MARÍA MERCEDES CARRANZA: BIOGRAFI, STIL, VERK, FRASER - BIOGRAFIER

María Mercedes Carranza (1945-2003) var en colombiansk författare, poet, novellförfattare och journalist, som också stod fram för sin litterära kritik och för att främja kultur. Hans arbete var en del av Disenchanted Generation, en trend som kännetecknades av att fördöma tidens politik och misshandel av studenter och bönder.

Carranzas litteratur stod ut för att vara djup och tankeväckande. Författaren gav sina skrifter en viss filosofisk karaktär och några frågor om livet. Ämnen relaterade till livet, slutet på existensen, kärlek, besvikelse och kvinnor var vanliga i hans arbete.

Bildbil Julián Lineros via www.elespectador.com/html/i_portals/index.php

Denna författares litterära verk var inte omfattande och var främst inriktad på poesi. De mest framstående titlarna var: Jag är rädd, Hej, ensamhet; Pods, Ways of heartbreak och Song of the flues. María Mercedes Carranza deltog i viktiga medier i Colombia.

Biografi

Födelse och familj

María Mercedes föddes den 24 maj 1945 i Bogotá och kom från en kultiverad familj med en god socioekonomisk position. Hans far var författaren och poeten Eduardo Carranza Fernández och hans mor hette Rosa Coronado. Han hade två bröder, Ramiro och Juan Carranza Coronado.

Barndom och studier

Carranza bodde sina första sex år i livet i sitt ursprungliga Colombia och 1951 åkte han till Spanien med sin familj, eftersom hans far fick positionen som kulturambassadör. Där studerade han grundskolan, började interagera med litteratur och växte upp och lyssnade på berättelserna om hans stora moster, författaren Elisa Mujica.

Universidad de los Andes, Bogotá, studieplatsen för María Mercedes Carranza. Källa: Leandro Neumann Ciuffo, via Wikimedia Commons

Vid tretton års ålder återvände han till Colombia för att fortsätta sin gymnasieutbildning. Det är nödvändigt att notera att Carranzas anpassningsprocess inte var lätt. Sedan åkte han till Madrid för att studera filosofi och brev, men avslutade sin universitetskarriär på Universidad de los Andes, i Bogotá.

Första uppgifterna

Logotyp för El Nuevo Siglo, nuvarande namn på tidningen El Siglo, där Carranza publicerade. Källa: Se sidan för författare via Wikimedia Commons

María Mercedes Carranza kom in i arbets- och litteraturvärlden i sin tidiga ungdom. 1965 började hon arbeta på tidningen El Siglo som koordinator för den litterära innehållssidan ”Vanguardia”. Publikationen var ett fönster för nya författare att avslöja sina texter och uppnå erkännande.

Carranza och kärlek

Carranza träffade journalisten och advokaten Fernando Garavito i mitten av sextiotalet och de inledde ett kärleksförhållande. I början av sjuttiotalet gifte de sig, men bara för civilrättsliga frågor, det var så María Mercedes bröt med familjen regel om religiösa äktenskap. Paret hade en dotter som de kallade Melibea.

Profesionell tillväxt

Det professionella livet för María Mercedes Carranza utvecklades särskilt. Tillsammans med sin man Fernando, 1975, var hon chef för tidningen Estravagario för tidningen El Pueblo de Cali. Senare gick han till jobbet i Nueva Frontera-publikationen med ansvar för redaktionella avdelningen.

Den intellektuella litterära åren ledde till att hon publicerade sina poetiska verk. Så släppte han 1983 jag är rädd och fyra år senare Hej, ensamhet kom fram. Båda verken var uttrycksfulla och intensiva och deras innehåll baserades på reflektioner om existensen.

Andra aktiviteter av författaren

Carranza ägnade sitt liv åt att främja colombiansk kultur, så hon genomförde olika aktiviteter för att nå en bred publik. En av hennes största framsteg som kulturaktivist var hennes deltagande i skapandet av Casa de Poesía Silva 1986. Där tjänade hon som regissör fram till slutet av sina dagar och organiserade litterära workshops.

Flaggan för M-19-festen, där Carranza var aktiv. Källa: Jolle, via Wikimedia Commons

Författaren visste hur man effektivt och kraftfullt kan utveckla sitt arbete som journalist, kulturell promotor och författare. Mellan 1988 och 1991 publicerade han Poemas, antology; Personlig antologi, poetisk antologi och komplett arbete. Det var i början av nittiotalet när hon deltog i den nationella konstituerande församlingen efter att ha valts av den demokratiska alliansen M-19.

Sista år och död

Författaren förblev alltid konsekvent i sitt litterära yrke. Bland hans senaste publikationer var: Ways of heartbreak, Love and heartbreak och Song of the flues. Carranza och hans familj led kidnappningen av sin bror Ramiro av den revolutionära väpnade styrkorna i Colombia (FARC).

