- Lista över 6-strofer dikter av kända författare
- 1- Gator och drömmar
- 2- Nya låtar
- 3- På en trevlig strand
- 4 - Enhet i det
- 5 - rim LIII
- referenser
Jag lämnar en lista med dikter av 6 strofer av kända författare som Vicente Aleixandre, Lope de Vega eller Federico García Lorca. En dikt är en komposition som använder poesiens litterära resurser.
Diken kan skrivas på olika sätt, men den är vanligtvis i vers. Detta innebär att det består av fraser eller meningar skrivna på separata rader och grupperade i avsnitt som kallas strofer.
Var och en av dessa linjer rimmar vanligtvis med varandra, det vill säga ett liknande vokaljud, särskilt i det sista ordet i linjerna, även om detta inte är en regel och inte heller är det sant i alla dikter. Tvärtom, det finns många dikter utan rim.
Det finns inte heller någon regel som bestämmer dikternas längd. Det finns väldigt långa eller enlinjiga. Men en standardlängd är mellan tre och sex strofer, tillräckligt länge för att förmedla en idé eller känsla genom poesi.
Lista över 6-strofer dikter av kända författare
1- Gator och drömmar
Dreamless City (Brooklyn Bridge nattetid)
Ingen sover på himlen. Ingen ingen.
Ingen sover.
Månens varelser luktar och spöker deras kojor.
Levande leguaner kommer att bita män som inte drömmer
Och den som springer bort med ett trasigt hjärta hittar runt hörnen
till den otroliga krokodilen som fortfarande är under anbudsprotesten från stjärnorna.
Ingen sover för världen. Ingen ingen.
Ingen sover.
Det finns en död man i den längsta kyrkogården
som klagar tre år
eftersom det har ett torrt landskap på knä;
och pojken som de begravde i morse grät så mycket
att det var nödvändigt att kalla hundarna för att hålla tyst.
Livet är inte en dröm. Varna! Varna! Varna!
Vi faller ner för trappan för att äta den våta jorden
Eller klättra upp snön med korset av döda dahlior.
Men det finns ingen glömska, ingen dröm:
levande kött. Kyssar knyter munnen
i en trassel av färska vener
och den som gör ont hans ont kommer att skada utan vila
och de som fruktar döden kommer att bära den på sina axlar.
En dag
hästarna kommer att bo i krogarna
och de arga myrorna
De kommer att attackera de gula himlen som vänder sig till koras ögon.
En annan dag
vi kommer att se uppståndelsen av de fyllda fjärilarna
och fortfarande promenader genom ett landskap av grå svampar och dumma fartyg
vi kommer att se vår ring lysa och rosor flyter från vår tunga.
Varna! Varna! Varna!
Till de som fortfarande håller fotavtryck av klor och regn,
till den pojken som gråter för att han inte känner till uppfinningen av bron
eller till den döda mannen som inte längre har mer än ett huvud och en sko,
du måste ta dem till väggen där iguanor och ormar väntar,
där björnens tänder väntar,
där barnets mumifierade hand väntar
och kamelens hudborst med en våldsam blå kyla.
Ingen sover på himlen. Ingen ingen.
Ingen sover.
Men om någon stänger ögonen
Slå honom, mina barn, slå honom!
Det finns ett vidögat panorama
och bittera sår i elden.
Ingen sover för världen. Ingen ingen.
Jag sa det redan.
Ingen sover.
Men om någon har överflödig mossa på sina tempel på natten,
öppna luckorna så att jag kan se under månen
de falska glasögonen, giftet och teaterns skalle.
Författare: Federico García Lorca
2- Nya låtar
Eftermiddagen säger: "Jag törst efter skugga!"
Månen säger: "Yo, törst efter stjärnor!"
Kristallbrunnen ber om läppar
och vinden suckar.
Jag törst efter arom och skratt,
törst efter nya låtar
utan månar och utan liljor,
och utan döda älskar.
En morgondagens låt som skakar
till de fortfarande poolerna
av framtiden. Och fylla med hopp
dess vågor och dess silter.
En lysande och lugn sång
full av tankar,
virginal av sorg och ångest
och virginal av drömmar.
Sjung utan lyriskt kött som fylls
av skratt tystnaden
(en flock blinda duvor
kastas i mysterium).
