KUBISTISKA DIKTER AV DE MEST FRAMSTÅENDE FÖRFATTARNA - KONST

De kubistiska dikterna hade sin mest representativa figur av Apollinaire, som anpassade kubismmålningen till litteraturen. Han bidrog med det surrealistiska sättet att skriva, bryta syntaxen och den logiska strukturen i dikterna, utnyttjade och gav ledande betydelse för färg, typografi, ritningar gjorda med ord och bokstäver i olika former, tomma, etc.

Detta kallas "kalligram" eller "ideogram" och är det som för närvarande kallas "visuell poesi". Kubismen föddes i Frankrike i början av 1800-talet och hade sin maximala representation i målningen, men den påverkade också alla kulturgrenar.

Det var en konstnärlig trend som drastiskt och kraftfullt bröt de etablerade kanonerna.

Lista med representativa dikter av kubismen

Erkänn dig själv - Apollinaire

Denna dikt skriven i form av ett kalligram, är arrangerad runt figuren av hans älskade återgivna på ett fotografi.

I den kan han ses ha på sig en stråhatt som en begynnande designer hade gjort mycket fashionabla på den tiden: Coco Chanel.

Dess översättning är mer eller mindre enligt följande: Erkänn dig själv, den här vackra personen är du, under hatten. Din utsökta nacke (bilda nacken och vänster axel). Och detta är äntligen den ofullkomliga bilden, bilden av din älskade byst sett genom ett moln (höger del av din kropp), lite lägre är ditt bankande hjärta (vänster del av kroppen).

Häst - Apollinaire

Egentligen är detta kalligram en del av en serie brev som Apollinaire och hans älskare Lou utbytte under första världskriget, där poeten tjänade.

Det var brännande och mycket erotiska brev och dikter, som när de kom fram orsakade en rörelse och censur.

The Dolk - José Juan Tablada

Tablada var en mexikansk författare och poet som utvecklade sitt produktiva material vid den mexikanska revolutionen. Med avantgardeorientering odlade han haiku (japansk poesi) och också ideogrammer, påverkade av Apollinaire.

Girándula - Guillermo de la Torre

De la Torre var en spansk poet som föddes i början av 1900-talet och som var gift med syster till den argentinska poeten Jorge Luis Borges.

Krympande text - Guillermo Cabrera Infante

Kubansk författare född 1929. Filmkritiker och journalist, diplomat under de första åren av Castro-regeringen, då en dissident, asylee och brittisk medborgare. Han dog 2005.

Havana-intryck - José Juan Tablada

Den stickade duvan och pipen - Apollinaire

Söta knivfigurer, dyra blommiga läppar,
MIA, MAREYE, YETTE, LORIE, ANNIE och du, MARIE,
var är du flickor,
MEN nära en fontän som gråter och ber,
denna duva är extatisk.

Alla minnen från i går
Åh mina vänner som gick i krig
Spira mot himlen
Och dina blickar i det sovande vattnet De
dör melankoliskt.

Var är Braque och Max Jacob
Derain med de gråa ögonen som gryning?
Var är Raynal, Billy, Dalize
vars namn blir melankoliska
Som steg i en kyrka?
Var är Cremnitz som gick in?
Kanske är de redan döda
av minnen som min själ är full.
Fontänen gråter över min sorg

De som började till norra kampen mot NORD NU
Natten faller OH blodiga
havsträdgårdar där den rosa laurelkrigarblomman blöder rikligt

Paris - Apollinaire

En dikt skriven efter silhuetten av det populära Eiffeltornet. Här översätts det till spanska.

Månen-José Juan Tablada

Den svarta natten är havet,

molnet är ett skal,

månen är en pärla.

Express-Vicente Huidobro

Jag skulle göra mig till en krona

Av alla städer reste

London Madrid Paris

Rom Neapel Zürich

De visslar i slätterna

Tång täckta lok

Här har ingen hittat

av alla floderna navigerade

Jag skulle göra mig ett halsband

Amazonas Seinen

The Thames Rhen

Hundra kloka fartyg

Som har veckat vingarna

Och min föräldralösa sjömansång

Att säga adjö till stränderna

Andas in doften av Monte Rosa

Fläta det vandrande grått från Monte Blanco

Och om Zenit del Monte Cenis

Tänd i den döende solen

Den sista cigarren

Ett väsen tränger igenom luften

Det är inte ett vattenspel

Ett huvud

Gibbous pennines

De marscherar in i öknen

Oasens stjärnor

De kommer att ge oss honung från deras datum

I bergen

Vinden gör att riggningen knarrar

Och alla bergen dominerade

Välladdade vulkaner

De lyfter ankaret.

