Några av ombudsmannens huvudfunktioner är att undersöka oegentligheter, övervaka verksamheten i de verkställande och lagstiftande grenarna och övervaka den administrativa verksamheten.
Ombudsmannen är en institution som skapats för ett demokratiskt samhälles behov. Det är föreningen mellan alla sektorsorganisationer (t.ex. försvar av kvinnors, barns, etc.) rättigheter, som ansvarar för att säkerställa ett globalt försvar av alla medborgares rättigheter och friheter.
Detta instrument implementerades i Europa i slutet av 1900-talet, baserat på en svensk modell som hade en mycket gynnsam inverkan på övergången av kommunistregimer till demokrati.
För närvarande finns det i de flesta demokratiska länder i Latinamerika, Asien och Afrika. Ombudsmannen är ett oberoende organ som har fullständig självständighet och inte får instruktioner från någon institution.
Ombudsmannen, som tillhör folket, blir uteslutande en tjänsteman.
Enligt de befogenheter som beviljas enligt lag har det därför ansvaret att fatta opartiska domar utan att diskriminera medborgarna på grund av deras villkor eller problem.
Ombudsmannens huvudfunktioner
Ombudsmannen förenar intressen, misstag och missbruk som påverkar medborgarnas rättigheter.
Den försöker förbinda sig att skydda och lösa medborgarnas oro utan att genomföra något rättsligt förfarande och utan att det behövs advokater eller advokater.
1- Undersök
Dess huvudfunktion är att undersöka, upptäcka oegentligheter och fungera som en mellanhand runt dem.
Många gånger när avskräckningen mellan de berörda enheterna inte leder till något gynnsamt resultat, använder tjänstemannen andra medel för tvång, såsom hjälp av den allmänna opinionen.
2- Kontroll
Kontrollera att verksamheten som utförs av verkställande och lagstiftande grenar utförs inom ramen för konstitutionen.
Förbered rapporter och redogöra för resultaten av samma.
3 - Monitor
Övervaka och samordna administrativ verksamhet genom att göra ett konto i allmänna domstolar.
Det vill säga för att skydda medborgaren inom hans kapacitet mot alla förfaranden för offentlig förvaltning, som han följaktligen tvingas tolerera.
4- Ge hjälp
Generera förslag och rekommendationer som minskar oegentligheter inom det administrativa byråkratsystemet till förmån för mänskliga rättigheter.
Dessa förslag måste presenteras lika för regionala, nationella, offentliga och lokala institutioner.
På internationell nivå hjälper det att skapa institutioner och liknande projekt i andra länder till förmån för medborgarna.
Dessutom tillåter projekten en bättre harmoni mellan allianserna mellan regeringar, deras politiska system och deras administrativa strukturer.
5 - Informera
En särskild övervägande av ombudsmannen är att vara öppen i hans rapporter om de aktiviteter som bedrivs administrativt. Ge i synnerhet tillgång till sådana aktiviteter och dokument till allmän opinion.
Trots alla tilldelade konstitutionella befogenheter ligger ombudsmannens gräns vid överlämnandet av utredningarna som genomförts till domstolsbefogenheterna eller till de federala domstolarna.
Som sådan har tjänstemannen inte makt eller myndighet att åtala. Kort sagt måste ombudsmannen legitimera efterlevnaden av konstitutionen och lagarna, till förmån och försvar för folket.
Referens
- Belda, Enrique. (2009) Institutioner för att stödja regeringar och parlament: (råd, ombudsmän och räkenskammare). Valencia, Tirant lo Blanch.
- Häst, Gerardo. (2008) Administrativ medling och ombudsmannen. Navarra, Thompson-Aranzadi.
- Campos, Bidart och Carnota, Walter. (2000) Jämförande konstitutionell rätt. Volym II. Redaktion Ediar. Buenos Aires.
- Mora, Antonio. (2003) Ombudsmannens bok.
- Rovira, Antonio (2002) Kommentarer till ombudsmannens organiska lag. Madrid, Aranzadi.