- Biografi
- Födelse och familj
- Pacheco-studier
- Pachecos äktenskap
- Författarens första publikationer
- han
- José Emilio Pachecos död
- Utmärkelser och utmärkelser
- Stil
- Poesi
- Berättande
- Kompletta verk
- Roman
- Kort beskrivning av hans arbete
- Fragment
- Poesi
- Fragment av
- Fragment av
- Historier
- Kort beskrivning av hans arbete
- Boken består av sex berättelser:
- Översättning
- Antologi
- artiklar
- fraser
- referenser
José Emilio Pacheco (1939-2014) var en mexikansk författare, poet och översättare, vars litterära verk har inramats i den välkända Generación de Medio Siglo. Hans litteratur var riklig och inkluderade poesi, uppsatser, romaner och noveller.
Pachecos arbete kännetecknades av att ha ett exakt, lättförståeligt språk, skapat för alla publik. Dessutom var författaren intresserad av att utveckla teman relaterade till historia och livsprocessen inom moderniteten; liksom han skrev om tiden och slutet på existensen.
José Emilio Pacheco. Källa: Octavio Nava / Kultursekretariatet Mexico City från Mexiko, via Wikimedia Commons
Författaren var en av de mest framstående i sitt land och sin tid. Hans litterära verk korsade gränserna. Några av hans mest erkända titlar var: Battles in the Desert, The Pleasure Principle and Don't Ask Me How Time Goes By; hans arbete var värt flera erkännanden.
Biografi
Födelse och familj
José Emilio föddes den 30 juni 1939 i Mexico City. Han kom från en kultiverad familj. Hans föräldrar var José María Pacheco Chi och María del Carmen Berry Abreu. Hans kontakt med litteratur började som barn, när viktiga personligheter och intellektuella träffades hemma.
Pacheco-studier
José Emilio Pachecos år med utbildning utbildades i hans hemstad, alltid kopplad till brev och litteratur. När han gick på gymnasiet hade han redan börjat skriva i olika studentmedier och i vissa tidningar.
Vapenskölden från UNAM, Pacheco-studiens hus. Källa: Både skölden och mottot, José Vasconcelos Calderón, via Wikimedia Commons
Efter examen från gymnasiet började han studera lag vid National Autonomous University of Mexico (UNAM). Han fortsatte att skriva för tidskrifter som: Medio Siglo, Letras Nuevas och Index. Under denna tid framträdde han också som chefredaktör för México en la Cultura och skrev också för Diario de Yucatán.
Pachecos äktenskap
Pacheco hade också tid för kärlek. 1962, när han var tjugotre år gammal, gifte han sig med Cristina Romo Hernández, en mexikansk författare och journalist. Senare kallade hon sig med sin mans efternamn: Cristina Pacheco. Paret hade två döttrar: Laura Emilia och Cecilia.
Författarens första publikationer
José Emilio Pacheco lyckades få erkännande i den litterära världen när han var mycket ung på grund av hans ofta samarbete i tidningar och tidningar. Det var dock 1963 när det officiellt konsoliderades med publiceringen av två verk: Den avlägsna vinden och nattens inslag.
han
Från och med 1973 började José Emilio Pacheco skriva Inventory-spalten i tidningen Excelsior, speciellt i den infogade kulturen Diorama. Hans arbete var journalistiskt eftersom han fokuserade på kroniker relaterade till Mexikos historia.
Huvudkontoret för Diario de Yucatán, tidningen som Pacheco skrev för. Källa: Inri, via Wikimedia Commons
Det var många år som författaren ägnade åt den kolumnen. Med tiden utvecklade han också teman relaterade till författare som engelsmannen Alfred Douglas och irländaren Oscar Wilde. Efter det tog han projektet till Proceso, där han skrev till slutet av sina dagar.
José Emilio Pachecos död
När åren gick började José Emilio Pachecos hälsa försämras. Två dagar före hans död hade han ett hälsoproblem när han skrev. Hans liv dog den 26 januari 2014 i Mexico City på grund av ett kardiorespiratoriskt arrest, när han var sjuttiofyra år gammal.
Utmärkelser och utmärkelser
- Magda Donato Award, 1967, för Du kommer att dö bort.
- Aguascalientes National Poetry Award, 1969, för hans poetiska arbete. Fråga inte hur tiden går.
- Xavier Villaurrutia Award, 1973, för novellen The pleasure of pleasure.
- Doktor Honoris Causa från det autonoma universitetet i Sinaloa 1979.
- Mexikos nationella pris för journalistik 1980.
- Malcolm Lowry Award, 1991.
Cervantes Award, utmärkelse mottagen av Pacheco. Källa: Heralder, via Wikimedia Commons
- Nationella priset för vetenskap och konst, 1992.
- José Asunción Silva Award, för de bästa dikterna på det spanska språket mellan 1990 och 1995.
- Mazatlán-priset för litteratur 1999.