Samling av Pompo-Guillermo de la Torre

Kaféet har några talanquera

och tredje klassens vagn.

Det finns inte mycket tobak och det finns mycket rök.

Jag – den nionde spanska poeten - antar

framför borgmästaren i Zafra, som sörjer sitt grå hår

(elva bläcksträckor varje vecka).

Fläkt. Portugisiska.

Sevilla, gyllene stad!

Och min Bilbao-stoker.

Servitör!

Kaffe med mjölk, halv och halv.

Ropar Llovet. Hush Bacarisse.

Solana invigar.

Om Peñalver talar verkar det som om ett gångjärn öppnar sig.

León Felipe, duell!

Har inte

varken

hemland

varken

stol

inte heller farfar;

Duell! Duell! Duell!

Jag ger dig en tröst,

näsduk

och

Övrig

näsduk.

Ankommer

Monsieur Lasso de la Vega.

Il vient de diner a l'Hotel Ritz.

Jag säger bien son roll.

Et il porte sa fleur.

Villkorlig frigivning

d'honneur!

I hörnen några par

säkerhet och gula damer

de tittar på Torre och ryser

vakterna och de gamla kvinnorna

han citerar dem för flaggor

med öronen.

Oändlig diskussion

om Valle Inclán är ultraist

vad händer om patatín

det om patatán.

En trinklocka ringer vid räknaren.

trin. trin. triiinn.

några lön och alla lämnar.

. Tystnad, skugga, kackerlackor under soffan.

Öarna uppstod från havet-Guillermo Cabrera Infante

Öarna uppstod från havet, först som isolerade holmar, sedan blev nycklarna berg och de låga vattnen, dalar. Senare samlades öarna för att bilda en stor ö som snart blev grön där den inte var gyllene eller rödaktig. De små öarna fortsatte att dyka upp, nu skapade nycklar och ön blev en skärgård: en lång ö bredvid en stor rund ö omgiven av tusentals små öar, holmar och till och med andra öar. Men eftersom den långa ön hade en bestämd form, dominerade den hela och ingen har sett skärgården, och föredrog att kalla ön för en ö och glömma de tusentals nycklar, holmar, holmar som gränsar till den stora ön som koaglar av ett långt grönt sår.

Det finns ön som fortfarande kommer ut från havet och viken: där är den.

Poems of sea foam … -Juan Gris (Jose V. Gonzalez)

Du visslade en natt, det gled,

stilleben, dolda gitarrer

bågar av rör och mandolin,

chasms mellan ansikte och ansikte.

I ögonen på en sittande kvinna

du drömmer Paris i sin monokrom,

musik, målare och poesi,

och dess segmenterade grå bostäder.

Du bröt ner från fönstren

det gråa och oket på klippt papper,

Du gav volym genom att fälla gångjärn.

Du tog hand om verserna av Manuel Machado,

låt ingen strippa dig av din "själ".

Du ledde ett rymt mans krig.

Anisflaskan i Juan Gris-Juan gris stilleben (Jose V. Gonzalez)

Det var tider för apanis

och berusningen av manerer.

Målningen, som den är. Med kubismen

anisflaskan ändrade ton.

Juan Gris var hans återförsäljare och sin arbetsgivare.

Stillebenets första dam,

anisflaskan är inte längre densamma

sitter bland färgerna på hennes tron.

Ett bord, ett blått eller bara ingenting,

än att måla när det är uppfunnet

det är vackrare tvärtom.

Och helt intellektuellt,

anisflaskan, lyssna noga

vad en fransk tidning berättar.

Jag och II-Pablo Picasso

(I)

Jag såg lämna

i kväll

av konserten

i Gaveau-rummet

till den sista

person

och sedan gick jag bort på samma gata och gick till tobaksarbetaren

leta efter tändstickor

(II)

spegel i din korkram som kastas i havet bland vågorna ser du inte bara blixtar, himlen och molnen med munnen öppen redo att svälja solen men om en fågel passerar förbi och för ett ögonblick lever i blicken springer det direkt ur ögonen fallit i det blinda havet och vilken skratt i det exakta ögonblicket kommer från vågorna.

Staden-Max Jacob

Sluta inte

moln över den hemska staden

allt där känns fisken

asfalt och dagligvaror.

Vackert silvermoln

stanna inte över staden

Titta på dessa människor

Kan du se mer avskyvärda ansikten?

De har inte stulit

inte heller har de dödat sina bröder

men de är villiga att göra det.