Från den tragiska händelsen började författarens fysiska, psykologiska och emotionella hälsa försämras. Hon föll in i en djup depression och måste därför medicineras. Den 11 juli 2003 begick María Mercedes Carranza självmord efter att ha intagit en överdos av antidepressiva medel.

Stil

Carranzas litterära stil kännetecknades av användningen av ett kultiverat, intensivt och livligt språk. Hans dikter laddades med uttrycksfullhet och filosofiskt innehåll, vilket fick läsaren och poeten att reflektera och ställa frågor om livet, slutet på existensen, kärlek och ensamhet.

Den ironiska tonen var en dominerande funktion i hans verk, en nyans för vilken han anslöt många av sina läsare.

Spelar

Poesi

- Vaina och andra dikter (1972).

- Jag är rädd (1983).

- Hej, ensamhet (1987).

- Pods, antology (1987).

- Poems, antology (1988).

- Personal Anthology (1989).

- Poetic Anthology (1990).

- Komplett arbete (1991).

- Ways of heartbreak (1993).

- Love and heartbreak (1994).

- Of love and heartbreak och andra dikter (1995).

- Fluganes låt (1998).

- María Mercedes Carranza (1999).

- I memoriam María Mercedes Carranza 1945-2003 (postum upplaga, 2003).

- Hemlandet och andra ruiner (postumutgåva, 2004).

- Komplett poesi och fem opublicerade dikter (postumutgåva, 2004).

- Komplett poesi (postumutgåva, 2010).

Andra publikationer

- Ny colombiansk poesi (1972).

- Sju unga berättare (1972).

- Estravagario (1976).

- Antologi för colombianska barnpoesi (1982).

- Carranza av Carranza (1985).

Kort beskrivning av några av hans verk

Vaina och andra dikter

Det var det första arbetet hon publicerade och i det lämnade hon det poetiska märket som åtföljde henne hela hennes litterära karriär. Författaren skildrade sin uppfattning om livet och landet och gjorde det på ett exakt, reflekterande språk och lät sarkasmen och ibland pessimism till verserna.

Hej ensamhet

Detta arbete var det tredje som publicerades av Carranza. Genom dikterna i denna bok bjöd han in läsarna att fördjupa sig i en resa där gott och dåligt hade en plats. Med sitt vanliga odlade, exakta och kortfattade språk trängde han in i djupen av ensamhet, frånvaro, misslyckande och kärlek.

Av kärlek och hjärtskador

Det var en av de mest kända publikationerna av María Mercedes Carranza, där hon använde ett språk utan retorik och mycket uttrycksfullhet. Som titeln antyder var verserna relaterade till kärlekens ankomst och den förbigående som den kunde försvinna med. Det fanns upplevelser.

Flugarnas låt

Det ansågs vara ett av de colombianska författarens mest djupgående och filosofiska verk. Det grundläggande temat var livets slut, som han utvecklade genom jämförelser, frågor och metaforer. Skrivningarna kännetecknades av att de var korta och av att använda symboler som vind, vatten, jord och ensamhet.

Fragment av några av hans dikter

"Jag är rädd"

Se på mig: rädsla bor i mig.

Efter lugna ögon, i denna kropp som älskar:

rädslan.

Rädslan för gryning eftersom det är oundvikligt

solen kommer att stiga upp och jag måste se den,

när det blir mörkt eftersom det kanske inte kommer ut imorgon.

Jag håller ett öga på de mystiska ljuden i det här huset

som kollapsar, och spöken,

skuggorna omger mig och

Jag är rädd.

Jag försöker sova med ljuset på

och jag gör hur jag kan med spjut,

rustning, illusioner.

… ingenting lugnar mig eller lugnar mig:

varken detta värdelösa ord eller denna kärleks passion,

inte heller spegeln där jag redan ser mitt döda ansikte.

Hör mig väl, jag säger det högt:

Jag är rädd".

"Här mellan oss"

"En dag kommer jag att skriva mina memoarer,

Vem respekterar inte respekt?

Och där kommer det att vara allt.

Nagellack kommer att vara klättrade

med Pavese och Pavese

med nålar och a

än ett annat marknadskonto …

Där du måste göra mest poäng

viktigt att jag kommer ihåg en lunch

någon som anländer till

hjärta av en kronärtskocka,

ark för ark.

Och resten,

Jag kommer att fylla de saknade sidorna

med det minnet som väntar på mig mellan ljus,

många blommor och vila i fred ”.

"Hemland"

"… Som om ingenting kommer folk och går

genom de förstörda rummen,

de älskar, dansar, skriver brev.

Ofta visslar de kulor eller är det vinden

som visslar genom det kapade taket.

I det här huset sover de levande med de döda,

de efterliknar sina seder, de upprepar sina gester

och när de sjunger sjunger de sina misslyckanden.