- José Donoso Ibero-American Prize for Literature, 2001.
- Octavio Paz internationella pris för poesi och essä, 2003.
- Ramón López Velarde Ibero-American Poetry Prize, 2003.
- Alfonso Reyes International Award, 2004.
- Ibero-American Poetry Prize Pablo Neruda, 2004.
- Federico García Lorca International Poetry Prize 2005.
- Hedersmedlem i American Academy of the Language den 23 maj 2006.
- Reina Sofía-priset för Ibero-American Poetry, 2009.
- Medalj 1808, 2009.
- Guldmedalj för konst från Sekretariatet för allmän utbildning i Mexiko, 2009.
- Cervantes Award, 2009.
- Doktor Honoris Causa från det autonoma universitetet i Nuevo León, 2009.
- Doktor Honoris Causa från det autonoma universitetet i Campeche, 2010.
- Doktor Honoris Causa från det autonoma Mexikanska universitetet 2010.
- Alfonso Reyes Award, 2011, av El Colegio de México.
Stil
José Emilio Pachecos litterära stil kännetecknades av användning av exakt, kortfattat, direkt och lättförståeligt språk. Utöver detta stod han fram för utvecklingen av ett djupt och reflekterande tema om aspekter relaterade till människan och hans existens.
Poesi
Den mexikanska författaren utvecklade en poesi som saknar retorik och lite funktionella litterära ”ornament”. Han var ansvarig för att rena lyriken, det vill säga att rengöra den på ett sådant sätt att den hade en mening i sig; men även om språket var enkelt, var det fortfarande djupgående.
Pacheco var också ansvarig för att ge sitt poetiska verk inslag av sarkasm och humor, med avsikten att de frågor som tas upp var trevligare för läsaren. Slutligen försökte han göra sin poesi till en kollektiv egendom, med intresse för det moderna transcendentala.
Berättande
Pachecos berättande verk åtnjöt ett språk som antydde, det vill säga som öppnade läsarnas vägar mot det verkliga och det fantastiska. Det var också kortfattat, utan noggranna beskrivningar; de ämnen som författaren täckte var liv, barndom, det historiska och moderna samt litteraturen själv.
Kompletta verk
Roman
- Du kommer att dö långt borta (1967).
- Striderna i öknen (1981).
Kort beskrivning av hans arbete
Det var den andra romanen av José Emilio Pacheco. Före publikationen 1981 gjorde författaren det känt i tidningen Uno Más Uno, inom lördagens sammanlagda. Pjäsen sattes i tiden efter andra världskriget, inom Mexikos politiska och sociala miljö.
Romanen handlade om kärleken som Carlos, en åtta år gammal pojke, kände för Mariana, tjugoåtta, mamma till Jim, hans vän från skolan. Historien var attraktiv både för att visa moderna framsteg, som för den bekännelse som den lilla pojken gjorde till sin flickvän, och den kyss som hon gav honom.
Pacheco fick denna roman att överskrida på grund av huvudtemat: en omöjlig kärlek. Under hela historien utsattes Carlos för psykologisk behandling, var tvungen att erkänna och drog sig tillbaka från skolan. Slutligen kulminerade huvudpersonen utan att veta om livet för hans älskade Mariana och Jim.
Fragment
”Den staden är över. Det landet slutade. Det finns inget minne om Mexiko från dessa år. Och ingen bryr sig: vem kan vara nostalgisk om den skräcken. Allt hände när skivorna överförs till jukeboxen. Jag kommer aldrig att veta om Mariana fortfarande lever. Om jag bodde idag skulle jag vara åttio år gammal.
Poesi
- Nattens inslag (1963).
- Resten av elden (1966).
- Fråga inte hur tiden flyger (1970).
- Du kommer att gå och du kommer inte tillbaka (1973).
- Drifting Islands (1976).
- Sedan dess (1979).
- Havets verk (1983).
- Jag tittar på jorden (1987).
- Memory of City (1990).
- Månens tystnad (1996).
- Den vandrande sanden (1999).
- Förra seklet (2000).
- Förr eller senare. Dikt 1958-2009 (2009).
- Som regnet (2009).
- Mörkets ålder (2009).
- Spegeln av ekon (2012).
Fragment av
"I världens damm
mina fotavtryck är redan förlorade
Jag går oändligt bort.
Fråga mig inte
när tiden går,
till den plats som var vår
vintern kommer
och de korsar genom luften
flockarna som migrerar.
Då kommer våren att återfödas,
De kommer att återuppliva blommorna du planterade.
Men istället vi
vi får aldrig se igen
huset i dimman.
Fragment av
"Under minimal imperium
den sommaren har gnagit
dagarna, tron, prognoserna kollapsar.
I den sista dalen är förstörelsen mättad
i erövrade städer som asken förolämpar.
Regnet släcker
skogen upplyst av blixtar.