Blue säger där uppe

Glitter för blommor och örter

och för fåglarna

Lysa för de stolta träden.

Lysa för de heliga

för barnen, för de oskyldiga

för dem jag synd

för att leva med fratricides.

För dem är den eviga fadern

gav prakt till fälten

för dem är himlen

tröst av de ödmjuka.

Gates of Hell-Max Jacob

Jakthornet ringer som en klocka

precis som en färg i skogen.

Det fjärran hornet av stenformade träd.

Det är enhörningsjakten

kom med oss vi är dina vänner.

Stigen är markerad av hästen

och sadeln

häst och sadel bunden till träden

De sitter vid bordet framför huset

var och en kommer till deras smak

att äta hummer och majonnäs

Komma! dina vänner ringer dig.

Men jag hörde skrik som kom från huset

och sedan satt de mig innan glänsande flaskor

Jag insåg att jag inte kände någon.

Och de skrik av smärta som kom från huset

de blandade med samtalen, med låtarna.

På avstånd kråkade hanen som ett skratt.

Min goda ängel viskade i örat: var försiktig!

För sent skakade jorden under mina fötter.

Herre, hjälp mig, hjälp mig, min Gud!

En galning som har blivit arg - Francis Picabia

Månen har lagt sig i en öppen spis

det var kallt på gatan

jag hör regnet

Jag sitter och väntar på ingenting

Jag har hittat en

Jag letar efter två

två blad för kronan

arv

av det ensamma spöket

som kryper till kärlek

Att tömma mitt hjärta

Vréneli-Francis Picabia

Vrénelis rum

där vi bodde

hade rosa tapeter

en tuftad persikdammastbädd

en pendelklocka pekade till middagstid

Eller midnatt sedan igår

avklädde hon

lite som en engelska

hennes klänning hade diagonaler

och bilder.

Det är bara Mine-Marc Chagall

Det är bara mitt

staden som ligger i min själ.

Jag kommer in där utan pass

som hemma.

Han känner min sorg

och min ensamhet.

Han ger mig sömn

och täcker mig med en sten

doftande.

Trädgårdar blomstrar i mig.

Mina blommor består.

Gatorna tillhör mig

men det finns inga hus;

de förstördes från barndomen

Dess invånare strövar i luften

letar efter boende.

Men de lever i min själ.

Det är därför jag ler

när min sol knappt lyser

eller gråta

som lätt regn på natten.

Det var en tid då jag hade två huvuden.

Det var en tid då mina två ansikten

de täckte sig med en ånga i kärlek

och de bleknade som en parfym av en ros.

I dag verkar det för mig

att även när jag går tillbaka

Jag går framåt

mot en hög portal

bakom vilka väggarna står

där släckt åska sover

och vikta blixtar.

Det är bara mitt

staden som ligger i min olma.

Till de martyred artisterna (fragment) -Marc Chagall

Träffade jag dem alla? jag var

till dina workshops? Såg jag din konst

nära eller långt?

Nu lämnar jag mig själv, min tid,

Jag går till hans okända grav

De ringer mig, de drar mig till botten

från hans hål - till mig den oskyldiga - för mig de skyldiga.

De frågar mig "Var var du?" Jag flydde.

De fördes till hörnet av sin död

och där åt de sin egen svett.

Där lyckades de se ljuset

av hans omålade canvases.

De räknade de år som inte levde,

såg och förväntade …

Cruel Firstfruits-Jean Cocteau

En pil läker ibland ett sjukt hjärta.

Hallucinationer, öppna denna sjöborrar för mig

marinal. Jag vill också vara läkare

juvelstjuv för att öppna en granat.

Den heliga jungfrun skickade denna ritning

från mirakulösa blå till varje kamrat

inget ord sades innan det gick in;

det var lite till vänster, under bröstet.

Dröm, varför ljuga? Om du behöver gisslan

här är potten, högskiktet

parfymerade och tomten och skorpionernas ägg.

Om tullen ökar sprickan

med granater, simuleringsdräkter,

lade handen i alla infantas rubiner.

Hundar skäller på avstånd - Jean Cocteau

Hundarna skäller i fjärran och i närheten krager hanen.

Det är som du är, oh! stygg natur

Men april ändrar allt nästa morgon

klär de mogna fruktträden i mjuk satin,

fläckar vingården och fjärilen med svaveltoner,

i rosens nektar berusar han humlarna,

och knutas kärlekens band som lossnar.

Så sjunger en poet älskad av vilda gudar,

Och det, som Jano, har flera munnar.

Haikus-José Juan Tablada

Spindeln

Går igenom hans tyg

den här mycket klara månen

har spindeln vaken.

