för att göra Alter of the Kings i Mexikos katedral. Skulptören var mycket framgångsrik i Nya Spanien.

I Spanien vände hans fästman på honom. Inledningen av resan till sitt hemland stötte han på en dam runt ett hörn. Verona plockade upp en näsduk som den unga kvinnan hade tappat, och när de överlämnade den till henne blev de kär i varandra.

Emellertid hade Estela Fuensalida - det är kvinnans namn - också en fästman Tristán de Valladeres. Estela dumpade honom och gifte sig med Enrique, men Tristán var arg och lovade hämnd.

En natt i december 1665 brände den övergivna brudgummen en höstack i parets hem. Det spriddes över hela huset, men grannarna kunde stänga av det och rädda Estela.

I förvirringen av branden förlorade dock parets son. När de kom in i huset igen hörde de honom gråta. De såg också att kvinnans tidigare pojkvän försökte dölja honom för att ta honom bort.

La Quemada Street

I mitten av 1500-talet ankom Gonzalo Espinosa de Guevara och hans dotter Beatriz till Mexico City från Spanien. Den unga kvinnan var vacker och uppvisade vänlighet och osjälvisk kärlek till andra.

Det var mycket populärt och önskvärt av män, inklusive ett italiensk markiser med namnet Martin de Scópoli. Hennes besatthet var så stor att hon utmanade alla som gjorde henne till en duell.

För hennes del motsvarade Beatriz kärleken till Marquis, men så många absurska dödsfall kastade henne in i en känsla av smärta och skuld. Därför beslutade han att bränna ansiktet.

Praktiskt taget återstod ingenting av hennes skönhet, bara en uppbyggd hud. När han såg henne berättade Marquis henne att hans kärlek gick utöver hennes skönhet och att han älskade henne för hennes anda av godhet. Efter det gifte de sig. Sedan dess har hon sett gå med sin man täckt med en svart slöja.

referenser

1. Agudelo Ochoa, AM (2010). De historiska legenderna av Herminia Gómez Jaime: historiens fiktionalisering. Historia och samhälle, nr 19, sid. 203-219.
2. Jimenez Gonzalez, VM (2014). Mexico City (Federal District): Reseguide för Federal District (DF). Madrid: Solaris-kommunikation.
3. González, A. (1947). Traditionell Mexiko: Litteratur och sedvänjor. Mexiko DF: El Colegio de México AC.
4. Galván Macías, N. (1996). Mexikanska legender. Mexico DF: Selector.
5. Alducin, W. (2017). Macabre Legends of the Historic Center. Mexico DF: Redaktion Sista.