Natten lämnar ditt gift.
Orden bryter mot luften.
Ingenting återställs, inget beviljas
grönska till de brända fälten.
Inte heller vattnet i hans exil
kommer att hända med källan
inte heller örnens ben
de kommer tillbaka för sina vingar ”.
Historier
- Den avlägsna vinden (1963).
- Nöjesprincipen (1972).
- Blodet från Medusa och andra marginella berättelser (1990).
Kort beskrivning av hans arbete
Detta verk av Pacheco kom fram för första gången 1972. Efter det datumet gick det emellertid igenom flera utgåvor. I den gjorde författaren en resa genom de olika stadierna i livet, med början med barndomen och slutade i ålderdom och vad var och en betydde för honom.
Boken består av sex berättelser:
- "Nöjesprincipen".
- "Klon."
- "Det modiga partiet".
- "Langerhaus".
- "Måste underhålla dig själv."
- "När jag lämnade Havanna hjälpte Gud mig."
"Det modiga partiet"
Det var relaterat till Mexikos historia och kultur. Huvudpersonen var Mr. Keller, en amerikan och en kämpe i Vietnamkriget, som reste till Aztec-landet för att lära sig om det, men det som började som ett äventyr hade ett oväntat slut.
Verkets titel hänvisade till en serie händelser som markerade Mexikos sociala och politiska historia på 1970-talet. Förutom att fokusera på modernitet, talade Pacheco också om det pre-spansktaliga förflutet och gudarna.
"Måste underhålla dig själv"
Det var en av Pachecos mest fantastiska och konstiga berättelser. Författaren klargjorde inte eller förklarade för läsaren hur det ovanliga uppträdde på ett sådant sätt att berättelsen väckte större intresse; förvåning, osäkerhet och hopplöshet är konstant i berättelsen.
Historien berättade om försvinnandet av Rafael, en sex år gammal pojke, i Chapultepec-skogen i Mexiko. Det hände efter det plötsliga uppträdandet av en man som Rafaels mamma hade anställt som en vaktmästare på platsen. När natten kom återvände inte spädbarnet, mamman tappade inte hoppet om att hitta honom, och varje dag återvände hon till platsen.
Översättning
- Hur är det, av Samuel Beckett.
- Fyra kvartetter, av TS Eliot.
- Fantastiska liv, av Marcel Schwob.
- De Profundis, av Óscar Wilde.
- En gata med namnet Desire av Tennessee Williams.
Antologi
- Modernismens antologi 1884-1921 (1970).
artiklar
- Inventory I. Anthology 1973-1983 (Posthumous Edition, 2017).
- Inventar II. Antologi 1984-1992 (Posthumous Edition, 2017).
- Inventering III. Antologi 1993-2014 (Posthumous Edition, 2017).
Slutligen är det viktigt att notera att Pacheco också deltog i musik och film genom sina verk. Till exempel anpassades hans roman The Battles in the Desert för storskärm 1987 som Mariana, Mariana; medan El repo del fuego blev symfonisk musik 1995.
fraser
- ”Poesi är inte svarta tecken på den vita sidan. Jag kallar den platsen för möten med andras upplevelse ”.
- ”Jag befann mig redan i ett hörn av tiden. Jag ville inte tala med mig själv, i hämnd för allt jag har gjort mot mig själv med ondska.
- "Den som lämnar kommer inte tillbaka, även om han återvänder."
- "Vid födelsen tar vi plats för någon, och vi tackar inte de som är frånvarande för att lämna oss sitt instabila utrymme."
- ”Allt förhör oss och beger oss. Men ingenting svarar. Ingenting kvarstår mot dagens flöde. Mitt på natten slutar allt och allt börjar igen ”.
- "Jag tror fortfarande att poesi är något annat: en form av kärlek som bara finns i tystnad, i en hemlig pakt mellan två personer, nästan alltid mellan två främlingar."
- "Kärlek är en sjukdom i en värld där det enda naturliga är hat."
- "Språkets gränser är tankens gränser."
- "Och varje våg vill vara den sista, att hålla sig frusen i munnen av salt och sand som alltid säger mjukt: gå vidare."
- ”Livet tillhör ingen, vi får det på lån. Det enda som verkligen är vårt är frånvaron ”.
referenser
- José Emilio Pacheco. (2019). Spanien: Wikipedia. Återställd från: es.wikipedia.org.
- Gaxiola, M. (2017). 20 fängslande fraser från den stora José Emilio Pacheco. Mexiko: MX City. Återställd från: mxcity.mx.
- Tamaro, E. (2004-2019). José Emilio Pacheco. (N / a): Biografier och liv. Återställd från: biografiasyvidas.com.
- José Emilio Pacheco. Biografi. (2017). Spanien: Instituto Cervantes. Återställd från: cervantes.es.
- José Emilio Pacheco. (2014). (N / a): Writers Org. Återställd från: Escritores.org.