Sauz

Anbud saúz

nästan guld, nästan bärnsten,

nästan lätt …

Gässen

Gäss för ingenting

de låter larm

på deras trumpeter av lera.

Påfågeln

Påfågel, lång glöd,

av det demokratiska kycklingskoet

du passerar som en procession.

Sköldpaddan

Även om han aldrig rör sig

tumlande, som en rörlig bil,

sköldpaddan går nerför stigen.

Torra löv

Trädgården är full av torra löv;

Jag såg aldrig så många löv på dina träd

grönt, på våren.

Paddorna

Lera bitar

längs den mörka vägen,

Paddorna hoppar.

Fladdermusen

Svalens flygningar

slagträet övar i skuggan

att sedan flyga under dagen …?

Nattfjäril

Gå tillbaka till den nakna grenen,

natt fjäril,

de torra bladen på dina vingar.

Fireflies

Eldflugor i ett träd …

Jul på sommaren?

The Nightingale

Under himmelsk fruktan

rave om den enda stjärnan

sången på kvällen.

Måne

Månen är en spindel

silver-

som har sin webb

i floden som skildrar henne.

Fågelskrämman-Oliverio Girondo

Jag gör inte ett jävla kvinnor

har bröst som magnolier eller fikon russin;

en persika eller sandpapper hy.

Jag ger det en vikt som är lika med noll,

till det faktum att de vaknar med ett afrodisiakum

eller med ett insekticidalt andetag.

Jag är helt kapabel att bära dem

en näsa som skulle vinna det första priset

på en utställning med morötter;

Men ja! -och i det här är jag oåterkallelig

- Jag förlåter dig inte under något förevändning att du inte vet hur du ska flyga.

Om de inte vet hur de ska flyga, slösar de som försöker förföra mig tid!

Detta var - och ingen annan - anledningen till att jag blev kär,

så galet, från María Luisa.

Vad brydde jag mig om hennes seriella läppar och hennes svavelhaltiga avundsjuka?

Vad brydde jag mig om hans näbbdelar

och din prognos ser reserverad ut?

Maria Luisa var en riktig fjäder!

Från gryningen flög jag från sovrummet till köket,

Jag flög från matsalen till skafferi.

Flygande skulle jag förbereda mitt bad, min skjorta.

Flying gjorde sina inköp, sina sysslor …

Med vilken otålighet vände jag på att han skulle återvända, flyga,

av några promenader runt!

Långt borta, förlorade i molnen, en liten rosa prick.

"Maria Luisa! María Luisa! »… Och efter några sekunder,

hon kramade mig redan med sina fjäderben,

att ta mig, flyga, var som helst.

I miles av tystnad planerade vi en smekning

som förde oss närmare paradiset;

i timmar inbäddade vi i ett moln,

som två änglar, och plötsligt,

i korkskruv, i dött blad,

kraschlandningen av en kramp.

Vilken glädje att ha en så lätt kvinna …

även om det gör att vi från tid till annan ser stjärnorna!

Vilken vildhet att tillbringa dina dagar i molnen …

den som tillbringar nätter på en enda flygning!

Efter att ha träffat en eterisk kvinna,

Kan en jordisk kvinna erbjuda oss någon form av attraktivitet?

Är det sant att det inte finns någon väsentlig skillnad

mellan att leva med en ko eller med en kvinna

att hans skinkor är tjugoåtta centimeter från marken?

Jag kan åtminstone inte förstå

förförandet av en fotgängare kvinna,

och oavsett hur hårt jag försöker tänka det,

Jag kan inte ens föreställa mig

att kärlek kan göras mer än att flyga.

Interlunio (fragment) -Oliverio Girondo

Jag ser honom, lutad mot en vägg, hans ögon nästan

fosforescerande, och vid fötterna, en mer tveksam skugga,

mer trasig än ett träd.

Hur du förklarar din trötthet, den aspekten av hemmet

famlade och anonyma som bara känner till föremål

dömd till de värsta förnedringarna? …

Skulle det räcka att erkänna att dina muskler föredrog

koppla av för att uthärda närheten till ett skelett som kan

åldras de nyligen släppta kostymerna? … Eller måste vi göra det

övertyga oss om att dess mycket konstgjordhet slutade

ge det utseendet på en skyltdocka som är pressad i en

bakre rum? …

Ögonfransar härjade av det ohälsosamma vädret i deras

elever, han skulle gå till caféet där vi träffades, och

den ena änden av bordet, såg på oss som genom en

insektsmoln.