Sjung som går till saker och ting
och till vindens själ
och får han äntligen vila i glädje
av det eviga hjärtat.
Författare: Federico García Lorca
3- På en trevlig strand
På en trevlig strand
till vilka Turia-pärlorna erbjuds
av dess lilla sand,
och kristallhavet täckt av Spanien,
Belisa var ensam,
ropade till ljudet av vattnet och vågorna.
"Hård, grym man!"
ögon gjorde fontäner, upprepade han,
och havet, som avundsjuk,
Jag gick till jorden för tårar;
och glad att fånga dem,
han håller dem i skal och förvandlar dem till pärlor.
«Förrädare, vem är du nu?
i andra armar och död lämnar du
själen som älskar dig,
och du ger vinden tårar och klagomål,
om du kommer tillbaka hit,
du kommer att se att jag är ett exempel på kvinnor.
Det i detta rasande hav
Jag kommer att hitta temperament från min eld,
erbjuder spel
kropp till vatten, hoppas att vinda;
det kommer inte att ha fred
mindre än i så många vatten så mycket eld.
Åh tiger! Om du var
i det här bröstet där du brukade vara,
dör jag, du dör;
Jag har fler kläder i tarmen
där du kommer att se att jag dödar,
för ditt livs behov, ditt porträtt ».
Var redan kastat, när
en delfin kom ut med ett högt brus,
och hon, för att se honom skakande,
vände ryggen på ansikte och död,
säger: «Om det är så fult,
Jag lever och dör som min onda önskar ».
Författare: Lope de Vega
4 - Enhet i det
Lycklig kropp som flyter mellan mina händer,
älskade ansikte där jag funderar över världen,
där roliga fåglar kopieras flyktingar,
flyger till regionen där ingenting är glömt.
Din yttre form, diamant eller hård rubin,
en solsken som bländar mellan mina händer,
krater som kallar mig med sin intima musik, med det
oavskiljbar samtal av dina tänder.
Jag dör för att jag kastar mig, för att jag vill dö,
för att jag vill leva i eld, för denna utomhusluft
inte min men het andetag
att om jag närmar mig det bränner och förgyller mina läppar från ett djup
Lämna, låt mig se, färgad av kärlek,
ditt ansikte rödnat av ditt lila liv,
låt mig se ditt inners djupa rop
där jag dör och ger upp att leva för alltid.
Jag vill ha kärlek eller död, jag vill dö alls
Jag vill vara dig, ditt blod, den brusande lavan
att vattning slutna vackra extrema lemmar
så känna livets vackra gränser.
Denna kyss på dina läppar som en långsam torn
som ett hav som flög in i en spegel,
som en vings ljusstyrka,
det är fortfarande händer, en recension av ditt skarpa hår,
en knakande av hämndljus,
lätt eller dödligt svärd som hotar min nacke,
men att det aldrig kan förstöra denna världs enhet.
Författare: Vicente Aleixandre
5 - rim LIII
De mörka svalorna kommer tillbaka
deras bon att hänga på din balkong,
och igen med vingen till dess kristaller
spelar de kommer att ringa.
Men de som flygningen höll tillbaka
din skönhet och min lycka att överväga,
de som lärde oss namn …
De … kommer inte tillbaka !.
Den buskiga kaprifol kommer tillbaka
från din trädgård väggarna att klättra,
och igen på kvällen ännu vackrare
dess blommor kommer att öppna.
Men de som är curdled av dagg
vars droppar vi såg darras
och faller som dagens tårar …
De … kommer inte tillbaka!
De kommer tillbaka från kärleken i dina öron
de eldiga orden att låta;
ditt hjärta från sin djupa sömn
kanske kommer det att vakna.
Men stum och absorberad och på mina knän
när Gud dyrkes framför sitt altare,
som jag har älskat dig …; gå av kroken,
Tja … de kommer inte att älska dig!
Författare: Gustavo Adolfo Bécquer
referenser
- Dikt och dess inslag: strofe, vers, rim. Återställs från portaleducativo.net
- Dikt. Återställs från es.wikipedia.org
- Dikt av Federico García Lorca. Återställs från federicogarcialorca.net
- Dikt av Lope de Vega. Återställs från poemas-del-alma.com
- Dikt av Vicente Aleixandre. Återställdes från poesi.as
- Dikt av Gustavo Adolfo Bécquer. Återställs från poemas-del-alma.com