Allt är förstört i det här huset

omfamningen och musiken är i ruiner,

öde, varje morgon är skratt ruiner;

tårarna, tystnaden, drömmarna.

Fönstren visar förstörda landskap,

kött och aska smälter i ansikten,

i munnen rör orden av rädsla.

I det här huset är vi alla begravda levande ”.

"Poet of heartbreak"

"Nu i hjärtsorgens timme

och utan den rosa ljusheten som önskan ger.

Hans steg och gester flyter.

Sömnpromenaden ler, nästan utan mun,

de ord som inte var möjliga.

Frågorna som bara surrade som flugor

och hans ögon, en kall bit blå kött …

Drömmar, drömmer alltid.

Hur smutsigt är ljuset i denna timme,

hur molnigt minnet om det lilla som återstår

och hur liten den förestående glömskan! ”.

"Ord är onödiga"

"Av förrädare bestämde jag mig idag

Tisdagen den 24 juni,

mörda några ord.

Vänskap är dömt

till staken, för kättare;

galgen är bekväm

att älska för oläsligt;

den avskyvärda klubben skulle inte vara dålig,

för avfall, för solidaritet;

guillotin som blixtnedslag,

måste slå broderskap;

friheten kommer att dö

långsamt och smärtsamt …

Esperanza har redan dött;

tro kommer att drabbas av gaskammaren …

Jag ska skjuta civilisationen nådelöst

för dess barbarism; hemlock kommer att dricka lycka … ”.

"Sätt huvudet i"

"När jag slutar att fundera över

hennes status och titta på hennes ansikte

smutsig, pegochenta,

Jag tror det

det är dags att jag inte tappar

plus den som har tappat så mycket.

Om det är sant att någon

sa låt ordet talas och du blev en lögnare,

tik, envis, det är dags

för att ta bort hennes smink

och börja namnge … ”.

"Främlingar i natten"

"Ingen ser någon i ansiktet,

från norr till syd misstro, misstänksamhet

mellan leenden och försiktiga förmåner.

Molnigt luften och rädsla

i alla hallar och hissar, i sängarna.

Ett lat regn faller

som en översvämning: världens stad

som inte vet glädje.

Mjuk lukt som minnen verkar

efter så många år att de är i luften.

Halvklart stad, alltid på väg att se ut som något

som en tjej som börjar menstruera,

osäker, utan skönhet.

1800-tals uteplatser med pelargoner

där gamla damer fortfarande serverar choklad;

hyresgäster uteplatser

där smuts och smärta bor … ”.

fraser

- "Ordet" jag "återstår, för den, eftersom hon är ledsen, på grund av hennes fruktansvärda ensamhet, förordnar jag det värsta av sorg: hon kommer att leva med mig till slutet".

- ”Min barndoms fabel är vävd med sina legender och berättelser; med henne upptäckte jag ordets kraft ”. (Bekräftelse av poeten i förhållande till hennes mormor Elisa Mujica)

- "Tiden går, en kyss är inget annat än en kyss."

- "… Att dö som de stora dör: för en dröm som bara de vågar drömma …".

- "… Och mina steg kommer alltid att ligga inom den labyrint som din spårar."

- "Hur smutsigt är ljuset i den här timmen, hur grumligt minnet om det lilla som återstår och hur småaktigt den förestående glömska!"

- ”De träffades bortom huden, för ett ögonblick var världen exakt och vänlig, och livet var något mer än en ödslig historia. Då och före och nu och för evigt. Allt var ett spel med fiendespeglar.

- "I hjärtans trånga mörker, där allt anländer redan utan hud, röst eller datum, bestämmer han sig för att spela för att vara sin egen hjälte …".

- ”När jag kom tillbaka lekte jag fortfarande med dockor och jag visste inte hur spädbarn föddes. Jag hade lämnat Spanien och min barndom och jag kände en fruktansvärd kulturell nostalgi som jag mötte beslutet att tillhöra Colombia.

- "Detta hus med tjocka koloniala murar och en innergård i azaleas mycket nittonhundratalet har kollapsat i flera århundraden …".

referenser

Cobo, Juan. (S. f.). Maria mercedes. Colombia: Other Party Corporation. Återställd från: otraparte.org.
Bermúdez, G. (2009). På lågen av flugorna av María Mercedes Carranza. Colombia: Vandarte. Återställd från: leerliteraturacolombia.blogspot.com.
Maria Mercedes Carranza. (2019). Spanien: Wikipedia. Återställd från: es.wikipedia.org.
Maria Mercedes Carranza. (2017). Colombia: Banrepcultural. Återställd från: encyklopedia.banrepcultural.org.
Maria Mercedes Carranza. (2016). (N / a): Författare. Återställd från: skriuwers.org.

MARÍA MERCEDES CARRANZA: BIOGRAFI, STIL, VERK, FRASER - BIOGRAFIER - 2025