Det är utan tvekan att utan behov av en instinkt

arkeologiskt utvecklat, skulle det ha varit lätt att verifiera det

överdrivna, överdådigt, när jag beskriver det fascinerande

förförelse av dess attraktioner, med hänsyn och straffrihet

med vilken det försvunna kommer ihåg … men rynkorna och

den patina som korroderade dessa rester gav den en

avvikelse så tidig som den som drabbats av byggnader

offentlig …

Besök-Oliverio Girondo

Jag är inte.

Jag känner henne inte.

Jag vill inte träffa henne.

Jag hatar det ihåliga,

Mysteriens kärlek

Askkulturen,

Hur mycket det sönderdelas.

Jag har aldrig haft kontakt med den inerta.

Om något jag har rengade handlar om likgiltighet.

Jag strävar inte efter att överföra mig själv,

Resten frestar mig inte heller.

Det absurde och det roliga integriterar mig fortfarande.

Jag är inte för den orörliga,

För de obebodda.

När du kommer att hitta mig

Säg till honom:

"har flyttat".

Hon-Vicente Huidobro

Hon tog två steg framåt

Tog två steg tillbaka

Det första steget sa god morgon sir

Det andra steget sa god morgon fru

Och de andra sa hur är familjen

Idag är en vacker dag som en duva på himlen

Hon bar en brinnande skjorta

Hon hade hav som bedövar ögonen

Hon hade gömt en dröm i en mörk garderob

Hon hade hittat en död man mitt i huvudet

När hon kom lämnade hon en vackrare del långt borta

När hon gick, bildades något i horisonten för att vänta på henne

Deras blickar skadades och blödde över kullen

Hennes bröst var öppna och hon sjöng mörkret i sin ålder

Det var vackert som en himmel under en duva

Hade en mun av stål

Och en dödlig flagga som dras mellan läpparna

Han skrattade som havet som känner kol i magen

Som havet när månen tittar på sig sjunka

Som havet som har bitt alla stränderna

Havet som flyter över och faller i tomhet i tider med mycket

När stjärnorna hoppar över våra huvuden

Innan norrvinden öppnar ögonen

Det var vackert i sina horisonter av ben

Med sin brinnande skjorta och sitt trötta träd stirrar

Som himlen som rider på duvor

Anledning - Juan Larrea

Arv efter vältaliga ljud flyttade till utstrålning, dikt

det är det här

och det

Och detta som kommer till mig som oskyldighet idag,

det finns

eftersom jag existerar

och för att världen finns

och för att vi tre på rätt sätt kan upphöra att existera.

Törnen när det snöar - Juan Larrea

I en fruktträdgård av Fray Luis

Dröm mig dröm mig snabbt jordens stjärna

odlade av mina ögonlock tar mig med mina skugghandtag

tilldela mig med marmorvingar brinnande stjärnstjärna bland min aska

För att äntligen kunna hitta statyn under mitt leende

av en solig eftermiddag gesterna på vattnet

vintern blomma ögon

Du som i vindens sovrum tittar

oskuld av beroende på flygande skönhet

som förråder sig själv i brännan som bladen vänder mot det svagare bröstet.

Du som antar ljus och avgrund på kanten av detta kött

som faller på mina fötter som en sårad livlighet

Du som är vilse i djunglar av fel.

Anta att i min tystnad lever en mörk ros utan väg ut och utan kamp.

Andra intressanta dikter

Romers dikt.

Avantgarde-dikter.

Realismens dikter.

Dikt av futurism.

Dikt från klassisismen.

Dikt av neoklassicism.

Barockens dikter.

Dikt av modernismen.

Dadaismens dikter.

Renässans dikter.

referenser

Guillaume Apollinaires kalligram på Kultur Chanel-utställningen. Återställdes från trendencia.com.
Calligrams. Återställs från leerparaverlassalinas.blogspot.com.ar.
Första spanska utgåvan av brev till Lou de Apollinaire. Återställdes från elcorreogallego.es.
Duvan stickade vid pipen. Återställs från ambitoasl.blogspot.com.ar.
Guillaume Apollinaire: 2 kalligram. Återställs från cartographers.blogspot.com.ar.
Kalligram: Tänk dig utan begränsningar. Återställdes från caligramasinlimites.blogspot.com.ar.
Vicente Huidobro. Återställd från memoriachilena.cl.
Guillermo Cabrera Infante. Biografi. Återställdes från cervantes.es.
José Juan Tablada. Återställs från biografiasyvidad.com.

KUBISTISKA DIKTER AV DE MEST FRAMSTÅENDE FÖRFATTARNA - KONST - 2025